fredag 23 september 2011

Min sambo

Är jag elak då jag säger att det var OERHÖRT behagligt hemma tills sambon bestämde sig för att piggna till från sin lilla tupplur och kliva upp ur soffan?!

♥
Han har konstiga ljud för sig, rapar, busar upp barnen, får hundarna tokiga, alldeles för HÖGLJUDD och annat enormt irriterande. Inget fisande dock. Han envisas dessutom, med ett brett leende, att gnugga sin handflata på sin redan begynnande flint. Trots att jag sagt åt honom att låta bli. 

♥

Inte ens då han är inne på toa kan han vara tyst utan skrattar och pratar strunt. Inte vet jag vad som är så roligt där inne?. Av att se sig själv naken gråter man ju bara. När vi ska sova måste jag se till att en hög kudde är mellan våra ansikten för annars blåser han på mig värre än skotorken som vi har i tvättstugan. Lite mysigt ändå. Känns som att tälta och så kan man kika på varann under kudden.

♥

Det är ju inte nog med detta. När jag är osminkad säger han att jag är söt. När jag är arg är jag fin. Att jag är en fräsch nästan 40-åring med lite rynkor och nästan inga gråa hårstrån. Men han säger också att "Han tog emot mig som ett moget äpple men nu är det bara skrutten kvar". Han vet att jag skriver detta och blir....glad! Konstiga karl.....

♥

Ja. Hur lätt är det för mig tror ni?

Tjingeling!

Lera. Ogillat porslin. Beslut att sluta svammla.

Hejsan Hoppsan! Men nu måste jag säga något som jag sällan säger nämligen "DET ÄR ETT ALLDELES FÖR ELÄNDIGT SKITVÄDER!!!". Det regnar, blåser lite och är svinkallt. Till råga på allt kom stora väghyveln i går kväll och förstörde vägen igen. Liksom alla andra år. Om de bara kunde låta bli att försöka förbättra då de ändå inte gör det rätt och tillräckligt. Lervälling. Gyttja. Regn. Hundar med lera upp till öronen. Toppen. 

Efter att ha försökt gnugga bort all lera av hundarna kunde jag sätta mig till bords för att äta frukost. På med lilla radion i fönstret. Min lilla "längtat-efter" turkosa radio som jag beställde med pappa och Gulliga Gullan från Sundsvall. Den är köpt på Clas Ohlson för 129 kronor. Har en vit också med lite annat utförande köpt på Rusta för samma summa. Tände ljus för att få lite mysigt i mörkret inomhus.



Min favort te-mugg är denna med äpplen. Det blir verkligen gott te i den. Tycker inte om dem ändå. De var populära för ganska många år sedan och fanns med flera olika frukt motiv. Kanske någon känner igen dem? Vi har haft våra i många år och de bara hänger med. Om de inte var så goa att dricka ur hade jag skänkt bort dem. Asietterna är aldrig använda.



Jag fortsätter rensa i skåpen och längtar till nästa år när jag börjar förnya med sånt jag gillar. Men nu kära ni är det fredag. Roligt för en del och mindre roligt för andra. För mig känns det bra och nu ska jag städa. Bädda rent i sängarna och göra en fräsch fredag med goda dofter inomhus.

Tänker på att jag ska sluta skriva alldeles för långa inlägg som detta och det igår. Vill ju att de som läser orkar med och inte tappar intresset. Jag surrar och svammlar för mycket helt enkelt. Visst är det min blogg och jag skriver hur mycket eller hur lite jag vill om det jag önskar. Men ändå.

Superduper fredag till er! ♥

torsdag 22 september 2011

36 rader om min bror och 19 andra rader

Oj vad jag blev slut på. Tänk att man kan bli helt slut på även av trevliga händelser. Mitt trevliga idag var frukost med Eva-Maria och lille bebis på det enda café vi har här om man inte vill fika på folkets hus eller ica då. Och det ville vi inte. Vi träffades kl 9:00, åt god smörgås med salami och brieost. Avslutade med chokladboll och kaffe. Vi pratade lite om syskon och hur det var när man var liten. Vi har alla våra mer eller mindre trevliga minnen av stora-syskon. Nu för tiden kan man skratta åt det mesta.

