Inget mer party för mig tack

Jag kan säga så här. Att vara på disco i fyra timmar med nära hundra ungar i åldern förskoleklass till årskurs 6 är ingen semester. Är det nåt de kan så är det att partaja och äta godis allt medan de skriker för att överrösta musiken de har på högsta volym. Gärna allt detta i kombination med att utföra diverse akrobatiska konster i högsta hastighet. Jag kan ärligt säga att jag både ser ut och känner mig som strutsen på bilden - Dimsyn, stirrig, mascaran utsmetad och fläckvis bortfall av läppstiftet. 

Jag har festat nog för både ett och två år. 

Godnatt och på återseende! 

Händerna i det gröna

Ibland när jag är riktigt trött, precis som nu. När dagarna är fullproppade, precis som nu. När det känns som att det egentligen är för många måsten och tider som ska passas, precis som nu. 

Då känner jag - Vad bra det vore om man bara kunde stoppa händerna rakt in i det grönaste gröna som är friskt och livgivande, ruska runt bland blommorna och låta den friska färgen och energin absorberas av händer och fingrar och med full fart transporteras dit det som bäst behövs. 

Jag tittar ofta på detta kort. Det är friskt grönt och knalligt orange. Det är också energi för mig. Ett bland flera må-bra kort jag har. 

Nejlikrot. Tidigare visad bild.

Ann-Louise

Han vet att jag menar

Om morgonen vandrar kor i dimman som lättar och försvinner upp över trädtopparna. När samtidigt solen skiner och det är friskt lite lagom kyligt. Då är det så där vackert att det nästan kniper lite och jag önskar tiden kunde stanna till för en stund. Bara lite så att jag hinner andas ikapp. Jag är rädd om tiden och lär mig andas ikapp. 

Och när stråna frusit under natten. Som okokt spagetti när de smäller av under skosulorna. Då känns det himla bra och stegen blir lätta. Jag sa till min sambo - "Jag tror att med annan färg på väggarna i vardagsrummet blir allt bättre. Det tror jag." Och allt jag säger om det jag tycker som svävar mellan himmel och jord är han van vid. Han kanske inte förstår allt om vad jag menar men han vet att jag menar. Och det är nog så bra. 

Ann-Louise

Husen som långsamt dör

Tänkte på tre olika hus. På farmors hus. Mitt barndomshem. Och huset jag bor i nu. Tänkte på farmors tapeter i den lilla kammarn. Där på väggen satt tre flygande änder i porslin. Tre olika storlekar. En porslinsblomma  klamrade sig fast i ojämnheterna i väggen och när den blommade som värst doftade det så väldans att det blev för mycket. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om den här tapeten i kammarn. 

Det känns eländigt med alla ensamma hus som står tomma med svarta gapande fönster. De förfaller eller möjligtvis lever de upp några få veckor per år, om ens det. Människor flyttar. Jag tycker det ser sorgligt ut med alla övergivna hus ingen kan eller vill bo i. Lämnade åt sitt öde. Nästan som att de långsamt dör. 

Ann-Louise

Flyga med en vinge

Jag kliade mig uppe på huvudet och ned framför mig på skrivbordet föll en liten svart vinge. Jag sa till sambon att jag har bara en vinge kvar och att den tydligen är svart. Jag som inte ens visste att jag hade vingar. Än mindre att de var svarta och satt uppe på huvudet. Det var en fin vinge. Hur ska jag kunna flyga nu då, med bara en vinge?

En trollslända från förra sommaren

Ann-Louise

Om att summera helgen

och fundera på om jag blev nåt klokare för det. Man kan tänka mycket och ta många beslut men en helt annan sak att verkligen genomföra det. Det kan bli mycket prat och lite verkstad. Hönsen i hönsgården hinner med både ock. Att se dem ivrigt leta efter småkryp och maskar är rena rama meditationen. Att se dem springa med världens fart flera meter i jakt på en fjäril är ren humor. 

Hönan Cornetto

Jag var ute i hönsgården idag. Tiden flög i väg med de gula höstlöven. Jag kommer att sakna hönsen i hönsgården när snön vräker ner och termometern visar allt från - 10 till - 30. Visst har jag dem i hönshuset men det är inte samma sak. 

Solen värmde lite idag och jag hängde den gröna runda mattan på altanräcket. Många träd har tappat sina löv. Jag har köpt fler kaffekoppar på second hand. Snart har jag tillräckligt många till mitt kafferep. Kakorna ska vara som de alltid har varit och inte alls nymodiga eller moderna. Och bakade med riktigt smör förstås. 

Jag längtar efter målarfärg. Jag längtar efter att få bära in min fina skänk i teak från garaget. Bära in lite 50-tal in i vardagsrummet och ställa den vid den ljusa fina väggen. Känna ögonen nästan tåras av lycka över hur fint det blev. Men just nu hinns det inte med att måla och tapetsera. Jag väntar på tid och ork. 

Ann-Louise

Om att arbeta

Tänk att få leva sin dröm. Att kunna ha sin hobby som arbete. Och klara sig på det. Tänk att kunna gå varje dag till jobbet och oftast känna hur inspirationen och glädjen bara forsar ur en som vattnet om våren och fylla diket proppfullt så att det hoppar och sprätter. 

Och känna lyckan och förnöjsamheten över att detta har jag åstadkommit. Detta har jag skapat. Jag klarade det. Att kunna skörda frukten av sitt hårda arbete, äta den och glädjen rinner som friskt vatten över den mjuka mossen. 

Jag tänker på dem som går till sitt arbete med sänkta axlar för att suckande öppna dörren och gå in. När det känns som att man inte kommer att överleva dagen. När man gruvar sig hela tiden och tänker på att man måste tillbaka. För det finns inget annat jobb. Så många timmar vi tillbringar på jobbet. Jag hade ett sånt arbete en gång. Det gjorde mig ledsen ända längst in i hjärtat. Det kostade mig sömnlösa nätter och gråt. En dag blev jag fri. 

Ann-Louise