Ko, häst, fjäril eller fet larv

Hej! Att jobba tär på blogglivet minsann. Blir ingen ork kvar. Känner mig mer än trött. Mer trött än en urmjölkad ko med sladdrigt juver med spenar ner till backen. Mer trött än en gammal svankryggig häst med tappade tänder. Fast tant närmare hundra år är också väldigt nära.

Jag hade tänkt krypa in i stubben och förpuppas. Liksom börja om igen. Tänk om man kunde göra det. Vad skulle man då välja att vara, när det är dags för puppan att kläckas. Blir man en fjäril med vingar som vecklas ut för att torka i solen. Eller blir man en fet larv som ägnar hela livet åt att äta blad. Båda är säkert lyckliga i sin värld.

Jag vet vad jag ska börja med dock. Jag ska börja med att krypa ner i min säng och förhoppningsvis sova gott. Men först ut med småhundarna för att sedan se "Äkta människor" på svtplay.

Godnatt och på återseende imorgon!

Tillägg; När jag väl kom ut med hundarna och såg vilken enormt vacker stjärnhimmel vi har ikväll säger jag att det där pupperiet får vänta. Vare sig fjärilar eller feta larver är vaken på vintern. Norrsken och en himmel fullproppad med stjärnor vill jag inte missa!

Tre bitar morotskaka

Vi bakade morotskaka dottern och jag. Hon tyckte att det var fasligt mycket morötter i den kakan. Jag sa att annars är det ju ingen morotskaka. Tänkte medan morotskakedoften ringlade sig runt i köket att vilken himla tur att morötterna räckte. Nu är barnen ute. Ser att de troligast bygger någon typ av bo. De springer förbi köksfönstret med pinnar fastklämda under armarna. Det är ju inte så konstigt. Vi närmar oss våren. Då byggs det bo både här och där.

Morotskaka 2012

Dottern vill låna kniven och snickra på en pinne. Jag vill egentligen säga nej för jag är rädd att hon ska göra sig illa. Ger henne kniven och förmanar både en, två och tre gånger att de ska vara försiktiga. Vet att hon kan. Det är bara jag som är rädd. Men det känns bättre för mig själv om jag får förmana flera gånger.



Påsk 2011

 Jag tar en bit till av morotskakan. Det blev fyra fula kantbitar kvar i formen. Nu är det strax bara en ful bit kvar. De andra tre har har jag ätit upp. Tänker att det är söndag och jag får väl göra som jag vill. Hade jag haft några chokladfinger hade jag smällt i mig dem också.

Barnen springer och skriker. Jagar varandra. Ser att dottern lämnat kniven i säkert förvar på bron. Det är ordning och reda på henne och jag känner mig obeskrivligt törstig av tre bitar morotskaka.

Hoppas att ni har en god söndag ni också!

En typ av rekreation och meditation kanske

Hej! Det var rätt beslut att inte träffa någon annan än mig själv i helgen. Helt rätt och enormt välbehövligt att gömma mig i mitt rede. Visst känner jag många gånger att jag måste få vara själv. Likväl som jag verkligen är en social människa. Men övervägande tror jag ändå att jag är en typ av enstöring. Fast enstöring är inte riktigt rätt ord heller.

Vissa dagar känner jag för att bara skymta förbi lite. Bara vara hälften framme. Med åren har jag blivit bättre på att lyssna på mig själv. Jag gör det jag känner är bra för mig och det övriga struntar jag i om det inte är en nödvändighet.

Jag väljer åt vilket håll jag vill titta i den största möjliga mån. Oj vad den här helgen var välbehövlig och den skulle ha varit två dagar längre. Jag hinner både ha tid för mig själv och vara med barnen. Även de behöver tid för sig själv. Barnen går ju skola fem dagar i veckan och har flera läxor att göra kvällstid. Man kan ju faktiskt säga att de också har ett heltidsarbete. Barn behöver få vila och bara vara. En typ av rekreationshelg kan man kanske kalla det vi har. Vi har det bra. Vi gör vad vi vill. Ingen stress.

Hoppas att ni har haft en bra dag och fått fylla på med lite ny energi.  Tackohejfrånmig! ♥

Musiken en lördag som denna!

Hejsan! Nu är det lördag även här. Vi ska äta lunch och sedan bär det iväg för att köpa godis. Det blir filmtajm idag med varsin godisskål i knäet. Fast jag tror jag har jordnötter i mitt knä. Känns som att dagen kommer att få hög trivselpoäng. Lyssnar på denna låt om och om igen. Är den inte ett mästerverk så säg? Både jag och dottern tycker om den.

Trevlig lördag kära ni!

Jordnötspåsen och mig själv

Det är äntligen fredag och jag har världens största påse med jordnötter. Jag gick med hundarna om eftermiddagen på vår halkiga väg. Plusgraderna som jag inte vill ha i mars har gjort vägen både isig och blöt. Blåsten har rivit av och kastat kvistar över hela vägen. På kvällen snubblar jag på kvistarna som inte syns i mörkret.

Fadern i huset är borta 11 timmar om dagen både lördag och söndag. Det är jag och barnen hemma. Jag hade planer på att träffa en kompis. Helt plötsligt kände jag där jag gick vandrande med hundarna att nej, jag ska inte alls träffa någon. Jag ska vara med mig själv, träffa mig själv och barnen. Inte någon kompis. Två dagar med världens största jordnötspåse, fina barn och massor av tidningar. Japp så får det bli.

Nu blir det spännande film med barnen. Och världens största påse med jordnötter förstås. Lite choklad...

Önskar er en riktigt trevlig helg!

Med de stora stövlar

Med de stora stövlarna på för att ta mig runt. Runt och över till de alla. De tog jag på mig. Stoppade ner mina fötter. Tänkte att det blir nog bra de ramlar inte av och jag kan vada djupt. Ja det blir nog bra. Ryggsäck att packa det säkert måste jag ha.

Vid den första fann jag gott i den oändlighet. Ögonfröjd som solglimtar och bomullsfilt. Det varma som ger värme åter. 

Vid den andra vandrade jag upp och än mer upp stod högt att jag lättade. Fritt att andas och jag såg långt över alla vidder. Jag såg. Det var hoppet.

Vid den tredje skrattade jag hjärtat flygande och lungorna fulla av nytt. Ett under av det pirriga glada. Det var glädje. Det varma och hoppet fick sällskap av glädje.

Vid den fjärde slingrade sig fruktan. Mörkret med tjutande viskningar att tolka. Runt i en rasande fart för att finna fäste. Men i min ryggsäck jag hade kvar det varma, hoppet och glädjen. Mörkret med tjutande viskningar fann inget fäste. Jag tänkte det kan vara en klokhet att behålla lite i tanken för att minnas.

Vid den femte och sista gick ärligheten vid min sida. Vi vandrade till visheten där vi stannade. Jag berättade genom ärligheten att fruktan skrämmer. Att fruktan hindrar. Visheten höll min hand, log och sa - Om du aldrig känt fruktan skulle det varma, hoppet och glädjen inte vara densamma.

The truth

Godmorgon, det är torsdag! En del är lyckligt lottade att vara vackra även nyvakna. Ni vet, även fast håret är morgonruffsigt och de är rödflammiga i ansiktet är de fina. Jag tillhör ej den skaran. Här är jag. Jag har fixat håret och "tatt" på lite läppstift som ni ser. Bilden visar mig åkande i hissen till våningen jag jobbar på.

Ha en bra dag!