Läs inte om du vill slippa gnäll!

Nä fy så tråkigt det är. Finns inget kul, världen har stannat och inte ens lite popcorn och choklad kan man äta utan att få ont i magen. Världens fulaste vardagsrum, inköpsstopp i kommunen och hamburgare till middag. Det är för kallt ute och luktar mat inne. Hundarna lever rövare och har smutsat ner överkastet igen. Håret borde blivit klippt för en vecka sedan och jag har inget att skriva på bloggen om. Tvättstugan svämmar över. Jag är uttråkad. Och alla andra verkar ha det så kul och fotar jättefina bilder, reser eller motionerar. Att klaga får det hela till att ljusna lite. I morgon kanske jag är trevligare. 

Trevlig helg önskar jag er!

Uppdatering på gnällfronten; Nu lite mer än en timme senare är det mycket bättre ;) Ja jag är nog trevligare redan nu. 

Bäst!

Ni är ju bara bäst! Krya på dig hälsningar, råd och erbjudanden om ukulele plus sång, änglasömnad, bli kallad finast av fina och småprat om lite av varje. Det fick jag läsa nu när jag kikade igenom kommentarerna på mitt förra inlägg. Om jag kunde skulle jag bjuda er alla på pannkaka, soppa och hallonpaj! För som sagt - Ni är ju bara bäst, tack!

Jag blev väldigt glad när jag fann detta bord i ELLOS. Jag har sökt ett runt bord som inte är för stort. Tidigare fann jag ett på EM men det var tyvärr för stort fast med perfekta tre lite utställda ben. Lite retrokänsla över det. Det kostade ca 1500 kr. Att hitta ett bord på loppis verkar vara omöjligt. Lika omöjligt som att finna en jordglob. Det här bordet är av rätt storlek. Det kostar 549 kr vilket är ett betydligt bättre pris. Att det har fyra ben och inte den riktigt rätta känslan kan jag överleva. Jag blev bara så glad att hitta ett bord. När vardagsrummet är klart blir det troligen en beställning. Sonen som är 8 år vill att vi ska köpa det svarta. Förutom det pekade han på massor av inredning han gillar och som han tycker vi ska köpa. Utan aning om att jag redan sett det och tyckt detsamma. Får se om det blir ett svart eller vitt. En liten klurig filur är han. 

Jag har haft en fin dag och det kändes gott att ägna tankarna åt annat än att man inte riktigt känner sig pigg. Lunchen var god och pajen var ännu bättre. Även det enkla kan vara väldigt gott. Och en av småpojkarna åt både ordentligt med soppa och hela två pannkakor. Maten fick alltså godkänt. Den ena bilden går inte centrera. Det har hoppat runt lite hur som helst. 

God natt! Vi "ses" imorgon.

Jag tager vad vi haver

Jag har inte blivit helt ok efter att jag var sjuk över nyår och den veckan. Det blev värk i lederna och det gör ont i armbågarna av att bära en liter mjölk. Utöver det nån slags magåkomma som spökar. Jag är trött på det här nu och för många veckor har gått åt till att vara ur form. 

Samtidigt känns det lite dumt att klaga då jag vet att det går över. Det finns ju så många människor som får dras med sitt jobbiga. Sånt som inte går över. Men ändå...Jag är trött på det här och på att inget kunna göra. Har inte träffat någon annan utöver familjen på länge nu. Jag längtar efter smoothie och tänker att det var väldigt länge sedan. Det ska jag göra något åt. 

Men imorgon är det torsdag och Eva-Maria kommer hit. Man får vara glad att man har någon vän som vill träffas. Det om något är väl en bra sak att glädjas över. Hon har sina två små pojkar med sig och vi behöver väl alla äta lunch. Morgondagens lunchmeny består av att jag tager vad vi haver. Alltså blir det; 

Frasiga pannkakor med lätt vispad grädde och jordgubb el hallonsylt.

Doftande varm korvgryta med en hel hög av olika rotsaker och färska små varma runda bröd.  Som dryck serveras kall mjölk, vatten eller Bravo-juice. 

Till efterrätt en nygräddad hallonpaj och vaniljglass med chokladkross. I en skål bredvid - chokladbitar och bragokex på ett fat. Troligen även en dumleklubba var till småpojkarna. 

