Härliga tre dagar

Tre lediga dagar är snart över. Har inga som helst problem med att få dagarna att gå. Igår satt vi på stolarna med ryggarna mot garageportarna där det var mer i lä för det blåste verkligen kallt. När solen lyckades få komma fram mellan molnen blev det ljuvligt. Vi åt blåbär/hallonpaj och drack kaffe. Kaffe doftar så gott, godare än det smakar tycker jag. Till middag gjorde jag en glutenfri matpaj med salami, tomater, oliver och ost. Lite knepigt att få till pajdegen först men jag sms:ade en expert som gav mig råd. Det blev mera smör i och att köra allt i matberedaren. Det gick riktigt bra då. 

Det är fart på djurlivet utanför huset. Igår kväll flög en stor uggla som satte sig synligt en stund i tallen. På förmiddagen idag kom räven lugnt spatserande och så dessa renar (som vanligt) förstås. Många av dem ser ut att behöva äta upp sig. Det är kalvningstider och en del ser tillräckligt runda ut. Men de behöver ändå äta upp sig. 

Det blåser isande kallt idag och lite snö kom också. En kort stund i skogen stod vi ut. Fy vad vi frös. Vad vackert det är då solen skiner mellan granarna över mossa, blåbärs och lingonris. Maj månad är toppen. Bara det kommer lite värme och innan det blir för mycket mygg. I skogen ska vi vara så mycket vi kan. 

Drabbades av ett obeskrivligt trötthetsanfall. Hur ska man orka laga middag nu då. 

Ha en bra ny vecka! 

Håll fokus nu Ann-Louise!!!

Igår var jag till sjukgymnasten. Äntligen får jag hjälp med min huvudvärk som troligast kommer från att alla muskler från axlar, nacke och hela baksidan av huvudet är överbelastade och sträckta. Som det är nu får jag inte stretcha eller träna och jag ska under minst två veckor föra en huvudvärksdagbok. Sjukgymnasten vill veta mer om min huvudvärk trots att hon fått en bra bild av vad som felas. Det är jobbigt att ha det så här, att alltid gå omkring med kramp, känslan av att huvudet är för tungt så att jag inte orkar hålla upp det och denna ständiga huvudvärk dygnet runt. Ändå ska man jobba och försöka leva som vanligt. 

Det spelar ingen roll hur jag försöker göra och tänka rätt, ändå gör allt ont från axlarna och speciellt nacke och baksidan av huvudet. Denna ständiga kramp som till och med har spridit sig till musklerna på halsens sidor. Det går inte alls fungera normalt och jag blir helt slutkörd. Men jag känner hopp nu ändå. Äntligen någon som lyssnar och inte bara vill ge mig värktabletter. Sjukgymnasten sa att det kommer att ta lång tid men jag har en stor tro till att det i alla fall kommer att bli mycket bättre till sist.  

Som sagt, det hon vill börja med är att jag skriver huvudvärksdagbok i minst två veckor, sedan ska hon ta beslut om vilken typ av behandling som säkert kommer att fortgå i flera veckor tills musklerna slappnat av och slutar krampa. Efter det blir det träning. Ja, det kommer att ta tid men för första gången på alla dessa år går det åt rätt håll. 

Jag ska göra allt hon säger åt mig. Även tråkiga träningsprogram. Jag vill verkligen och måste verkligen få ordning på det här. Till sist kommer man till ett stopp då det verkligen inte går längre. Precis som då jag äntligen vågade mig till tandläkaren. Jag tänkte då att de trasiga tänderna kanske var en orsak till min huvudvärk men det visade sig inte vara det. Men tänderna blev lagade och en stor tyngd föll från mina axlar. 

Något annat jag bestämt mig för att göra är att träna de djupa magmusklerna. Var de finns har jag inte en aning om men det måste göras. Även det kommer den här duktiga sjukgymnasten att hjälp mig med. Att stärka den djupa magmuskulaturen är ett måste som är nödvändigt. Det är en hel del på gång för en sån som mig som inte tränar nåt alls. 

Men jag har sedan länge bestämt att detta år är då det händer, allt det som jag bara skjuter framför mig och inte vill. Jag har bara en kropp. Jag har ingen ny stark fräsch i garderoben som går plocka fram. Nu gäller det att inte ge upp. Håll fokus nu Ann-Louise, säger jag åt mig själv. 

Just nu längtar jag efter granarnas mjuka årsskott. Det vräkte ner snö igår och det kändes nästan hopplöst. Vi har tillräckligt med snö som väntar på att försvinna och då och då kommer det bara mer. Men idag smälter det och droppar från taket. Jag hörde fåglarna genom fönstret och just nu skiner solen. 

Det finns hopp på flera vis. 

