Hemmet vårt bo med pepparkakor dansande framåt om kvällen fylld av väldoft. Ugnen är varm. Luckan gapar stort delar med sig av värmen. En plastig knövlig duk att baka på fylls av varma pepparkakor och vardagliga ting. Påsar av vitt bröd. Vitt bröd vi inte vill ha men små vill.
Solhavre. Mjölkfritt smör. Fönstret har blivit hem för älvor med bohag. Älvor med täcke och kudde. Tre fönster att sätta bo. Två ljus med lingonkrans mitt i allt det vardagliga vita brödet och en plastig knövlig duk. Oss tillsammans i det varma. Stryker min hand över det ännu lite mjöliga. Vad är väl en bal på slottet. Här. Just nu. Ett ögonblick. Mitt ögonblick för alltid. Min bal i mitt slott. Även med en plastig knövlig duk för 10 kronor från Dollar Store.
8 kommentarer:
Hellre en knölig vaxduk än en bal på slotttet
Det där är ungefär som att rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.:)
varmt och fint skrivet!
Karin
Skönt att kunna känna glädje i det vardagliga, knövliga & mjöliga ;-)
Jag förstår din känsla precis. Jag tar hellre en knölig plastduk än ett slott vilken dag som helst!
Och det är ju det där som är så viktigt - att stanna upp och verkligen njuta av stunden!
Ser fram emot vårt pepparkaksbak i helgen!
Kram
Åh vad fint du skriver! Jag får en varm känsla av ett varmt och
harmoniskt hem.
Blomman som du kommenterade i min blogg tror jag heter "Häxanx fingrar" eller liknande (enligt en bekant till mig)
Kram
hej, vilket härligt språk du har! Vill läsa mer! Tack för titten i min blogg:-)
:))) Nästa år tar jag flyget upp och bakar pepparkakor hos er:)
♥
Skicka en kommentar