Första söndagen i sommartid

På förmiddagen åkte vi skidor och gick på en liten promenad. Resten av dagen... gjorde vi inget. Så skönt. 

Jag tänker på roliga saker att göra och se fram emot. 

Jag behöver ha något som känns inspirerande,

som fyller på. 

Solen skiner genom köket in i vardagsrummet. Energi.   

Glödlampan som hänger dansar med sin tvilling. 

Att det snöade idag och är tre minus nu tänker jag blunda för. 

Vet ni, vi åt räksmörgåsar både lördag och söndag.  

Allt trillade av och jag glömde både ost däri och citron ovanpå. 

Men äsch, det var gott ändå. 

Hundarna njuter av var dag när solen är på besök. 

Njuter precis som vi gör fast inte lika. 

Jag har tänkt på färsk kogödsel och hur jag ska få hem det. 

Det ska vara i pallkragarna förstår ni. 

För i år sker det. Det bara måste. 

Nåt annat går inte. 

Sommartid. Smälter i munnen. 

Nu är jag längtande

Vi skulle åka skidor idag men snön var för blöt och att åka skidor med en halv meter snö som fastnat under är inte kul. Vi gick på en promenad istället. Var sak har sin tid sägs det. Men nu vill jag verkligen bli av med snön. Jag vill ha smältvattnet som rinner ner från skogen och fyller alla diken så att det forsar. Jag vill höra porlande, se vattnet finna nya väger och skogen koka av vårrusiga fåglar. Nu är jag längtande. Jag satte blåbärsris bland de lila tulpanerna och känner att på något sätt är livet lite enklare när det är vår. Lite lättare. Den känslan när allt tinar fram, det knoppas och visar att livet finns kvar och kommer tillbaka. Vilka styrka och kraftfullhet naturen har. 

Skrutt

Idag har varit piggaste dagen på hela veckan. Jag har blivit mer och mer lik en äppelskrutt. Uppäten, inget kvar och tråkig i färgen. Fast särskilt fin i färgen var jag inte innan heller. Så tråkigt och hopplöst det känns att vara ur form. Man tycker att det aldrig går över och några dagar känns som en evighet. Och aldrig tidigare skulle man ha gjort så mycket, om man inte blivit sjuk förstås. Fast det skulle jag säkert inte. Men som sagt, nu är jag på gång igen. Tror att jag ska köpa päron imorgon. 

Trevlig fredagskväll! 

Blåbärsris i den lilla vasen

Snön har tinat bort runt granen där det växer högt blåbärsris. Vi har ju haft knepiga plusgrader tidigare som gjort att vi inte har lika mycket snö som vi brukar. Och just denna gran är nära vägen så jag hade nog kunnat krypa dit tidigare. Igår gick sonen på skaren dit. Fotpallen jag klädde om förra helgen passar perfekt att ställa under bordet lite när den inte används. "Såååå snyggt!!" Utbrast jag. I mitt tycke blev det både praktiskt och snyggt. Bordet är ett furubord jag köpte för 50 kr och målade vitt. 

Och där sitter lille Pepper! 

Jag satte riset i vasen jag fann på secondhand för några veckor sedan. Den påminner om de "äkta" jag sett på olika retrosidor och även i tidningar. Eller också minns jag fel. Något som känns både roligt och bra är att kunna använda det jag köpt. Att det inte ligger och samlar damm i skåpen. Den avlånga serveringsbrickan i teak har jag använt i olika omgångar. Igår plockade jag fram den igen. 

Nu väntar vi på att blåbärsriset ska få små blad och kanske om vi har tur någon liten blomma. 

Ha en bra dag! 

Kaffe med dopp

Idag har jag försökt kurera mig och motarbeta krassligheten som har kommit på ovälkommet besök. Jag har googlat matjord, odla i pallkrage och läst en blogg om att leva mer på mindre. Fast före allt det där la jag fyra kakor på ett kaffefat för de skulle vi ha till kaffet. Sedan stod fatet en stund på mitt lilla bord i teak som kanske inte går att få bort alla fläckar på som någon har gjort i dess tidigare liv. Tänkte igen på det där med kafferep och sju sorters kakor. Och mina kaffekoppar med eller utan fat, udda och jämna som står där i skåpet i köket. 

Ja, det var nog nästan allt. Gott nog. 

En grusväg

Det är något vackert och längtansfullt med en grusväg genom byn där precis en stor gul väghyvel farit fram. Utan spår av människa, djur eller fordon slingrar den sin väg. Doft av blöt jord och fukt. 

Orörd ser den ut men ändå helt rörd egentligen. Som att någon med bara handen strukit till den. Jämnat till och jämnat ut. 

Innan regnet. Efter regn något helt annat. 

En vilohelg

Minns inte sist jag hade en ledig helg som denna. Visst har jag tvättat, dammsugit och handlat åt svärmor men resten av tiden har jag haft det lugnt stor del. Med lugnt menar jag att bara det nödvändigaste blivit gjort. Eftersom stor del av alla dagar är rätt hektiska är det viktigt att ta dagar som är lugnare. Även fast det finns saker som borde göras. Det går inte att köra järnet varje dag. Inte för mig i alla fall. Jag måste hushålla med mig själv. Jag har äntligen börjat läsa boken "En man som heter Ove" och så har jag ju klätt om fotpallen. Tack så hemskt mycket för kommentarerna på det inlägget! Kommentarer mottages tacksamt!  

Ha en lysande vecka hörrni! 

Nu kryper jag ner i en renbäddad säng!