Det är inte mycket som är gratis. Jag vet det.

"Men sååå dyyyrt!!" är nästan det enda jag har sagt idag. Detta är första helgen på fem veckor vi är lediga tillsammans, sambon och jag. Vi bestämde att vi skulle fara på MIO för att kika både på sängar, tv-bänkar och soffor. Men så dyrt allt är. Soffor för ca 15 000 kr är för dyrt tycker jag men verkar vara ett normalt pris man kan förvänta sig. Det fanns billigare soffor också naturligtvis men de vi provade var väldigt obekväma. Fann en otroligt härlig soffa på rea som kostade 9000 kr. Men den var för stor. Vårt vardagsrum är långsmalt med en kamin felplacerad mitt i väggen. Otroligt svårmöblerat. Ja, allt annat var för dyrt också. Jag som oftast handlar på second hand fick en chock, tror jag. 


Denna golvlampa har jag hittat på ELLOS för 999 kr. För dyrt det också men den ska vi köpa, nån gång under 2013 iaf... Den är enkel och verkar inte vara så stor. Jag vill ha en lampa vid soffan för att vi ska kunna sitta där och läsa. 

Vi behöver en tv-bänk. Har en bänk som jag ska måla om men den har inga lådor utan bara en hylla. Ska kika närmare på denna från Ikea. Hemnes heter den och kostar 1795 kr. Ja, jag tycker det också är för dyrt. Vardagsrummet är och blir en blandning av teakmöbler och nya möbler. Jag blandar det som jag tycker om. 

Vilken härlig ostressad dag vi har haft. Efter besöket på mio åt vi lunch på frasses till barnens stora förtjusning. Det är inte ofta vi gör det och de jublade och sken som små solar. Sedan köpte vi lördagsgodis på coop och en liten orange ljuslykta i glas till mig. Den var inte för dyr. Ja just det ja. Sedan for vi hem, drack kaffe och mumsade på morotskaka. Nu sitter de andra hopklämda och tittar på en alltför spännande film. För barnen. Anser jag. 

♥

Ha en fortsatt trevlig kväll alla!

Lite som känns gott

Man skulle haft ett eget hölass att åka på. Ligga på rygg och titta upp på den blå himlen med några moln här och där. Det skulle nog känts ganska fint. Att bara ligga där och åka runt. Kanske med ett grässtrå i mungipan. Istället satt jag på altanen i solen och såg grannen köra hem lass efter lass. Som varje sommar. Det kändes också bra. 

Det skulle också kännas bra att få sitta på den där träbänken vid ån och titta på sjöfåglarna, höra deras läten och se dem tvätta fjädrarna så vattnet yr. Då vattnet blir fullt av små dun som sakta åker förbi oss mot vildare vatten. Ja det skulle kännas gott. Det ska jag göra många gånger när sommaren är här. 

Även den där dagen när jag höll upp min lilla fina skål mot fönstret för att se mönstret. Skålen jag köpte på second-hand för fem kronor och ett riktigt fynd. För mig. Jag kommer att göra flera fynd. Av olika slag. 

Spår av små hundar i snön på bron. Se dem stanna till och snusa lite på gamla tulpaner som ska kastas in i skogen. De är söta de där mini hundarna med nosar som små svarta knappar. Inte så tokigt det heller. 

Och imorgon är det fredag. Om ni bara visste hur mycket jag längtat. Ikväll ska jag lägga mig i tid, läsa ur en av böckerna jag fick av min vän och förhoppningsvis vakna pigg och utvilad. Att både äta och sova ordentligt är viktigt för mig. Äta bra gör jag men att få till en god sömn är inte helt lätt. Fredag...smaka på det ni. Freeedaaag och hejsan hoppsan vad vi ska ut på promenad då. 

♥

Ha det så bra!

Hallå!

Här kommer ett kort inlägg bara. Jag går i de 6 stycken trapporna på jobbet än fast jag är trött som en gnu, vilket för övrigt är ett väldigt konstigt uttryck. Vet inte ens om det finns eller om det bara är i min luddiga tankevärld. På bilden ser ni en Emu i varje fall. 

Imorgon ska vi kliva upp 05:30. En lång dag väntar både med arbete och apt. Den där gnun kommer inte att vara piggare då precis. Det som håller mig uppe är tankarna på en ledig fredag. Då ska jag göra vad jag vill. Det ska bli härligt.

Varsågod ta en pralin och så ses vi imorgon!

♥

Dags att ta tag i det

På tv:n och i verkliga livet hårdtränar människor med stor övervikt. De tränar verkligen hårt och de överlever det. Samtidigt måste många göra en kostomläggning och förändra större delen av sitt liv. För många är det inte bara maten som är problemet. 

Jag har inga kilon som är för mycket och ej heller behöver jag göra kostomläggning. Men att träna som de gör skulle troligen ta livet av mig. Känns det som. Hur i fridens dagar skulle jag orka med det tänker jag.  

