Hur har ni det i bänken då?

Tänkte lite ikväll på detta med skoltiden. Skoltiden som i lärare, undervisningsmetoder och idrott. Nog har man varit med om en del mer eller mindre trevliga saker. Somligt glömmer man aldrig och ibland kommer glömde minnen till liv igen.  

När jag gick i lågstadiet sa en lärare till mig - "Som det ser ut i bänken ser det ut i huvudet". Jag minns att jag kikade i min bänk och stängde locket snabbt.

Högstadiet. En annan lärare torkade av våra böcker med såpvatten varje gång han haft hem dem för rättning. Samme lärare skrattade nervöst. Solade solarium en gång i veckan. Hade för tajta jeans. La sig på golvet på rygg med armarna efter sidorna, hoppade lite och sa att han var en stekande baconskiva.

Gymnasiet. En skock fjällungar på klassresa till Stockholm.

Har jag fått eviga men tro.

"Svårt" statuslös

Ut i vår/vinter storm 2011

Hejsan Hoppsan! Det är kallt ute och det bet ordentligt i kinderna när jag var ute med hundarna. Det bet i mina kinder och i hundarnas stora öron. Det är verkligen inte lätt att ha öron stora som paraboler när det är - 20 grader ute. Försöker förtränga att det faktiskt kommer att bli både -30 och mer senare i vinter. Tur man kan klä på sig. Jag fick lov att dra luvan över huvudet för mössan är bedrövligt kall. Ja, jag såg ut som på bilden men lägg till röd snorig näsa och blå läppar. Jag  såg inte riktigt lika "svår" ut som på bilden men nästan. Har hört att man kan faktiskt se "svår" ut. Vad vet jag.


Läste i "ALLTiHEMMET" att "59% av svenskarna tycker att ett snyggt inrett hem ger mest status. Det smäller högre än t.ex ett intressant och välbetalt jobb eller en fin bil".

Japp, nu vet ni det. Vi har inget av de nämnda alternativen kan jag berätta. Vi har ingen status alls. Vi är "svårt" statuslösa.

Önskar er en trevlig början på den nya veckan och tack för de positiva orden om min lilla kortfilms debut! :)) 

Tackohejfrånmig!

Med risk för att för evigt skämt ut mig i land och rike

Jag läspar inte alls!! Överhuvudtaget inte alls. Varför det låter som så nu vet jag inte. Jag lider inte av någon personlighetsstörning eller klyvning av något slag heller. Att jag pratar som en bebis när jag visar hundarna beror på att jag måste böja mig långt ner med för trånga täckbyxor. Inget annat. Det är inte det normala jag.

"Visst ser ni pricken där borta!" - måste vara taget från mitt tidigare liv som cowboy eller möjligtvis är jag helt enkelt en bonnläpp.

Åh herregud varför visar jag då detta. Jo det är ju för att ni ska få skratta ( kanske gråta) lika mycket som jag gjorde efter att ha lyssnat på detta spektakel 20 gånger och bara skrattat mer och mer för varje gång. Det låter inte som mig och ingen i familjen hör att det är jag. Jag hör inte att det är jag. Jaha. Let the movie begin! 

Mycket nöje!

Omodernt ?!

Hejsan! Här har vaniljbullar med sina tjocka varma magar rullat ut ur ugnen. Den goda doften har ringlat sig runt i hela huset och i köket är det varmt och gott. Barnen är ute med sina reflexvästar på. Skymningljuset kommer tidigt om dagarna. Jag måste säga att förutom goda bullar är det även en mycket god lördag.

Jag ska skriva lite om svampar. Pappsvampar i adventsstaken. Japp, vi har det. Jag erkänner att vi är totalt ute. Barnen vill ha bomull, pappsvampar och små röda bär blandat med pyttesmå tomtar. Jag önskar väl egentligen annat. Hemma hade vi det. När jag sedan flyttade hemifrån fortsatte jag med det i många år för det var så det var. Skulle slutat för flera år sedan men barnen får bestämma och göra som de tycker. Bomull använder de för att vi inte tål mossa/lav.

Små nissar ligger med fötter upp i vädret. Ingen julstress där inte. Ser ganska bekvämt ut.

Ja ni ser själva. Röda pappsvampar med vita prickar och de röda bären. Fast svampar är ju gulliga också. Nej, vi får nog fortsätta ha en omodern adventsljusstake och vara ute.

Önskar er en fortsatt trevlig lördag, vilket jag hoppas att ni har!

Tackohejfrånmig!

Rapport från tvättstugan blir det!

Hej! Jag ska ordna mig ett eget krypin där jag kan sitta i lugn och ro. Där jag kan sitta med min lilla dator och läsa bloggar, skriva mina inlägg, pyssla eller bara stirra upp i taket.

Varför ska jag sitta vid ett felplacerat bord som ändå ska bort. Där det är rena rama autobahn. Alla verkar bli tokiga på kvällarna precis när jag hamnar i ett skrivarflöde. Små hundar flyger som galningar över soffkanten, upp på bordet och slickar på skärmen! Jag vill inte att de slickar på skärmen och snorar på den.

Jag flyttar in i tvättstugan. Detta är sista helgen vid autobahn. Tvättstugan är en ful 80-tals mardröm med plastiga väggar, liten, trång och hemsk. Faktum är att jag påbörjat upprensning. Jag har ställt in ett bord. Jag ska hänga upp fina gardiner och tyg på väggen och en hylla. Det får ta tid. Detta är troligen sista inlägget från autobahn. Bordet står där redan. Bara en stol fattas. Autobahn är körd nu alltså.

Ha en riktigt härlig fredagkväll!

En röd lite rostig traktor.

Jag kör traktor. Har kört traktor hela dagen. Inte i verkliga livet utan mer känt mig som en gammal traktor som bara tuffar på. Kanske att jag även är en. En röd lite rostig till åren kommen traktor. Ja, det är jag det. Med avgasrör som det kommer svart illaluktande rök ur. För visst har jag tjorv med magen säkert. Bäst trivs jag nog ute på ängen körande runt runt i det höga gräset. Runt runt kör jag. Kors och tvärs kör jag. Stannar ett ögonblick. Biter lite på grässtrået som sticker ut mellan mina tänder.

Fy vad jag är trött nu. Nu sova lite och snart tillbaka på jobbet igen. Det är långt till sommar. Det är långt till semester. En röd traktorn behöver vintervila nu.

God natt, sov gott kära ni! Eller kanske Godmorgon, beroende på.

Och Ann-Louise frågar er - Vart vill ni åka?

Vårkrage i skymning. Vårkrage om våren. Tror vi. Tänk om det i själva verket är farkost för oss att färdas. Varsågod , hopp upp och sitt. Dingla med dina ben över kanten och håll fast i de gula bladen. Önska var du vill. Önska men sitt still. Plötsligt bär det i väg i faslig fart. Upp upp högt i skyn. Det snurrar men håll fast. Av farten pirr i magen och vind i håret tjorvas till. Du skrattar lyckligt. Dingla med dina ben över kanten och håll fast i de gula bladen. Önska var du vill. Önska men sitt still. Vad underbart att önska dit man vill.

Vart önskar du dig, vart vill du åka? Berätta det gärna.

Jag önskar mig till Island, sa Ann-Louise drömmande.

Tackohejfrånmig!