Vad enkelt och gott det är med crepes. Jag gjorde några stycken till lunch idag. Snabbt när det redan finns god välsmakande köttfärssås och pannkakor i kylen. Ändå är det sällan vi äter det. Den maträtten glöms bort här. Pannkakorna är mjölkfria. Vi använder solhavre istället för mjölk som flera av oss ska undvika. Jag vill ha en ordentlig hög av grönsaker. Rykande heta, värmen syns på kortet ser jag. Att fota mat är inte helt lätt. Men jag struntar i det och visar det ändå. Lunchen är min bästa måltid att äta och det smakar nästan aldrig lika gott till middag. Konstigt det där. Oftast får jag ont i magen av middag. Konstigt det också.
Oftast tycker jag att det roligare att duka fint till lunch. Kanske för att det är mer vanligt att middagar blir lite finare. Jag tycker om att bjuda på lunch och bli bjuden på lunch. Nästan aldrig är det godare eller finare som precis då. Även en enkel soppa och utan servetter blir det ändå det bästa! Jag ska ägna vintern åt massor av lunchande.
Ann-Louise
måndag 7 januari 2013
söndag 6 januari 2013
Stjärnfallet
Hur ska jag kunna beskriva det så precis att ni kan känna det. Jag tror inte att jag kan. Stjärnhimlen och månen är där jag känner mig mest hemma. Jag kan längta hela sommaren och hösten efter det. Där jag bor finns inga gatlysen. Bara himlen, skogen och ängarna. Och en grusväg. Nu på vintern den finaste vägen som bara har stjärnor som lyser upp.
De fina kvällarna betyder allt och jag brukar stå där ute på lilla vägen och se upp på himlavalvet. Hundarna är nöjda och tycker inte att det gör något. När jag står där stilla och ser stjärnhimlen träder fler och fler stjärnor fram. Även de som är långt långt där borta. Tills sist ser det ut som strösocker över det mörka valvet. Tankarna blir på något vis så klara och självklara. Man bara vet.
För en liten stund sen var jag med om något ännu mer fantastiskt. Närmare magiskt är svårt att komma. Vi har en underbart vacker kväll och stjärnhimlen bland de vackraste. Jag var ute med hundarna. När man kommit en liten bit från vårt hus uppslukas man av mörkret som ändå är ljust en sådan här kväll. Precis det tänkte jag. Att det känns som att uppslukas av mörkret och det stängs till bakom. För att befinna sig nästan i en annan värld.
Jag gick där och kände mig rätt slutkörd och trött. Stannade ofta och njöt av stjärnorna, både funderande och inte, andades och levde mitt i det. Jag kände igen hur tacksam jag är över att kunna bo här och få njuta av denna fantastiska fina stjärnhimmel, ängar fulla av snö och träd helt vita.
Jag tänkte att om jag ändå kunde ta av vanten och räcka upp handen rakt in i stjärnhimlen, röra runt lite försiktigt och få handen full av stjärnglitter. Då skulle det nog bli bra det där som inte alltid känns så bra. Precis i det ögonblicket uppenbarade sig ett stjärnfall framför mig på vägen där jag gick. Jag säger uppenbarade sig, för det var min känsla.
Tänk att just då när jag går där och tänker, får jag se ett fint klart stjärnfall. Precis i rätt stund. Min hud knottrade sig och jag trodde inte att det var sant. Resten av vägen hem log jag. Det var magiskt.
Ann-Louise
De fina kvällarna betyder allt och jag brukar stå där ute på lilla vägen och se upp på himlavalvet. Hundarna är nöjda och tycker inte att det gör något. När jag står där stilla och ser stjärnhimlen träder fler och fler stjärnor fram. Även de som är långt långt där borta. Tills sist ser det ut som strösocker över det mörka valvet. Tankarna blir på något vis så klara och självklara. Man bara vet.
För en liten stund sen var jag med om något ännu mer fantastiskt. Närmare magiskt är svårt att komma. Vi har en underbart vacker kväll och stjärnhimlen bland de vackraste. Jag var ute med hundarna. När man kommit en liten bit från vårt hus uppslukas man av mörkret som ändå är ljust en sådan här kväll. Precis det tänkte jag. Att det känns som att uppslukas av mörkret och det stängs till bakom. För att befinna sig nästan i en annan värld.
