Hej!

Jag har laddat upp med gott bröd, pepparsalami, brie, grönsaker och päroncider. När huset och jag blir själva imorgon kl 08:20 tar jag med mig te i favoritmuggen, päroncider och mina goda smörgåsar till fåtöljen med fotpall. När jag lagt varma filten till rätta över mig startar jag filmen jag skrev om igår. Nu måste jag lägga mig så att det blir morgon snabbt. Det var minsann länge sedan jag kunde säga det. Annars tycker jag alltid att natten är för kort och att det blir morgon alltför snabbt. 

En liten blomma till er och tack för att ni kikar in här hos mig på LyckligaPraliner! 

Paraplyerna i Cherbourg

Jag väntar på att fredagen ska komma. Då är jag ledig och när barnen är på skolan ska jag plocka fram lite gott. Sätta mig i fåtöljen med fötterna på fotpallen och en varm filt över mig. Sedan låta mig svepas med av romantik, gråt, smärta och lycka i denna franska film från 1964 som nominerats med 5 Oscar. Sist jag såg den glömde jag bort tid och rum. Vad jag längtar. 

Les paraoluies de cherbourg

Ann-Louise

Jag har ett hem jag bor i. Men största delen av mitt hjärta bor i fjällen. Ibland känns det som att det är enda möjligheten. Det enda. Det är alltings början och fortsättning. Där mitt liv började. 

 Oändligt 

Ann-Louise

Lite om fritid & arbete

Jag brukar försöka tänka att när jag är ledig ska jag fylla på med det  som jag mår bra av och som ger mig energi. Jag behöver få utlopp för min kreativitet och känna att det händer något som för livet framåt. Jag vill må bra precis som de flesta andra. Jag har länge vetat att för att orka med mitt arbete som är krävande behöver jag få kraft någonstans ifrån och det är upp till mig att ordna det. 

Men det som jag ibland känner är att ju bättre jag har på min lediga tid desto mer tycker jag att arbetet tar för mycket tid av mig. Det är både ock. Har jag det bra på min fritid finns det mer ork till att arbeta men samtidigt ökar känslan av att arbetet tar för mycket tid av mig. Tur att jag trivs på min arbetsplats. Hur hade det annars blivit. 

Ann-Louise

Min söndag och boken jag läser

Jag putsade fönster och blev kall om mina händer. De blev röda och jag tänkte på kvinnorna som tvättade kläder för hand i isande kallt vatten. Jag tänkte på vad de slet ont och här stod jag och ojade mig över lite stela händer. 

Sedan kikade jag på bänken som jag skulle göra bättre i sommar. Hade jag tänkt. Det blev inte. Men istället blev det mycket annat bättre gjort.

Jag upptäckte att alldeles där bakom bänken lyste det rött av de finaste lingon. Jag började plocka med mina händer och dottern kom och hjälpte till. Vi fann även ännu finare blåbär. Nu har vi lite lingon och blåbär i frysen till vinterns speciella bakverk. En varm sol en söndag i september och jag tänkte på glögg. Jag som inte ens gillar glögg så mycket.  

Jag gick över till grannen för att fråga om hon vill ha vår bokhylla. Vi måste bli av med den. Jag fick blommor av henne att hänga på tork. Vitpytta sa hon visst att de heter. Jag stoppade ner små kvistar i svärmors trasiga gräddsnipa hon hade tänkt slänga. 

Middagstid kom. Jag knäckte många små ägg och stekte de gulaste pannkakor till middag. Många fler ägg finns. Hur ska det bli nästa sommar när alla höns värper. Jag får nog lov att skänka bort ägg så att fler kan steka de gulaste pannkakor. 

Söndagskväll är här nu. Barnen är nyduschade och vi förbereder för en ny skolvecka. Och arbetsvecka. Ikväll när jag lagt mig i rosenrummet ska jag fortsätta läsa min pocketbok jag köpt. Tänkte att jag vill börja läsa igen som jag gjorde tidigare för flera år sedan. Boken verkar bra. Både sorglig, lycklig och bra. Den handlar om Charlotte som mister sin Jacob i flodvågen som drabbade Thailand. 

"Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat. 

Den här boken är ett försök att förstå det jag själv har gått igenom. Jag inser nu att jag gått från att bara överleva till att faktiskt leva igen. Om min historia kan ingjuta hopp och hjälpa andra som gått igenom trauman, betyder det mycket för mig".                                             

                                                                                           Charlotte Alfvin

                                                                                                 

Lite om uppfostran och lite om ägg

Jag hade tänkt skriva om att det verkligen inte är konstigt att en del barn blir som dom blir när föräldrarna verkligen hjälper dem att bli egoistiska, självupptagna, gapiga och totalt utan aning om hur man beter sig mot varandra. När föräldrarna istället ser det som att deras barn är duktig, företagsam och tar för sig - DÅ BLIR JAG ARG! Hur kan man inte se det uppenbara undrar jag. Vilka värderingar och synsätt är det vi vill försöka ge våra barn egentligen.

Ibland stämmer det verkligen att "Äpplet faller inte långt från trädet". 

Jag visar er dagens äggskörd. Jag plockade in sju små fina perfekta ägg. Att kunna hämta ägg från sitt eget hönshus känns nästan lite lyxigt. Dun och fjädrar som är lite extra fina sparar vi i en stor glasburk. Tuppen Benny har randiga fjädrar. Han är en snäll tupp. Tuppen Åke tror jag att jag stoppar ner i grytan om han inte skärper sig.  

Ann-Louise

Inget mer party för mig tack

Jag kan säga så här. Att vara på disco i fyra timmar med nära hundra ungar i åldern förskoleklass till årskurs 6 är ingen semester. Är det nåt de kan så är det att partaja och äta godis allt medan de skriker för att överrösta musiken de har på högsta volym. Gärna allt detta i kombination med att utföra diverse akrobatiska konster i högsta hastighet. Jag kan ärligt säga att jag både ser ut och känner mig som strutsen på bilden - Dimsyn, stirrig, mascaran utsmetad och fläckvis bortfall av läppstiftet. 

Jag har festat nog för både ett och två år. 

Godnatt och på återseende!