Min storebror Rickard var skräcken personifierad hos mina kompisar. Han är tre år äldre och gjorde nog som de flesta syskon gör. Alltså- skrämdes, bråkade, retades och massor av dumheter. Snällhet var nog när han han inte gjorde det jag just skrev. Flera av mina kompisar vågade knappt komma om han var hemma. De brukade fråga om han var det. En gång kastade han tomtebloss efter min kompis när hon skulle hem. Låter väl inte farligt men det var otäckt. Mest retades han och kunde inte låta oss vara. Rickard var ganska lång, mycket större än oss småtjejer. Klart det gick bra att skrämma oss. Klart att han tyckte det var toppen.

Många gånger när vi skulle vara ute och leka slutade det med att jag grät och gick in. Gnällig lillasyster tyckte han förstås. Fast det var inte jag som slickade på alla Ballerina kex för att få dem själv, för vem vill äta på något som blivit slickat på. Jag blev alltså utan. Mamma såg inte vad han gjorde. Slicka på kex gör man ju inte helt synligt.

Många dumheter ställde han till med. Men ibland var han oskyldig. Det var jag som sågade i pappas fina välvårdade Mercedes med leksakssågen. Rickards leksakssåg fullt användbar att såga med. Det blev ett fint djupt snitt. Jag minns att det först kändes härligt att såga. Till sist insåg jag vad jag höll på med. Det var alltså jag. Tre år gammal tror jag visst. Jag gömde mig under sängen och somnade.

Minns en gång när han tappade ut hela lingonsylts burken på golvet. Mamma blev riktigt arg på honom. Hon trodde förmodligen att han slamsat vid bordet. Men det hade han inte för det såg jag. Jag tyckte det kändes hemskt att hon blev så arg på honom och tyckte inte alls att det var roligt. Minns hur han såg ut när hon blev arg. Kommer ihåg den synen och känslan.

Klart att han gjorde bra saker också. Minns en gång på sommaren när han hämtade mig i lekstugan och bar mig på sin rygg in i huset. Jag var bara liten och sprang naken ute. Då fick vi besök och jag skämdes att jag var naken. Han kom med en filt. Tänk vilka minnen man kan ha från sin "litendom".

Undrar vad våra barn kommer att komma ihåg av varandra och av oss. Kommer att bli roligt att höra någon gång i framtiden. Förhoppningsvis bra saker också. Inte bara att man skällt på dem, varit sträng och sur. Fina minnen.



Ett träd med skrovlig stam och friska starka grenar. Prasslande löv i vinden med kronan nästan bland molnen. Det önskar jag till "Karins värld" idag. Min bloggvän som verkligen behöver ett träd. Jag lovade ett träd och här får du det av mig! 

Ha en trevlig dag ! ♥

onsdag 21 september 2011

Fötter och lunch med Kia

Precis! Jag har bjudit Kia på lunch och efterrätt idag. Flera timmar till att äta och surra. Hon kom körande i sin lilla bil och rullade mätt och belåten härifrån. Mycket trevligt!


Hejsan!
Om ni bara visste vad jag sov gott natten som var ! Har i många års tid sovit dåligt på nätterna av olika anledningar men ibland nån gång i månaden kommer en normal natt. Det är helt ofattbart och jag var nästan i chock när jag vaknade och insåg att jag sovit, bara vaknat till lite tvärt nån gång. Jag filade mina fötter i går kväll, smörjde in dem och sedan sov jag med strumpor på. Det var det jag kände när jag vaknade till lite i natt, att fötterna var varma och goa. Eller också sov jag gott för att jag slapp riva mig själv. Liksom.

En bild som inget har med fötter att göra....

Att ta hand om sina fötter är faktiskt väldigt viktigt. De ska gå många mil och orka många år. Jag skulle vilja göra/få en riktigt fotbehandling. Har aldrig gjort det men det sägs kännas som att gå på moln efteråt. Har sett på jobbet hur de gamla slappnar av och håller på att somna när de får sina fötter och naglar fixade. Önskar att vi som personal också fick sätta oss i den stolen och få en behandling.

