Kan det verkligen hända...

Ska jag berätta om min snilleblixt jag fick? Jag är alltför upprymd för att kunna låta bli. Ok då börjar jag. Vi har ett stort gammalt förråd som stått vid järnvägen. Halva delen är hönshus plus ett förråd som ändå inte går använda då det vita dammet från hönorna lägger sig tjockt över allting. Andra hälften är oisolerat utan golv och högt i tak. Det är där det roliga ska hända. 

Jag hade i sommar tänkt bygga ett enkelt växthus tillräckligt stort för att rymma två stycken att sitta. Men. Igår kom jag på att halva den oisolerade delen går att bygga om och förändra genom att bygga upp en vägg, göra några stora fönster och släta till backen för ett bättre golv. Som golv får jag se vad som passar. Sand och tegel eller skiffer. Det är ju också en kostnadsfråga. 

De grova väggarna och takstolarna ska behållas som de är. Bara städas upp. På de nya väggarna blir det ohyvlade bräder som förmodligen kommer att behandlas med något för att de ska mörkna. Vi har en liten gjutjärnskamin som i framtiden ska finna sin plats där inne. Tänk er vår, sommar och höst - ljuslyktor som hänger i kedjor från takstolarna, ljusslingor, blommor och annat grönt på låga bänkar i krukor vid de stora fönsterna, ett bord i grånat trä, bänkar och stolar med plädar och fårskinn, porlande vatten från fontänen och värme från kaminen. Vi kommer att kunna fika och äta, få skydd från regn och mygg, odla och en hög mysfaktor. Ett krypin med utsikt över ängarna. 

Har inte en aning om vad det kallas det som tids nog kommer att bli. Det kommer att ta tid och blir inte färdigt i år. Takhöjden där inne är flera meter och uterummet (?) hamnar nog på minst 20 kvadrat. På framsidan förrådet finns två stora portar och den som syns på bilden kommer att ersättas av fönster. På höger långsida ser ni en dörr. Den kommer att vara kvar och bli själva ingången. Innan dörren kommer det att bli två stora fönster. Hela förrådet behöver ny faluröd färg och vitt. 

Ja det var lite kort om min stora önskan. För nu längtar jag verkligen och önskar att det gick att starta redan nu och att det inte behöver ta två år att få klart. Men den som väntar på något gott. Under tiden drömmer jag vidare och planerar mera. Snart vår och då.