Lite om att ha en relation till någon

Jag tycker det är intressant ibland att fundera på hur människan gör. Värderingar, synsätt och relationer. På hur vi beter oss och hur vi gör vid olika situationer. Hur vi löser livet och lever det. Vilka val vi gör och varför. Alla dessa beslut. Det är mycket som aldrig går förstå sig på och det är mycket som inte lönar sig att lägga ner någon energi på. Men det där andra. Det gillar jag. 

När jag körde hem från jobbet en kväll hörde jag på radion en diskussion om likheter och olikheter människor emellan, om att passa ihop som par. En kille som sökte efter en tjej via kontaktannonser sa att det är väl inte alls bäst att ha lika intressen för då blir det ju tråkigt, tyckte han. Han tyckte det bästa var om man hade bara något gemensamt och resten var för sig. Det blev mera intressant då. En annan höll delvis med om det men ändå att det bästa är att övervägande av intressena är lika. 

Hur är det då med vänner. Vad är det man fastnar för och varför. Det är ju något som fångar ens nyfikenhet och får kanske en fortsättning som leder vidare till en vänskap. Om båda vill. Vänskap är även det ett givande och tagande. Det måste ju finnas saker som för en samman. Värderingar och syn på livet är en väldigt stor pusselbit. En del vänner måste man liksom behålla lite på avstånd och bara träffas sällan. Men är man egentligen vänner då. Hur olika kan man vara varandra men ändå vara vänner. Kan det vara på lika villkor. Komma från olika samhällsklasser, annan ekonomisk standard, yrke och status, vara ungefär på samma ställe i livet, ålder och en hel del annat har betydelse. 

Hundar tänker inte som oss. Eller känner som oss. Ändå har vi så lätt för att förmänskliga och föra över våra känslor. För att uppfostra ska man vara lugn, bestämd och konsekvent. Vara en ledare att lita på. Hundar testar hela tiden det ledarskapet och skulle utan problem överge en för någon annan. Hundar gör saker för sin egen skull, om de vet att de har något att vinna på det. Kärlek, motion, mat, bus, uppfostran och hjärngympa måste de få. 

Det är inte lätt alla gånger att vara hund. Inte att vara människa heller. Men på olika vis. 

Om gummistövlar och en jacka

Vi blev förkylda. Ja vad annat var att vänta egentligen. Ont i halsen, hosta och feber. Men det verkar inte bli det allra värsta. Fast tillräckligt ändå. Igår köpte jag en blommig låda på Åhléns. Vad jag ska ha i den är inte planerat. En låda behöver inte alltid fyllas med något. Den är fin där den står i lilla teakhyllan. Idag är vi som sagt hemma och sjuka. Vi bestämde att vi skulle se på film och äta gott. Vi hade lite roliga saker inplanerade i veckan men det verkar inte kunna bli av. Typiskt. 

Kom att tänka på gummistövlar idag. Att denna vår ska jag i god tid försöka finna stövlar som går bra att gå i. Vår väg är alltid riktigt lerig under lång tid plus att mina planer är att vara mer i skogen. Jag vet inte varför det inte blir av att vara mer i skog och mark. Det är ju något som jag verkligen längtar till och behöver (björnskräck har väl en viss inverkan..). Lika som att det är egentligen en fjälltopp jag vill bo på, om man bortser från när det stormar. 

www.sportamore.se

Kan tänkas att lösningen är att köpa en jacka. En Fjällräven. Då kommer jag säkert att vara ute väldigt mycket. Knappast. Men jag behöver faktiskt en tålig vår/höst jacka. Inte rosa eller lila. Nej jag vill ha en grön eller mörkblå. Till våren då blir det en sån. Lite 70-tals feeling, rak passform och huva. Snyggt tycker jag. 

Bild från www.outnorth.se

Nu ska hundarna ut sen stupar jag i säng. På återseende! 

Tack för mars

Idag är det första dagen i mars. En ny månad och jag är glad för det. Januari var inte särskilt omtyckt (som jag skrivit om tidigare), februari något bättre. Jag hoppades på att februari skulle bli piggare, att jag skulle komma tillbaka till det som är mera mig. Trött och utarbetad kan det kort sammanfattas. Därför har det varit en hel del fokus på att sova tillräckligt, ta hand om sig och ta sig igenom eländet. Lite så faktiskt. Självklart har inte allt varit ett elände. Jag har haft mycket trevligt också. 

Äggikopp

Mars innebär ett steg närmare våren och kycklingar. Ja visst. Det ska bli kycklingar här i ungefär slutet på maj hade vi tänkt. Då springer de stora hönorna ut genom gluggen och de små får vara inne i mer lugn och ro. Det kan bli lite stökigt när nya små introduceras. Har klurat och funderat på den kommande kycklingsituationen. Vi kommer troligen att ha några hönor som vill ruva och de kommer då att få behålla några enstaka ägg var. Det blir lätt för många små dunbollar annars. Sedan hade jag ju planerat att skaffa några hönor av större ras både för de större äggens skull plus att det är kul med lite andra höns också. De ska "odlas" fram (hihi) i en äggkläckare. Eller också lägger jag in äggen under en redan ruvande höna...

Hittade ett suddigt kort på fem av nio kycklingar från sommaren 2013. Inte lätt att fota såna små som springer och rör sig hela tiden. Kycklingar är ljuvliga. Speciellt när det liksom kryllar av dom. Då är det som bäst. Längtar. Här är det hostigt och kraxigt. Imorgon blir det ganska fullt upp så det gäller att lägga sig i tid ikväll. 

