Gå över ån efter kakan utan att tappa den i vattnet

Hejsan Hoppsan! En strålande söndag är strax slut. Vi har ätit väldans mycket gott tillsammans med Eva-Maria och hennes familj. De kom för att gratulera mig i efterskott och jag hade bullat upp bordet fullt. Försökte tillgodose smaklökarna hos både stora som små. Synd att jag inte tog några bilder att fresta er med.

Vår dotter garnerade min tårta i torsdags. Några hallon fick lov att bilda ringen runt tårtan. Tårtan räckte i två dagar och blev bara godare och godare. Hallon är fina bär tycker jag. Både i färg och form.

Egentligen blev det här ett helt annat inlägg än vad det var tänkt från början. När jag såg bilderna fick jag tankar om att "gräset inte är grönare på andra sidan" och "varför gå över ån efter vatten". Nu kanske någon undrar varför jag kunde tänka så om bilderna.

Titta. På översta bilden är det goda långt där borta, klart och vackert. Nedre bilden visar det goda nära och klart. Alltså - Varför leta bättre och godare långt bort när det i själva verket kanske finns närmare än man tror. En väldigt förkortad version av mitt tänkta inlägg denna kväll.



Men ibland finns det ju goda möjligheter till att få både och. Kan tänkas att man får "Både äta kakan och ha den kvar".  

Med hopp om en ny bra vecka önskar jag er en trevlig måndag! Tackohejfrånmig ♥

Lämnade mig verkligheten

När någon kär dör. När någon när dör. Känns det som att en bit av en själv dör. Kanske inte bara en bit utan hela alltet. Alltet i allt det viktiga. Alltet i allt det verkliga. Först för att sedan bli lite mindre trasig. Kanske som frosten med ett skyddande tag runt ett strå. Blir vi lagade till sist.

Somliga har frosten runt sitt allt. Runt alltet. De fryser utan att de vet det. De vet men vill inte veta. Frost gör det kallt. Om alltet i allt det viktiga. Om alltet i allt det verkliga försvinner. Går det laga då. Blir det ett hål av sorgen eller försvinner en bit. Om det försvinner en bit blir det ojämnt. Tyngre på ena och lättare på den andra. Kanske.  

Jag var bara ett barn med tolv levnadsår. Då kom den och tog hela mitt allt. Alltet tog den. Döden. Den döden som inte lämnar något tillbaka. Bara tar.

Den tog alltet men lämnade mig verkligheten för att lära om det viktiga.

Och lärde gjorde jag.

Ibland är lärdom smärtsam att lära sig bära. Utan den vore det inte jag.

Tidigt visste jag att redan innan döden skulle komma hade verkligheten om att lära det viktiga redan börjat.

Utan den vore det inte jag.

Mitt jag i alltet.  

Hejsan!

Önskar er en trevlig dag!

Jag ska med min lilla röda bil köra i regnet till Kia för att fika och surra bort lite tid. En ostressig dag fri till att göra vad man vill. Tjingeling! ♥

En förlossningsberättelse

eller om hur jag kom ut ur garderoben som nybliven 40-åring.

Hejsan! En underbar födelsedag har passerat. Stora dagen som i 40-års firande. Sannerligen en mycket rolig dag. Började med underbart god frukost. Öppnade några av paketen och tjöt av glädje. Dansade till den lyckligaste musiken. Märkte att jag kan nog dansa ganska våldsamt utan att det knakar alltför oroväckande i ryggen. Lille sonen till pappan - "Pappa, mamma har blivit tokig!". Mina söta små barn. Som små solar och vackraste blommor.

Jag bestämde mig för att ska jag fylla 40 ska jag fylla 40 och det ordentligt. Jag kröp in i garderoben som en tveksam 39-åring inför 40-års dagen men slängde upp dörren och kastade mig ut för att med hull och hår ta emot dagen. Ska det firas ska det firas! 

Halsband från "Nordljus"

 Fick finaste halsbandet av min sambo. Han säger att om jag vågar kan jag. Stämmer mer än väl. Det gäller att våga och tro på sig själv.

"Gör som havet - VÅGA"

Ringen. Den som passar perfekt på mitt finger. Inte för stor och inte för liten. Mild och blid. Många fina presenter fick jag. Visar lite till någon annan gång. Min pappa bjöd oss alla på god middag på hotellet. Min efterrätt sprakade av fyrverkeri. Vet ni. Han gav mig en ny kamera. Det som jag drömt om och längtat efter. Tusen tusen tack snälla pappa! ♥

En underbart rolig dag. Firar lite varje dag hela helgen. Ute faller regnet. Inne faller lugnet. Känns gött att vara Ann-Louise just nu. Tack så hemskt mycket för alla gratulationer och goa ord!

Önskar er en härlig och avslappnad fredagkväll! ♥

MIN DAG!