Jag gick där och kände mig rätt slutkörd och trött. Stannade ofta och njöt av stjärnorna, både funderande och inte, andades och levde mitt i det. Jag kände igen hur tacksam jag är över att kunna bo här och få njuta av denna fantastiska fina stjärnhimmel, ängar fulla av snö och träd helt vita.
Jag tänkte att om jag ändå kunde ta av vanten och räcka upp handen rakt in i stjärnhimlen, röra runt lite försiktigt och få handen full av stjärnglitter. Då skulle det nog bli bra det där som inte alltid känns så bra. Precis i det ögonblicket uppenbarade sig ett stjärnfall framför mig på vägen där jag gick. Jag säger uppenbarade sig, för det var min känsla.
Tänk att just då när jag går där och tänker, får jag se ett fint klart stjärnfall. Precis i rätt stund. Min hud knottrade sig och jag trodde inte att det var sant. Resten av vägen hem log jag. Det var magiskt.
Ann-Louise
lördag 5 januari 2013
Andrahandsvalet
Jag har två blommor av samma sort jag aldrig trodde att jag skulle kunna hålla vid liv längre än två veckor. Här ser ni den ene - "Plättar i luften". Jag har varit väldigt noga med att de inte får torka ut, lite jämn fuktighet verkar vara melodin. Nu har jag haft dem sen i somras. En av de nya fönsterlamporna syns också.
Letade efter fönsterlampor till köket men jag hade inte lust att betala 300 kr styck som de kostade de jag helst ville ha. Jag hittade dessa på Jotex för 79 kr styck istället. Och de passade i köket men det var inte kärlek vid första ögonkastet precis. Men nu tycker jag verkligen om dem.
Visst tycker jag att det är lite tråkigt att sällan kunna köpa det man helst vill ha utan att oftast bli tvungen att nöja sig med andrahandsvalet. För att förstahandsvalet är för dyrt, opraktiskt eller något annat. Men det är ändå kul att förnya lite. Även fast det inte alltid blir det man tänkt. Det kan bli bra ändå. Och här hos oss är nya möbler sällsynt så det här känns kul.
Ann-Louise
Letade efter fönsterlampor till köket men jag hade inte lust att betala 300 kr styck som de kostade de jag helst ville ha. Jag hittade dessa på Jotex för 79 kr styck istället. Och de passade i köket men det var inte kärlek vid första ögonkastet precis. Men nu tycker jag verkligen om dem.
Senare i vinter kommer vi att köpa ett stort vitt bord från IKEA. Det är billigt för att vara av den storleken.Vi har beslutat att vi ska köpa billiga stolar. Vita stolar var tanken. Men så kikade jag in på MIO och där hade de rea på dessa. Tyvärr var de vita slut men det blev 6 stycken svarta istället. Det blir ok det också.

Ann-Louise
fredag 4 januari 2013
Ljust, grönt och lite sallad på det
Jag hängde upp de nya fönsterlamporna i köket och de nystrukna gardinerna. Ljust, rent och grönt. Åh vilken ljuvlig känsla! Efter flera dagar av feber har den äntligen gett vika. Jag är darrig och svag i kroppen och har bestämt, åter en gång, att jag aldrig aldrig tänker bli sjuk igen. Och jag tänker ta hand om mig själv bättre.
När jag blivit helt ok ska lite nya blommor inhandlas. Fönstret behöver lite mer grönskande energi att dela med sig av. Vitt och ljuvligt grönt. Grönt är liv. Och gott. I olika former och blandningar.
Sallader av olika blandningar och innehåll är bland det bästa jag vet att äta. Vill helst ha grönsaker av något slag varje dag. Barnen brukar skratta åt mig när jag längtansfullt proppar i mig broccoli och brysselkål i stora lass.
Kanske är det för att jag inte är frisk ännu och att det känns som att hela vintern hitintills innehållit för många sjukdagar, som jag har huvudet fullt av vitt, ljust och grönt. Ja men inget stoppar mig ju. Det är ju bara att sätta fart med det jag vill. Direkt jag orkar.
Varför vänta och skjuta upp det. Skjuta upp det till när. Det finns inget bestämt startdatum. Det styr jag över själv. Jag börjar med nya blommor till fönstret och mer goa smaskiga sallader på bordet.
