Hon dansade en sommar

Det var en dag i augusti och hon tänkte sig en dans i det gröna. En stilig dans med snurr i kjol och lätta steg. För hon har ju sett de stora bloggerskorna visa kläder så snyggt med tårna lite chict pekande mot varandra. Hon förstår inte meningen med det, att tårna ska peka mot varandra. För hennes fötter pekar åt andra hållet. Att försöka få dem att peka inåt känns ju obekvämt tänkte hon och tog sig en tur runt på gräsmattan. Äsch sa hon för sig själv. Vad gör väl det att jag råkar ha randiga strumpor och gummistövlar på. Dansa går ju ändå sa hon och sprang med små skutt och utan att vare sig kunna vara smidig eller glamorös. 

Ja just ja. Jag har ju också köpt en sån gullig illustration av Carolina Grönholm. Tycker den var fin med de små djuren med hjärtan däri. Den klickade jag hem enkelt och bra från www.nordicdesigncollective.se

Och vill ni läsa de finaste snällaste orden om mig ska ni gå in här hos min vän Linda och läsa. Det hon skriver gör mig glad ända längst in i hjärtat. Tack Linda!

Trevlig helg kära ni!

Maktskiftet och Bjudburken

Hej på er! Jag har denna vecka varit ur funktion. Fast egentligen är det ända sedan semestern tog slut. Men jag har bestämt att ta kontroll över situationen. Imorgon på förmiddagen får jag besök och det är starten på maktskiftet. Det är jag mot orkeslösheten och energilösheten. Jag tänker vinna. Även om det tar tid vinner jag. 

Varje dag tackar jag min lyckliga stjärna att sovrummet är klart. De ljusa väggarna, rosentapeten och teakmöblerna. När jag går in i rosenrummet känns bara harmoni och återhämtning. Det är ett underbart lyckorum. Enkelt, rent och trivsamt. 

På lilla teakbyrån bredvid sängen finns förutom den turkosa ljuslyktan och det vita lövfatet även bjudburken. Den har vännen Erika pysslat ihop och skickat till mig. Vi blev ännu gladare när vi såg att den var fylld av de sötaste mini marshmallows. Det gillar vi! När det kommer någon och vill kika på det "nya" sovrummet bjuder jag på en gotta ur bjudburken. Och så bjuder vi oss själva också.  

Jag har lagt prickigt papper i lådorna. Ännu finns det gott om plats i de tre lådorna. Tänker inte lägga dit vad som helst och låta det bli en samlingsplats för diverse platslösa ting. 

Nu ska jag ut i mörkret med hundarna. Jag är rädd att någon ko kommer att stå där vid vägen och fnysa mig i nacken. Jag har inte hunnit se om de har gått hem eller om de tänker tillbringa natten på ängen. Jag hoppas att de har gått hem. De är stora och många. Och fnyser ännu värre. Stora tänder dessutom. 

Ann-Louise

Till tomten

Eftersom jag vet att du är en strängt upptagen farbror tänker jag att det är bäst att vara ute i god tid. Jag har varit snäll hela året, hjälpt de gamla, ätit mina grönsaker, borstat tänderna och bett min kvällsbön.

Jag önskar mig i julklapp (fast helst tidigare) detta skåp vid namn Hemnes från IKEA för endast 2495 kronor. 

Du förstår snälla tomten att det är av största vikt ja nästintill en livsnödvändighet att jag får detta skåp. Skåpet kommer jag att fylla av det som gör mig glad såsom spröda gamla kaffekoppar, turkosa pärlor och dimrosa pärlor, glädje, lycka, farmors påslakan och min mammas parfymflaska som är minst 30 år gammal. Du förstår tomten, att det är ännu parfym kvar i den och den hör hemma på en fin plats.  




Snälla tomten. Kanske du har tid att hjälpa någon önskande bloggvän också. Och förlåt mig för min ytliga önskan. 

Tack på förhand. 

Ann-Louise

Lite frid i sinnet

Jag raderade allt om hur arg jag blev på skafferidörren. Hur jag hade lust att rycka lös den så att skruvade flög, bryta sönder den till brasved, kasta ut den och tända på. Den dörr som alltid åker igen när den inte ska. Det är åtgärdat nu och dörren sitter fortfarande kvar där den ska. 

Jag ser ut över ängen som för att finna någon slags ro. Jag har varit arg för många gånger. På dörrar som åker igen, att bilder inte går överföra, knäppisar i trafiken eller folk som står och pratar mitt i vägen på affären så att alla måste gå en stor omväg runt om.