Tydligen har vi viktiga punkter under fötterna också. Tryck på rätt ställe och du kan bli av med huvudvärk eller få någon annan god effekt. Förhårdnader under fötterna är definitivt inte rätt punkter. Har hört att man ärver även sina fötter. Inte bara utseende utan även negativa saker som förhårdnader och hälsprickor. Stämmer det har jag absolut ärvt min pappas fötter.

Finns inget finare och ljuvligare än mjuka söta små bebisfötter. Min dotters fötter blir bara skrynkliga av gräset hon satt på. Hon är snart tio år men har ännu mjuka fina fötter.


Hur gör ni? Brukar ni unna er en fotvårds behandling nån gång? Händerna och naglarna? Tyvärr är det inte något jag prioriterar förutom vanligt "hemma-fix".

Önskar er en förnöjsam dag! ♥

tisdag 20 september 2011

Hej tisdagsfirare!

Tisdag och tråkigt väder. Men det känns bra att inte behöva gå ut. Det är bara hundar och höns som ska få sitt. Har nyss surrat bort 1 timme och 30 minuter i telefon med Kia. Smart va? Då hann ju mitt "pigghetsanfall" försvinna och inget blev gjort. Finns många sätt att smita undan saker och ting. Prata i telefon är alltför lätt att ta till. Fast man får ju igen det sen, dubbelt upp. Men man passar på att ha det lite trevligt emellanåt också. Ta lite gott här och där.


Ja, man får varva roliga och tråkiga saker. Ta några fina. Ta några fula. Göra något roligt. Göra något tråkigt. Plocka det bästa. Precis som kulorna här. Vilken kula är ni idag, vad känns det som?

Det var ett tag sen jag kände mig som kulan längst fram. Lysande och klar. Se vad fint det blir när solen skiner igenom. Men den där lilla stackaren längst bak då. 

Jag och mina konstiga funderingar. Fast det finns faktiskt de som tydligen förstår vad jag menar med alla mina konstigheter, har jag upptäckt . Kul. Välkommen "Himmelriket" som följare!


Önskar er en förnöjsam tisdag! ♥

måndag 19 september 2011

Att vara alltför trött....

Hej! Måste avrunda denna kväll nu. Inget bloggläsande. Inga kommentarer skrivna. Ska lägga mig tidigt. Tror jag ska försöka läsa i sängen en stund. Det har jag inte gjort på 7 år tror jag bestämt. Ibland känner man sig mer än dränerad på kraft. Jag tänker på en person som är mig kär, som aldrig får vila, som aldrig får en chans att återhämta sig utan måste köra slut på sin kropp. Min trötthet är en fis i rymden jämfört med det.


Sov gott i natt bloggvänner!  Det ska jag göra. God natt ! ♥

JAAAAA !!! De är här nu!!

Tidigt denna måndagmorgon kom flera stora ståtliga renar sakta vandrande på ängen. Sällan de syns till på ängen när det är sommar och höst. Dessa såg tjocka och feta ut efter sommarens ätande och mumsande i fjällen. Ingen kamp om att hitta maten, ingen tunn is som ligger som ett stenhårt lock på laven och ingen metertjock snö. Bara sommar och mat överallt. De vackra ståtliga, med horn likt en stor trädkrona majestätiskt skridande fram. Det var vackert att se. Sonen sa -"DET ÄR JUL-RENARNA SOM KOMMER!!" Nu vet ni det. De är på väg till tomten nu och befinner sig just nu här hos oss. Västerbotten. Inte långt kvar till tomteland.



Därför har jag skyndat mig förbereda lite. Ut i skogen och hugga lilla granen. Ner med den i stora vita krukan. Ställa den på gamla byrån i hallen. På med lite svamp, silverkulor och tråd. Klart.



Brasa i kaminen. Fram med ädelost tuben och pepparkakor. Oj glömde rutiga duken. På med den. Så där ja. Klart. Nu kan han komma. Kan tänkas att han kommer lite tidigare i år. Nu hör jag pling i bjällror. Bara jag hemma. Synd att de andra kommer att missa det. Nä. Det var brevbärar`n.

Ha en bra måndag kära ni. Ursäkta att jag gav er falska förhoppningar. Ingen tomte. Ingen (äcklig) ädelost på pepparkakorna. Men JUL-RENAR var det faktiskt.

Tackohejfrånmig! ♥