Men dunder och granater va kul att fylla 40 år!!! Om jag hade vetat att det var så kul hade jag ju gjort det tidigare!  Oboy vilken start på födelsedagen. Dagen fortsätter i samma spår!

♥ Tack för gratulationerna! ♥

Dagen innan....

Hejsan! ONSDAG. Dagen innan min 40-års dag. Dagen innan jag fyller fyrtio år. Den dag som jag trodde var långt borta. Helt plötsligt är den här. Jag har köpt nya kläder. Den typ av kläder jag aldrig tidigare haft och trodde att jag skulle ha. Men så blev det och jag känner mig nöjd. Min dotter tittade på mig med tindrande ögon och lite förvånad blick - Mamma.....vilka fina kläder......Sonen vågade inte titta på mig och sa - Jag ser inget annat....litet leende och kika ner i golvet. Stackars barn. Chockade av att se sin mamma i snygga fräsiga kläder. Stackars dem. Har jag gett dem men för livet nu. Mamma i annat än mjukisbyxor och fula tjocksockar. När hände det senast. Tydligen alltför länge sedan.

 

Jag tog några bilder på mig i de nya kläderna, där jag såg snygg och fräsch ut. Läskande och lysande som citron och lime. Tänkte jag skulle dela med mig av det snygga liksom. Jag skickade mms till Kia och Eva-Maria. Jag skrev lite enkelt att de kunde välja vilken av bilderna de ville för båda går göra fototapet av. Ingen av dem har svarat på mitt generösa erbjudande. De tiger. Kanske jag borde skicka några bilder till. Jag kanske var för snål. Ja så får det bli. Jag skickar några till.

Nu ska vi mixtra ihop en tårta. Morgondagen bjuder på tårta, paket och fin middag på hotellet. Det första jag ska göra på morgonen är att öppna ett paket jag fått av min fina bloggvän Karin som tyvärr bor långt bort i "Skåne långt från mig". Tack Karin! ♥

En trivsam kväll önskas till er! Tackohejfrånmig!

Är kvinnor ett hot?

Hejsan! Och helt plötsligt kom tisdagen. Barnen har lov och det är skönt att inte behöva vara styrd av klockan. Jag hade en intressant diskussion igår som handlade om kvinnor förr i tiden.  Jag skulle kunna prata om dessa starka kvinnor i ett flera sidor långt inlägg men det blir en annan dag. Tänk vad de ofta slet ont. Många barn, trångt, fattigt och stor del av dem behandlades som att de inget värde hade. Vanligt började det med att det skulle "gå piga" och många blev för alltid kvar på gården då bonden blev änkeman. Om kvinnan i huset dog och mannen blev änkeman gifte han sig, kanske, med den unga pigan och hon fick fortsätta slita ont.

Alla dessa kvinnor som visste att de ingen valmöjlighet hade. De gifte sig med den man mor och far bestämde. Inte alla fick gå de 6 år (?)  i skola som de hade rätt till. Sprit. Hembrännt. För många karlar i dessa trånga hus fullt av barn och en fru som slet ont var det spriten som betydde mest. De söp, slogs och brände pengarna. De få pengar som fanns. Att fru och barn gick i trasor spelade mindre roll.

Dessa starka kvinnor som gjorde det bästa de kunde och älskade sina barn. Vad hade de för möjlighet att ta barnen och börja om på nytt. Nej, de fick allt lov att stanna kvar. De gjorde så gott de kunde med de små möjlighter de hade och gladdes åt det lilla. För vad hade de för andra alternativ. Även om deras hjärta längtade efter mer. Även om kroppen värkte. Även om de hade en knivskarp hjärna och klokare än ugglan. De föddes på den tid det inte spelade någon roll. Gudskelov fanns det kvinnor som levde ett bättre liv.

Fortfarande i många delar av världen saknar kvinnan värde. Och ändå lever vi på 2000-talet. Det gör mig arg och frustrerad. Vi har väl alla både läst och sett i tidningar, nyheterna och dokumentärer om vilket straff som i vissa länder anses passa en kvinna som lämnar sin man efter att i åratal blivit misshandlad och våldtagen. Det är män som bestämmer att ett lämpligt straff är att få öronen avskurna. Bli nergrävd i marken en bit och stenas till blodet färgar kläderna röda eller få syra kastat i ansiktet för att det skall bli fult. För då vill ingen annan man ha henne heller.

Vad finns det att säga? Vad finns det att göra?

 Vad finns att säga om vi bortser från religion, åsikter, synsätt och värderingar som ärvs  generation efter generation. Vilka ord blir kvar att säga. Är en kvinna ett hot? En kvinna är stark och måste kuvas och hållas i ett koppel med ett halsband hårt. En kvinna går inte släppa loss. Dess tankar, känslor och kraft måste tyglas och kväsas i dess linda, med alla medel. För kvinnor är alldeles för starka och de ska man vara rädda för. Stoppa dem. Tolkningsfråga.

Tack för att ni läste! Jag önskar er en bra dag! ♥