Där ute på ängen kommer dimman smygande mjukt och lockande. Det är något speciellt med dimma som lockar mig. Jag minns förra hösten. Den var lättare än denna. Ta på stövlarna och gå rakt ut hör jag mig själv säga fast inte hörbart. Jag som tycker om höst. Inte brukar jag vara sån här. 

Det stormar inombords ibland och jag är arg mer än ibland. Känns det som. Men jag behöver inte ha dåligt samvete och det känns skönt. Jag är inte arg på min familj. Är ingen sura mamman. Jag skulle vilja resa iväg med min familj. Se och uppleva. 

Och jag önskar mig lugn och ro. Lite frid i sinnet. 

Ann-Louise

Skräckslagna höns

Älgjakten har börjat. Men tydligen tycker somliga hundar att hönor är bättre att skrämma livet ur. Det fick mina små höns erfara idag och jag skrek mig hes för att jaga iväg det enorma aset till hund. Han skällde och sprang runt hönsen som skrek och flaxade. Visade tänderna åt mig. Kaos i hönsgården. En liten höna hamnade i chock och tog sig ingenstans. Nu sitter de skräckslagna på översta pinnen och vägrar gå ner. Jag är så arg. Och hes. 

Nu far jag på jobbet. 

Lycko-hyllan i köket

Jag har en lycko-hylla i köket. Det är två stycken korta tavellister. Där har det kommit att bli en liten samling av äldre ting som gör mig glad. Blir lite nyfiken på om ni en samling av något som gör er glad? 

På den ena listen sett från vänster; En av två tavlor som funnits i farmors kök i en oändlig tid. Jag har så länge jag kan minnas alltid tyckt om dem. När farmor lämnade jordelivet flyttade tavlorna hem till mig. Det är betydelsefulla tavlor för mig. 

Sedan kommer "Thora Holms konserveringsbok från år 1944. Den köpte jag för 20 kr på min favorit Second-hand affär. I boken finns fortfarande kvar små ditstoppade lappar med recept. 

Efter konserveringsboken står mina åldriga pyttesmå fåglar som jag köpte på en loppis i sommar. Bakom fåglarna står två söta gamla vykort som  Sofia skickade till mig häromdagen. Ett paket kom med posten och när jag öppnade blev jag så glad att tårna krullade ihop sig. Men de har vecklat ut sig igen fast lika glad är jag ändå. 

Min efterlängtade klocka fann jag också på second-hand i sommar. Vilken lycka och den tickar varje dag. I paketet som Sofia skickade fanns även en "Fick journalen" från år 1954 nr 33, 12 augusti, 40 öre. Jag har aldrig kikat i en Fick journalen. Har hört talas om dem men aldrig sett någon. Tack Sofia! 

Här har det regnat hela dagen. Vi ska tända ljus och knapra i oss massor av pepparkakor. Ha en bra söndag ni också!

Ann-Louise

Sorgliga humlor

Jag stod i duggregnet länge. Tittade på de små hönsen som glatt trallade runt till synes oberörda av regnet. De har börjat lägga ägg nu. Världens sötaste små ägg, en del knappt större än en femkrona. Nästa sommar blir äggen lite större. Men just nu är denna storlek tillräcklig för de unga hönsen att få fram. 

Regnet tilltog allt mera. Det hördes nästan som att vara i ett tält när det regnade på luvan. Att stå i regnet med stövlar och regnjacka med några höns runt omkring var bästa medicinen för dagen. Båda prickarna över ö:et som i lördag. Om jag inte börjat frysa hade jag nog stått där ännu. Och jag vet inte. Ibland känns det bara som att det enda jag kan säga är - Jag vet inte. 

I de höga blommorna vid hönsgården sitter humlorna och klamrar sig fast, blöta och tunga. Tänk om jag hade kunnat ta var och en i mina händer och bära till en torr plats. Blöta humlor i kallt väder är en sorglig syn. 

Men bara små humlor. En del har varit med förr för de kröp närmare och längre in under blommorna. De nya oerfarna kan bättre nästa sommar kanske. Jag vet inte hur det fungerar i humlornas värld. 

Helt plötsligt kom en fjäril och spatserade förbi min näsa där jag stod och tyckte synd om humlorna. Vilket bra gömställe kommer du ifrån som kan vara alldeles torr, frågade jag. Den svarade förstås inte men jag tänkte att det är väl som med en del människor. En del verkar få all värdens oväder och regn över sig medan en del bara glassar i solen och surfar på vågen. Eller nåt sånt. 

Ann-Louise