Väl mött! Höll jag på att skriva också :))

Att välja jordglob

Sonen fick en jordglob i julklapp. När det blir skymning tänds den och stjärnorna framträder. Tyvärr är det engelsk text. Jag har kommit in i nåt slags "jordglobs-dille". Måste ha en jordglob. Jag vill att texten ska vara på svenska, så att barnen förstår ordentligt, vilket medför att det inte finns lika många att välja på, som det verkar. Med eller utan belysning är frågan. Utan belysning kan vi lättare bära den till bordet, där jag förstår att den kommer att hamna många gånger. Med belysning blir den väldigt fin där den kommer att stå. En del har även upphöjningar där bergskedjorna är. Jag trodde att det skulle bli en relativt enkel match att välja jordglob men tji fick jag. Det enda jag vet säkert är att den inte ska vara svart och/eller silver eller någon "oäkta" färg. Kika in på www.jordglob.se och se hur många olika det finns. 

www.jordglob.se

Kluriga harar lurar räven

Vindstilla och -9. En väldigt vacker vinterdag som även utan sol visar sig från sin bästa sida. Perfekt och vackert. Skogens invånare har lämnat sina avtryck kors och tvärs över ängen. Stora vita harar skulle jag vilja se betydligt oftare. Harar som till synes stannat till och funderat ett ögonblick för att helt plötsligt se ut att ha gått upp i rök. De är kluriga de där. Klurigt att gå tillbaka i sina egna spår eller också ta ett jätteskutt åt sidan. Räven fick stå där med skägget i brevlådan. 

Eftersom jag inga foton av harar äger så lånade jag denna från www.kvikkjokk.nu. Fotograf Tor Lundberg.

Min väg. Att jag inte har ensamrätt på den spelar ingen roll. Det är min väg ändå. Som jag lånar ut lite.  

Ann-Louise

Jag ska luncha mig genom vintern

Vad enkelt och gott det är med crepes. Jag gjorde några stycken till lunch idag. Snabbt när det redan finns god välsmakande köttfärssås och pannkakor i kylen. Ändå är det sällan vi äter det. Den maträtten glöms bort här. Pannkakorna är mjölkfria. Vi använder solhavre istället för mjölk som flera av oss ska undvika. Jag vill ha en ordentlig hög av grönsaker. Rykande heta, värmen syns på kortet ser jag. Att fota mat är inte helt lätt. Men jag struntar i det och visar det ändå. Lunchen är min bästa måltid att äta och det smakar nästan aldrig lika gott till middag. Konstigt det där. Oftast får jag ont i magen av middag. Konstigt det också. 

Oftast tycker jag att det roligare att duka fint till lunch. Kanske för att det är mer vanligt att middagar blir lite finare. Jag tycker om att bjuda på lunch och bli bjuden på lunch. Nästan aldrig är det godare eller finare som precis då. Även en enkel soppa och utan servetter blir det ändå det bästa! Jag ska ägna vintern åt massor av lunchande. 

Ann-Louise

Stjärnfallet

Hur ska jag kunna beskriva det så precis att ni kan känna det. Jag tror inte att jag kan. Stjärnhimlen och månen är där jag känner mig mest hemma. Jag kan längta hela sommaren och hösten efter det. Där jag bor finns inga gatlysen. Bara himlen, skogen och ängarna. Och en grusväg. Nu på vintern den finaste vägen som bara har stjärnor som lyser upp. 

De fina kvällarna betyder allt och jag brukar stå där ute på lilla vägen och se upp på himlavalvet. Hundarna är nöjda och tycker inte att det gör något. När jag står där stilla och ser stjärnhimlen träder fler och fler stjärnor fram. Även de som är långt långt där borta. Tills sist ser det ut som strösocker över det mörka valvet. Tankarna blir på något vis så klara och självklara. Man bara vet. 

För en liten stund sen var jag med om något ännu mer fantastiskt. Närmare magiskt är svårt att komma. Vi har en underbart vacker kväll och stjärnhimlen bland de vackraste. Jag var ute med hundarna. När man kommit en liten bit från vårt hus uppslukas man av mörkret som ändå är ljust en sådan här kväll. Precis det tänkte jag. Att det känns som att uppslukas av mörkret och det stängs till bakom. För att befinna sig nästan i en annan värld. 

Jag gick där och kände mig rätt slutkörd och trött. Stannade ofta och njöt av stjärnorna, både funderande och inte, andades och levde mitt i det. Jag kände igen hur tacksam jag är över att kunna bo här och få njuta av denna fantastiska fina stjärnhimmel, ängar fulla av snö och träd helt vita.

Jag tänkte att om jag ändå kunde ta av vanten och räcka upp handen rakt in i stjärnhimlen, röra runt lite försiktigt och få handen full av stjärnglitter. Då skulle det nog bli bra det där som inte alltid känns så bra. Precis i det ögonblicket uppenbarade sig ett stjärnfall framför mig på vägen där jag gick. Jag säger uppenbarade sig, för det var min känsla. 

Tänk att just då när jag går där och tänker, får jag se ett fint klart stjärnfall. Precis i rätt stund. Min hud knottrade sig och jag trodde inte att det var sant. Resten av vägen hem log jag. Det var magiskt.

Ann-Louise