Lyckodag för Teak-nörden

Det ringde på telefonen. En marknadsundersökning var det visst. På frågan om vad jag tycker om att andra vinner pengar fanns fyra alternativ. Jag sa alternativet - glad. Att jag blir glad när andra vinner pengar. Oj vad jag drog en liten lögn. Men det var egentligen sista alternativet jag ville säga. Irriterad. Det sista alternativet var irriterad. För det är precis vad jag blev sist jag hörde om någon som vann pengar. Varför ska andra vinna pengar och inte jag. Jag vill också stå där framför kameran och flina upp mig och skrapa fram massor av pengar. Jag skulle då i varje fall se glad ut. Många ser ju inte ens glad ut när de vunnit pengar. Kanske är det därför jag blir irriterad. 

Idag har jag och barnen varit på den nya Second Hand. Ett helt ljuvligt ställe att besöka. Jag spanar som alltid i första hand efter möbler i Teak. Och idag fann jag det jag har sökt. Ett av fynden ser ni här ovan. Min lyckodag! Jag fann en stor skänk i teak. Som jag väntat på den dagen och nu kom den. För min inre syn ser jag väggen i vardagsrummet. Nymålad vit, eventuellt den snygga retrotapeten jag såg. Och där ska min skänk stå. Å himmel vad jag längtar!

Det var verkligen min dag idag för där stod även en liten byrå i Teak. Liten, söt och kommer att bli perfekt som sängbord. Bara sovrummet blir klart. 

Ja. Och lilla hyllan. Tre möbler som jag letat och helt plötsligt fann jag alla tre på samma dag. Hyllan är bara ca en meter bred och 1,60 hög. Jag köpte alla tre. Behöver inte söka mera. Bara börja måla massor av väggar. Vilken turdag för en Teak-nörd som mig. Borde kanske köpa en lott trots allt. Men först få hem möblerna från affären. 


Imorgon onsdag. Det betyder resa till strutsfarm. 

Hej då!

Inviger

Det är min första SEMESTERDAG!

Den inviger jag med att först äta en extra god frukost och sedan fara till en loppis i skogen där man också kan köpa gott fika! Jag laddar plånboken. Stuvar in alla i bilen, de som vill följa med. Tänk. Jag  fick också semester. 

På återseende!

Lördagen som var Söndagen som är

Jag hade inte tänkt skriva om regn eller om det fasansfulla dådet som idag har årsdag. Inte mer än att det känns tröstlöst med 9 plusgrader kallt och att det goda i världen måste fortsätta ha övertaget över det onda. 


Jag tänker skriva om den fina dagen igår. En dag hos vännen Annelie med alla djuren, viken med bryggan och båten som rörde sig med vinden, hönsen som strosade och fåren som kom springande genom skogen. Jag skriver om fina hästen Ballerina som kikade på oss genom luggen och fjällkorna som skymtade bakom björkarna. Och 15 stycken väldigt små trynen som sussade nöjt. Mjuka, varma och alldeles underbara. 

Jag vill också skriva om den lilla kyrkan, den som det aldrig blivit av att jag sett. Byggd på en vacker plats vid vattnet. Där hos Annelie. 

Det blåste men solen kom fram. Och vi kom fram till lilla kyrkan, öppnade och gick in. Vi satte oss ner en stund och jag kände att här skulle jag kunna sitta hela dagen. Ute blåste det men lugnt och stilla där inne. Med träd och vatten som utsikt satt vi en stund och andades. 

Sonen somnade i bilen på väg hem trots att det inte alls är långt. Men en dag fylld av friska vindar och lek tar ut sin rätt. Vi blev alla trött och kvällen kom tidigt till vårt hus. En fin dag. Tack Annelie ♥

Nu är det söndag och vi sätter oss i bilen med destination svärmor/farmor och kaffekopp. Och förmodligen ett alldeles för stort kakfat. Om kakfat kan vara för stora?

Trevlig söndag till er också!

En skrattlimpa

När kände du dig mest tillfreds med livet. Vilken plats eller vid vilket tillfälle. Det tänkte jag idag. Om mig själv. Jag sållade hårt och förskönade inget. Jag uppskattar de små tingen. De små händelserna som den dagen om våren vi blåste bubblor och snön ännu låg kvar. Bubblor är vackert och de svävade fjäderlätt i väg med vinden. 

Kan hända att jag ibland är för hård mot mig själv. Men jag tror att det bästa är att vara sann. Det lönar sig att lära känna sig själv. Likväl att kunna se sina positiva sidor. En plats som i stort sett omedelbart skänker avslappning och ro i sinnet är bland de små hönsen i hönsgården. Där brukar jag och dottern vara. Tror att även dottern känner av den stillhet det ger. 

"Det är de små detaljerna som gör det". Vad vore livet om man ständigt jagade det stora och inte kunde se det betydelsefulla i det lilla. Jag är glad över att blomman jag fick glatt blommar vidare där i köksfönstret. Att solen skiner så att vi måste släppa ner persiennerna. 

Jag tänkte på hur bra det kändes förra sommaren när jag bakade gott olivbröd. Doften, smaken och förnöjsamheten över att kunna bjuda på nybakat bröd till salladen. Varför har jag inte gjort det igen. Varför bakar jag inte oftare överhuvudtaget. Tänk om man kunde baka in känslor i brödet och ge bort till den som är behövande. Då skulle jag baka en saftig skrattlimpa att äta i regnet. 

Ja, jag skulle skicka en saftig skrattlimpa till er alla. Den skulle vara så stor att ni kunde bjuda alla som behöver och vill ha. 

Trevlig helg och en redig skrattlimpa till er!

Håller ordning

Vi har en sjuåring som lite då och då försöker hålla ordning på den nittonårige brodern. Sjuåringen tycker om att skoja och brukar med glimten i ögat tala om för storebror att han verkligen borde raka sig, borsta tänderna, duscha eller även klippa sig. Han brukar också tala om att storebror är en datanörd som borde gå ut.  


Vid middag sa han till storebror;


- Jag ska elam...elim..elamin...ELIMINERA (med hjälp av oss att säga rätt) din dator! 


Han pekade med sitt lilla pekfinger på storebror och fortsatte;


- DÅ FÅR DU SKAFFA ETT ARBETE OCH TVÄTTA DIG I ANSIKTET! 


Ord och inga visor. Tur att nån håller ordning på folk i huset. Men den lille har ingen aning om att han själv om några år troligen behöver någon som säger åt honom samma sak. 

En fin kväll önskas till er!

Det fula

Ibland bara skäms jag så mycket över trasiga dörrar vi inte bytt ut. Golvlisten som fattas. Trasiga tapeter. Fula tapeter. Dörrkarmar som det står inristat "Henrik 1,50 cm" för att andra som bott här har mätt och ristat in sina barns längd i dörrkarmen. Det är inte heller kul med överkastet som hundarna gjort hål i. Den fula grinden i trappan för att hundarna inte ska ta sig upp på övervåningen. Fula tavlor på den fula väggen. Tejpen på golvet framför kaminen. Nu orkar jag inte fortsätta. Jag har fortfarande ont i huvudet. När man är hemma och inte kan jobba ser man för mycket fult. Speciellt när man ska få gäster som verkligen har det tvärt om hemma hos sig. 


Jag struntar i att det andra dagar känns finare och att man tar det pö om pö med att fräscha till det. Det vet jag. Just nu vill jag vältra mig i det fula. Vältra mig i eländet. Det kan bara bli bättre. 


Ann-Louise

Jag är...

ur funktion pga huvudvärk.