Vårstöket

Det var väldigt vackert ute igår kväll. Jag och dottern gick ut med mobilerna, ut en bit på ängen. Tänk att snart ändå är den översållad av blommor och gräs. Att skogen blir lysande grön. Varje vår tänker jag att hur ska denna snö kunna försvinna innan midsommar, det är ju omöjligt. Men så en dag är vi där och vintern känns snabbt rätt avlägsen. Dagarna flyger fram. Som att tiden bara går snabbare och snabbare. Idag började jag rensa bort vinterkläderna. Känns bra att tvätta och lägga dom rena jackorna och täckbyxorna ner i lådor. Tvättstugan får sig en uppryckning, då och då får nån blomma ny jord, såpaskurade golv och sol genom fönstren. Det här vårstöket, det gillar jag. Mina täckbyxor hänger kvar däremot. Det är ännu kallt på morgonen och kvällen. Snön kyler och aldrig verkar det ta slut på snålblåsten.

En kalasdag igår

Oj vilken dag igår! Ett födelsedagsfirande i flera timmar och huvudpersonen i fråga stod där paff och gapande över att det var henne det gällde. Så roligt det är att överraska någon som inte har den minsta lilla aning om vad som väntar! Men kul hade vi och gott åt vi. Kom hem vid klockan åtta på kvällen och magen kändes sprängfärdig av det goda vi ätit till middag. Resten av mig kändes helt slutkörd, som att jag inte skulle orka ta mig till sängen ens. Jag blir oerhört trött av att hålla igång i flera timmar med att umgås, skratta och prata. Även fast det är trevligt. Plus att min huvudvärk small till ordentligt där vid kl 19:00. Har bara tagit det varligt idag. Måste vila hjärnan för imorgon är det måndag och arbete. 

Snön fortsätter vräka ner precis som den gjort hela dagen. Jag roar mig med att titta på sommarbilder. 

Hoppas ni får en bra ny vecka!

Det går väl inte ha ordning överallt, eller?

När jag gick på mellanstadiet sa en lärare till mig - "Som det ser ut i bänken ser det ut i huvudet". Jag hade det rätt stökigt i bänken till och från. Men att säga att jag hade det stökigt i huvudet kan jag nog inte hålla med om. Det var väl som det är mest för barn i den åldern. Fast det är klart, min mamma var väldigt allvarligt sjuk under den tiden så säkert var det upp och ner i tankarna och ordningen. 

Hur ser det ut i skåp och lådor då. Är det ordning eller kaos. Kylskåpet är rent och i ordning. Hmm.. coca cola och lite annat onyttigt. Men vi dricker inte dricka på veckorna. De flesta skåp och lådor är också i någon slags ordning förutom att det är saker som måste rensas och kastas bort. Det är för fullt och är det för fullt går det inte att hålla ordning. Ett helt stort skåp i köket är proppfullt och ser verkligen stökigt ut. Klädkamrarna måste ordnas. För fullt även där. Det finns många ställen att ta itu med. Organisera och förbättra. Återkommer till samma slutsats gång på gång - För många onödiga grejer och för lite utrymmen att förvara i. Måste åtgärdas. 

Se! Äntligen har pallkragarna tinat fram. De som är dubbla i alla fall. De andra tre har börjat anas. Övrigt som har hänt i dag är att två nya dörrar är på plats i hallen, det har snöat lite och ännu en höna har dött. Nu måste vintern ta slut! Vintern håller på att ta död på varenda höna verkar det som. 

Men nu är det fredag. Känns väldigt bra. 

En ingentingallsdag

Den här dagen är snart slut. Lika bra det. Den har varit oerhört långtråkig, långsam och väldigt ingenting. Kan ju heller inte göra nåt eftersom jag har sån huvudvärk och knaster i nacken men jag skulle se några bra program på datorn hade jag tänkt. Gick inte då internet tydligen bestämt sig för att fungera dåligt idag. Skulle gå en promenad med hundarna. Höll på att blåsa bort. Inte ens det gick bra. Om jag hade haft pengar skulle jag beställt nåt roligt. Till och med nya handdukar hade varit kul. Men nej, inget tröstshoppande heller. Kikar igenom gamla bilder och känner att jag längtar samtidigt som jag funderar lite på livet i all sin enkelhet. 

Snart middag. Det blir nog det roligaste idag. Vid middagsbordet då alla kommit hem får man höra både det ena och det andra som lättar upp den tråkigaste dag. 

Om våren startar det

Nu är våren här. Snön smälter och fåglarna hörs sent om kvällen. Snart börjar den ljuvligaste tiden då allt lever upp med nästan våldsam kraft. Tänk att varje vår så växer allt faktiskt upp igen efter en flera månader lång kall vinter gömd under tjock snö. Det är ett under, kan man nog säga. Som vanligt varje vår vaknar stora rensa och röj ivern. Då vill jag ut med all smuts, bort med allt skräp och ha ordning och reda. Fast när jag tänker efter vill jag nog ha det hela året om. Men det känns extra mycket om våren. Min garderob är full av gamla kläder som jag inte ens tittat på under många år. Mest kortärmade saker. Sånt jag aldrig kommer att använda för både passform och modell är helt fel. Denna vår åker det. Som vanligt varje vår funderar jag på varför jag är så dålig på att köpa kläder. Förnya är nog inte rätt ord heller. För att förnya borde man väl äga nåt innan som blivit gammalt och använt. Nåja. Jag borde köpa lite kläder helt enkelt. 

Förgätmigej. Fina lilla blomma.