Jag återanvänder en gammal bild och tänker att kameran verkligen inte har blivit använd mycket den här vinter. Nu har ljuset börjat återkomma och dagarna har blivit mer fotovänliga men då finns det absolut inget att fotografera. Så känns det.
Tänkte istället skriva lite av vad jag är nöjd med. En blandning av både det ena och det andra som känns bra. Jag börjar med att berätta att jag tagit fler promenader än tidigare. Inte långa men det är inte det som är det viktiga, att de är långa. Det viktiga är att jag faktiskt tagit mig ut och gått de där tjugo minuterna.
Jag har pratat med sjukgymnastiken om min krånglande nacke och axlarna vilket troligen är den största bidragande orsaken till min konstanta huvudvärk. Väntar på att bli kallad dit. Tänker till veckan beställa tid för synundersökning och köpa mig nya glasögon. De förra (som ändå inte var bra) blev överkörda och krossade för många år sedan.
Fortsätter äta vitaminer varje dag. Sedan jag började med det växer håret än mer och mitt järnvärde har ökat. Kanske slipper jag börja äta järntabletter igen. Linneskåpet har fått sig en uppfräschning och gamla fula handdukar har blivit utbytta till nya fräscha. Likaså sängkläder. Rensar och sorterar. Känns bra.
Tänderna är lagade. En lektion i att kontrollera obehag och smärta. Att ligga där i tandläkarstolen krävde en stor dos av fokusering. Hade tidigare sett ut min fokuseringsbild att ta till vid behov. Lyckades bättre än jag trodde att jag skulle.
Ja, det var några saker jag är nöjd över. Inte stora världsomvälvande men saker som faktiskt känns bra. Hallon har jag i frysen och imorgon blir det en paj. Det är också något som kommer att kännas bra.
Vi "ses"!
Det här med att städa, rensa och sortera. Något som aldrig tar slut. Men kan det någonsin vara över? För någon alls? Det måste väl vara en omöjlighet. Så gick mina tankar när jag stod långt där inne i klädkammaren som egentligen inte alls är särskilt djup men som då kändes evighetsstor. Jag hade nämligen lyft ut allt för att leta fyra bordsben till ett bord vi ska ge bort. I den här klädkammaren finns allt från barnsaker, en kepssamling, myggfönster, skolböcker och allt mellan himmel och jord. Jag fann till sist bordsbenen och lite annat som ska kastas. Det var ju lika bra att passa på att rensa i det där när jag ändå hade lyft ut allt. Man kan finna mycket fint i såna där utrymmen. Sånt som gör en lyckligt sentimental och samtidigt lite skör för ett ögonblick. Minnen.
Än är det länge kvar innan några lökar blommar här. Men det kommer. Var sak har sin tid. Och tänk, jag gjorde mitt yogaprogram innan jag for på jobbet i morse. Jajamen.
Ann-Louise
Det här kortet tycker jag om. Fast mest det andra liknande kortet men då utan trädtoppar med. Det visade jag i höstas. Ett litet flygplan till synes ovan molnen. Det här kortet är mer som - "Sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna"...
Idag har jag varit på café med en vän och när jag kom hem gick jag och hundarna på en promenad i det soliga vädret. Jag gjorde mitt yogaprogram direkt på morgonen när jag klev upp. Det känns som att varje muskel i min kropp krympt ihop och det gjorde ont att töja och sträcka. Känner precis att det är värst i nacken på vänster sida och troligast det som är en stor bidragande orsak till min hemska huvudvärk. Efter förra helgens arbete och tandläkarbesök både måndag och tisdag har de spända musklerna blivit än mer överbelastade. En stunds yoga hjälper väldigt mycket och jag behöver göra det två gånger per dag.
Jag måste börja göra yogaprogrammet, som bara tar ca 20 minuter, varje morgon innan jag far på jobbet. Men då måste jag ju kliva upp ännu tidigare... Jag tror nog att jag måste sikta på det istället för mot stjärnorna. Till att börja med.
Ann-Louise
De här dagarna bara flyger. Ibland flyr de. Jag blir frustrerad över att inte hinna och orka det jag vill. För det viktigaste blir att se till att orken finns till att jobba. Allt annat får ta flera steg tillbaka för att förhoppningsvis glimta till när en piggare ledig dag kommer. Jag finner få stunder till att kunna sitta en stund för mig själv att skriva. Det är ju inget som går tvinga fram. Tyvärr kommer inspirationen till en stund för mig själv, när jag känner att nu vill jag skriva, då är det minst lämpligt och jag kan inte sitta i lugn och ro utan blir avbruten och störd i mina tankar. Eller då är kvällen sen. Visst, det är väl inget märkvärdigt och stort jag vill skriva. Bara några små rader som det här.
Den känslan av att tappa lusten, glädjen och idéerna. För att jag blir så trött av att arbeta. Den är värdelös och borde inte få finnas. Och jag funderar på hur alla andra verkar både kunna arbeta och ändå kunna leva aktivt på andra dagar än de lediga. Det är något jag funderar lite på ibland. Vissa dagar mer.
Tänkte på rabarber idag. På hur glad jag brukar bli när de där rynkiga bladen kikar upp. Att något så liten kan bli så stort. Som elefantöron. Tänkte också på att arbetsdagen till sist skulle vara slut och jag äntligen skulle få fara hem. Det gjorde den. Kom hem till min familj och god mat. Såna här dagar känns kvällen extra välkommen och jag tänker sitta med ryggen mot väggen och varma täcket på mig och bläddra i mina tidningar innan jag släcker och hoppas på god natt. Imorgon ännu en dag att kliva upp 05:30.
F o k u s e r a på den där rabarbern..
Det är en hel del som förändrat sig under de här åren som jag har haft bloggen. Jag bestämde mig till sist för att ha den öppen. Jag raderade alla inlägg från året då den var stängd och privat. Namnet på bloggen har jag många gånger önskat byta ut. Det var ju egentligen bara ett prov från början, en testblogg för att känna efter om det var något för mig. Enda sättet att byta namn är att starta en ny. Sånt funderade jag inte på då. Hade inte en aning om att LyckligaPraliner skulle hänga med i ganska många år. Hade jag startat en blogg nu skulle den ha ett helt annat namn. Troligen också vara ganska olik denna. Fast samtidigt skulle den kanske inte alls vara det. Jag skulle ändå skriva precis som nu. Ibland önskar jag vara anonym, ingen skulle veta vem jag är och då kunna skriva allt det där jag inte kan skriva nu. För det finns en hel del jag skulle vilja skriva men inte kan för att det finns de som läser som jag inte vill ska veta och veta att det är jag.
Men jag kommer att göra om i skåpet där bakom och bladen faller av tulpanerna. Det är dags för förändring både här och där.
Vi "ses"!
Det var länge sedan vi åt pastasås. Den här innehåller inga avancerade saker utan bara bacon, salami, paprika, purjolök, färska champinjoner och laktosfri grädde. Lite svartpeppar och aromat. Hoppade över den pressade vitlöken men annars är det verkligen gott med det. Och min dagliga vitamin förstås. Måste äta vitaminer varje dag och helst också järntabletter. Kalciumtabletterna måste jag skärpa mig med. Det blir ännu en sak att ta tag i detta år.
Idag har jag köpt färg för att börja måla karmarna. Vi ska köpa nya innerdörrar då de vi har är förstörda och fula. Karmarna är fula de också så jag får nog spackla och putsa en hel del. Hade tänkt börja idag men orken tog slut. Har längtat till sängen större delen av dagen. När ska detta vara över och piggare tider komma?..
Ann-Louise
