onsdag 15 april 2015

En hemsk början


Jag fick en extra ledig dag idag då det fanns möjlighet att ta ut flextimmar och morgonen startade härligt. Först gjorde den det, sen blev det bara hemskt. Jag gick en promenad med hundarna och njöt av den friska lite kyliga luften, lätta snöflingor och hur tyst det var. Så väldigt tyst och vackert.

Då mötte vi hundarna som tidigare skrämt en av mina små flertalet gånger och som gjort att han, lille Abbe, hamnar i  total panik när vi möts. När han var tolv veckor hände det första gången. Han blir fullkomligt vettskrämd och det är ett under att hans hjärta inte stannar och att han dör på fläcken. Nu mötte vi alltså tre stora jakthundar som skällde. På en smal väg. Då ägaren har sina hundar i långa linor och vi var nära varandra ansåg jag det bäst att skynda mig ta upp Abbe, vilket jag vet att man inte ska men det fanns ingen annan möjlighet. De andra hundarna slet och drog i linorna och eftersom de var så nära och ägaren inte höll på att kunna stoppa dom skyndade jag mig förbi medan min andra hund nästan släpade bakom mig. Abbe hade jag ylande och skrikande av skräck i famnen. Ju mer jag hyschade honom desto än värre blev det. Och det är här det blir ännu värre. Jag blev arg. Så arg på en hysteriskt rädd hund. Jag tappade det. Hela skräcksituationen och mitt dåliga samvete för hundarna blev för mycket. När jag kom hem låste jag in mig på toaletten och grät. 




Sen blev dagen bättre då jag hälsade på en vän och fikade gott. Hon har också fyllt år och idag passade jag på att gratulera henne. Mina nya stövlar har kommit och de passade bra. De var bekvämare än vad jag trodde de skulle vara. Har kikat på mina nyinköpta fröpåsar. Längtar tills det blir dags. Ska i år prova en annan sorts ringblommor som inte är gul och orange. I fönstret i köket står några nyplanterade delade blommor på rad. Hoppas de överlever och växer till sig. Ska köpa ytterkrukor någon dag. 




Nu ska jag sätta mig i sängen med ryggen mot väggen, hundar i knäet och kika i tidningar och trädgårdsböcker. Känner fortfarande olust för det som hände i morse. Måste finna lite ro nu. 



8 kommentarer:

Änglarum sa...

Hej hej! tänk så fort allt kan ändras!! dagen som du skrev började så bra..för att sedan bli som den blev..stackars små vovvarna ;( vilken skräck att möta tre stora skällande jyckar!! tur att du fick lite bättre på slutet av dagen!här regnar det nu och har så gjort hela dagen..börjar redan tänka på helgjobbet,vart tar tre veckor vägen?! Ha det så bra<3 kram Jessica

VisaLiza sa...

Men fy så otäckt! Förstår att du inte hade något annat val och jag hade nog agerat likadant om det gällt min lilla Ida. kramar Liza

Finurliga fröken sa...

Men stackars lilla abbe! De var nog ändå den bästa lösningen. Min lilla tjej är väldigt rädd för andra hundar då hon varit instängd och fått kämpa mot andra hundar. Men tyvärr respekterar inte alla de. Många blir sura när jag säger att de inte är okej att hälsa. Men sen hon blev blind verkar folk mer förstående. Kram

Erika sa...

Vi är alla människor och ibland blir vi arga på de som vi älskar mest! Det kan vara våra barn som vi säger saker till som vi sedan ångrar. Hundar som vi älskar men som gör oss så irriterade med sitt skällande eller ylande osv. Du älskar din lille hund och det vet han. Varm kram till dig min fina bloggvän!

Huset bakom lindarna sa...

Hoppas att både du och Abbe har hämtat er efter de skräckfyllda minuterna som säkert var hemskt låååånga. Varför kan inte andra hundägare ta hänsyn till att alla är inte lika tuffa och coola!?
Är det en Flitiga Lisa du har planterat om?
Då har jag ett litet tips pm bladen slokar till en början: sätt en plastpåse över ett par dar!
Kramis från Finas mammis

Hajan sa...

fy tusan hakar vilken pärs för Dig
med dessa hundar. man bliver ju jätterädd.
Hussen till de andra hundarna blev
väl orolig för din del hoppas jag.

ha det lite lugnare nu

önskar Hajan

Pia sa...

Men lilla vännen, det är precis som jag förklarat för krigaren när man blir arg på honom för att han gör något farligt. Det är rädslan som visar ett annat ansikte, din rädsla speglades i ilskan och det är inget man kan göra något åt. Förstår hur du känner, det är en vidrig känsla, men du är ju bara mänsklig.
Det där med vissa hundägare, de borde inte få ha hundar.
Så fint det gror i ditt fönster!!!
Skickar de varmaste och mest läkande kramar jag har <3 <3

Majken sa...

Nej man ska inte lyfta upp hunden vid hundmöten för man förstärker ju känslan hos hunden att detta är ngt farligt... MEN i ditt fall fanns det ju inget annat val...
Jag vet en ung tjej som lyfte upp sin hund när hon mötte en aggressiv hund. Den unga tjejen blev biten av den aggressiva hunden. Han bet henne istället... Men hon skyddade iaf sin egen lille vän ❤️
Det var nog tur annars kanske den lille kunde blivit allvarligt skadad..

Vad roligt att odla lite :-)
Kram ❤️