Ann-Louise
När jag blivit helt ok ska lite nya blommor inhandlas. Fönstret behöver lite mer grönskande energi att dela med sig av. Vitt och ljuvligt grönt. Grönt är liv. Och gott. I olika former och blandningar.
| Gammal bild |
Sallader av olika blandningar och innehåll är bland det bästa jag vet att äta. Vill helst ha grönsaker av något slag varje dag. Barnen brukar skratta åt mig när jag längtansfullt proppar i mig broccoli och brysselkål i stora lass.
| Gammal bild |
| Nyår 2011 |
Varför vänta och skjuta upp det. Skjuta upp det till när. Det finns inget bestämt startdatum. Det styr jag över själv. Jag börjar med nya blommor till fönstret och mer goa smaskiga sallader på bordet.
Ann-Louise
torsdag 3 januari 2013
Blåbärslyckan
I natten som var drömde jag om ofantliga mängder blåbär. Stora med den vackraste blå färg. I klasar hängde de och de fyllde mina kupade händer. De största blåbär jag någonsin sett i mängder jag inte trodde fanns. Och jag var överlycklig. En riktig blåbärslycka. Blåbär..bland det bästa som finns!
Ann-Louise
onsdag 2 januari 2013
Lite om att pingla till det och annat...
Jag dricker Herrljunga äpplecider och känner hur den river i min hostiga hals när jag sväljer. Jag är mer än trött på att ha feber och ont i lederna och de såriga läpparna kom som ett ovälkommet brev med posten. Känner att godast hade det varit med päron eller jordgubbscider.
Har precis skrivit en kommentar som handlade om att vara en pingla. Att tänka att man är en riktig kalaspingla. Nej det kan jag verkligen inte känna att jag är. Speciellt inte när jag är sjuk och inte annars heller. Det där kalaspinglandet är ett minne blott. Kanske kan jag finna det under 2013. Man kanske kan pingla till det på olika sätt.
Tänker på våren och försommaren. Längtar till fåglarnas ivriga bobyggande och dess sång som hörs ända in i huset när det är tyst. Då när det bästa är att få komma hem från jobbet och ta på sig stövlarna och sedan ut. Bara gå ut och lite planlöst och öppet strosa runt.
Och visst kommer jag att sitta och vila på golv för att jag målat rätt så länge och behöver en stunds återhämtning. Säkert kommer den ena strumpan att bli blöt av färg och jag tar av den. Men då kommer mina tånaglar inte att vara turkosa utan en annan färg.
De små solarna, som äntligen efter flera månader av snö, tittar fram. Men före det ska vi åka mera skidor än tidigare vintrar och låta vårvintersolen värma kinderna. Wasa-loppet på tv:n och äta mängder av våfflor. Det blir bra det.
Ann-Louise
Har precis skrivit en kommentar som handlade om att vara en pingla. Att tänka att man är en riktig kalaspingla. Nej det kan jag verkligen inte känna att jag är. Speciellt inte när jag är sjuk och inte annars heller. Det där kalaspinglandet är ett minne blott. Kanske kan jag finna det under 2013. Man kanske kan pingla till det på olika sätt.
Tänker på våren och försommaren. Längtar till fåglarnas ivriga bobyggande och dess sång som hörs ända in i huset när det är tyst. Då när det bästa är att få komma hem från jobbet och ta på sig stövlarna och sedan ut. Bara gå ut och lite planlöst och öppet strosa runt.
De små solarna, som äntligen efter flera månader av snö, tittar fram. Men före det ska vi åka mera skidor än tidigare vintrar och låta vårvintersolen värma kinderna. Wasa-loppet på tv:n och äta mängder av våfflor. Det blir bra det.
Ann-Louise
tisdag 1 januari 2013
Hej
Är sjuk. Nyår blev inget alls av vad det var tänkt. På söndagskvällen började febern och har sedan dess varit. Ligger mest i sängen hela tiden. Nåt annat går inte.
Hoppas ni hade en bra nyårsafton! Jag återkommer när jag mår bättre.
Ann-Louise
Hoppas ni hade en bra nyårsafton! Jag återkommer när jag mår bättre.
Ann-Louise
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