Ha en bra ny vecka! 

Det behöver inte vara världsomvälvande heller

Jag återanvänder en gammal bild och tänker att kameran verkligen inte har blivit använd mycket den här vinter. Nu har ljuset börjat återkomma och dagarna har blivit mer fotovänliga men då finns det absolut inget att fotografera. Så känns det. 

Tänkte istället skriva lite av vad jag är nöjd med. En blandning av både det ena och det andra som känns bra. Jag börjar med att berätta att jag tagit fler promenader än tidigare. Inte långa men det är inte det som är det viktiga, att de är långa. Det viktiga är att jag faktiskt tagit mig ut och gått de där tjugo minuterna. 

Jag har pratat med sjukgymnastiken om min krånglande nacke och axlarna vilket troligen är den största bidragande orsaken till min konstanta huvudvärk. Väntar på att bli kallad dit. Tänker till veckan beställa tid för synundersökning och köpa mig nya glasögon. De förra (som ändå inte var bra) blev överkörda och krossade för många år sedan. 

Fortsätter äta vitaminer varje dag. Sedan jag började med det växer håret än mer och mitt järnvärde har ökat. Kanske slipper jag börja äta järntabletter igen. Linneskåpet har fått sig en uppfräschning och gamla fula handdukar har blivit utbytta till nya fräscha. Likaså sängkläder. Rensar och sorterar. Känns bra. 

Tänderna är lagade. En lektion i att kontrollera obehag och smärta. Att ligga där i tandläkarstolen krävde en stor dos av fokusering. Hade tidigare sett ut min fokuseringsbild att ta till vid behov. Lyckades bättre än jag trodde att jag skulle. 

Ja, det var några saker jag är nöjd över. Inte stora världsomvälvande men saker som faktiskt känns bra. Hallon har jag i frysen och imorgon blir det en paj. Det är också något som kommer att kännas bra. 

Vi "ses"! 

Om en klädkammare

Det här med att städa, rensa och sortera. Något som aldrig tar slut. Men kan det någonsin vara över? För någon alls? Det måste väl vara en omöjlighet. Så gick mina tankar när jag stod långt där inne i klädkammaren som egentligen inte alls är särskilt djup men som då kändes evighetsstor. Jag hade nämligen lyft ut allt för att leta fyra bordsben till ett bord vi ska ge bort. I den här klädkammaren finns allt från barnsaker, en kepssamling, myggfönster, skolböcker och allt mellan himmel och jord. Jag fann till sist bordsbenen och lite annat som ska kastas. Det var ju lika bra att passa på att rensa i det där när jag ändå hade lyft ut allt. Man kan finna mycket fint i såna där utrymmen. Sånt som gör en lyckligt sentimental och samtidigt lite skör för ett ögonblick. Minnen. 

Än är det länge kvar innan några lökar blommar här. Men det kommer. Var sak har sin tid. Och tänk, jag gjorde mitt yogaprogram innan jag for på jobbet i morse. Jajamen. 

Ann-Louise

Sikta mot stjärnorna tar jag lite senare

Det här kortet tycker jag om. Fast mest det andra liknande kortet men då utan trädtoppar med. Det visade jag i höstas. Ett litet flygplan till synes ovan molnen. Det här kortet är mer som - "Sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna"...

Idag har jag varit på café med en vän och när jag kom hem gick jag och hundarna på en promenad i det soliga vädret. Jag gjorde mitt yogaprogram direkt på morgonen när jag klev upp. Det känns som att varje muskel i min kropp krympt ihop och det gjorde ont att töja och sträcka. Känner precis att det är värst i nacken på vänster sida och troligast det som är en stor bidragande orsak till min hemska huvudvärk. Efter förra helgens arbete och tandläkarbesök både måndag och tisdag har de spända musklerna blivit än mer överbelastade. En stunds yoga hjälper väldigt mycket och jag behöver göra det två gånger per dag.  

Jag måste börja göra yogaprogrammet, som bara tar ca 20 minuter, varje morgon innan jag far på jobbet. Men då måste jag ju kliva upp ännu tidigare... Jag tror nog att jag måste sikta på det istället för mot stjärnorna. Till att börja med. 


Ann-Louise

Jag ska berätta om att bli så trött att dagarna flyr

De här dagarna bara flyger. Ibland flyr de. Jag blir frustrerad över att inte hinna och orka det jag vill. För det viktigaste blir att se till att orken finns till att jobba. Allt annat får ta flera steg tillbaka för att förhoppningsvis glimta till när en piggare ledig dag kommer. Jag finner få stunder till att kunna sitta en stund för mig själv att skriva. Det är ju inget som går tvinga fram. Tyvärr kommer inspirationen till en stund för mig själv, när jag känner att nu vill jag skriva, då är det minst lämpligt och jag kan inte sitta i lugn och ro utan blir avbruten och störd i mina tankar. Eller då är kvällen sen. Visst, det är väl inget märkvärdigt och stort jag vill skriva. Bara några små rader som det här. 

Den känslan av att tappa lusten, glädjen och idéerna. För att jag blir så trött av att arbeta. Den är värdelös och borde inte få finnas. Och jag funderar på hur alla andra verkar både kunna arbeta och ändå kunna leva aktivt på andra dagar än de lediga. Det är något jag funderar lite på ibland. Vissa dagar mer.