Men jag behöver verkligen stärka min kropp och min hälsa överhuvudtaget. Många gånger har jag pratat om det och många gånger har jag bestämt att rycka upp mig och sluta känna efter hur jobbigt det är. Jag bara pratar och tänker men gör inget åt det. 

Tills för några dagar sedan.

Då jag bestämde jag mig för att börja gå i trapporna på jobbet istället för att åka hiss. Kanske inte gå alla gånger men oftare än jag gjort. Då jag i princip bara åkt hiss. 

Här ser ni de 6 stycken trapporna upp till våningen jag jobbar på. Det var en onsdag och den dag jag bestämt skulle vara startdagen. 

Jag sätter inte upp för stora mål och krav på mig själv. Då kommer 
det inte att fungera. Jag börjar smått och förhoppningsvis tids nog kommer jag igång med längre promenader någon gång i veckan. Som sagt. Jag börjar smått. Även det är ett framsteg. När det gäller mig. 

Ann-Louise

Tänk att det ska vara så svårt...

att ta emot beröm och komplimanger.  Min svärmor är väldigt duktig på att baka. Allt hon bakar är perfekt i form och som små konstverk. Och smakar gott dessutom. Visst blir hon glad när man säger hur gott det smakar men hon kan omöjligt ta till sig när någon säger hur vackert det blir det hon bakar och att hon är så duktig på det. Då svarar hon undvikande och säger något helt annat. Men det är nog inget ovanligt med det. Vi kvinnor har nog inte lätt att ta emot beröm och känna att jo visst fasen stämmer det. Många av oss kan inte det.

De godaste drömmar med apelsinsmak åt jag hos svärmor i fredags. För henne känns det bäst att se hur mycket man tycker om att äta det hon bakat. Helst ska man äta 10 stycken av varje sort. Men att ta emot lite beröm kan hon inte med. 

♥

Ann-Louise

Bort med det söta

När det känns som att det är kaos i huvudet måste jag åtgärda det snabbt på ett eller annat sätt. Om det är möjligt. Annars gör jag annat som får det hela till att kännas en aningens bättre. Igår kände jag mig enormt trött på den lilla söta gardinen i fönstret på ytterdörren. Bort med den! Kändes som att sött och pluttinuttigt var det sista jag behövde i det vrånga jag befann mig i. Nu hänger ingen gardin där och så skall det förbli. 

Idag var det den gamla fåtöljens tur. Det måste ligga tyg som skydd på dynan för att vi har hundar som älskar att gräva och bädda i allt. Det småblommiga flanelltyget måste bort. Nu ligger det oranga 60-70 tals tyget där istället och fräsar till det. För mig kändes denna lilla förändring mycket bra. Jag gillar orange...

Och på kalas har vi varit idag. Femårskalas med bordet fullt av godsaker. När jag fyllde fem fick jag ett nattlinne med siffran fem på och ett kassett band som hette "Visor för femåringar", av min syster. Visor som "Teddybjörnen Fredriksson" och "Min tand är lös" var toppenbra tyckte jag. Och det är de ju än idag.  

Att vara i köket om kvällarna är ganska skönt. Det är bortplockat och fint, tänt ljus på bordet, mörkt ute och det blänker fint i fönstret. En stunds lugn och ro. 

Och jag är väldigt glad över en hel hög av tjocka böcker som jag fick av en kompis. Nu har jag att läsa och jag tror att det är böcker att kalla för "feel good" böcker. Inte tung sanning och allvar. Det behöver jag inte just nu. 

Hoppas ni har en bra lördagskväll alla! Det har jag. Lilla hunden kräks inte lika mycket och han äter medicin för att minska på magsyran. Jag är inte lika vrång... och tänker läsa en god bok. Tack snälla ni för era kommentarer ni skriver!

♥

Ann-Louise

Tänt var´e här

Några hundralappar fattigare på grund av dyra mediciner till hunden och ännu fler hundralappar fattigare på grund av karensdag från jobbet kan jag bara konstatera att jag känner mig vrång och nästan arg och har bara lust att beställa hem massor från nätet bara för att muntra upp mig. Och det rimmar ju illa med tanke på hur lite pengar jag redan har och kommer att få. Egentligen skulle jag inte skrivit detta utan väntat till imorgon istället och då skrivit något positivare. Klart vår hund måste få hjälp och medicin. Jag skulle aldrig låta honom plågas. Men när jag redan har för många frånvarodagar från jobbet kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt positiv just nu. Om jag varit snusare hade jag i ren protest proppat fullt med snus under hela överläppen. Från ena sidan till den andra. Antagligen med katastrofala följder. Vi har en jättenyårssmällare liggandes i skåpet. Kanske är det dags för den att användas. Japp. Tror jag är på bättre humör nu.