Något om livet

Idag sa jag till sambon - "Ja men det är ju inte så tokigt att bli tant ändå. Jag har nog blivit det. Jag har börjat läsa tidningen land, läste hela "Grannliv" från Granngården och har en gång köpt godiset Bridge blandning". Riktigt toppen faktiskt. Fast det finns ju de som är mycket yngre än mig som redan har gjort det länge så det här med den eventuella "tantfasens" inträde är nog svårt att sätta fingret på. 

Intressen är föränderligt. Just nu har jag nästan bara odling i mina tankar. Blommor, grönsaker och ja just det, får naturligtvis. Vilket är högst konstigt måste jag säga. Om fåren menar jag. När jag satt i sängen igår kväll med täcket under hakan fann jag i Grannliv vilken ras jag ska ha. Jag sa ju det - en bra tidning det där. Fast det är ju bara det att jag inga får alls ska ha. 


Inte bara intressen är föränderligt. Nu för tiden längtar jag till sängen väldigt tidigt om kvällen. Inte för att sova. Nej, jag vill sitta med ryggen mot väggen och känna benen och fötterna bli riktigt varma där under täcket. Allt medan jag bläddrar i tidningar, kollar instagram eller ser något bra program på playtv. Det är också något som tillkommit som en viktig del i mitt livsnjuteri, som jag faktiskt ser det som. 

Ibland tänker jag att - varför har jag inte gjort det här tidigare eller varför har jag inte börjat tidigare. Jamen. Jag visste det ju inte då. Att jag ville det. Att det var mitt intresse. Eller att det var det jag behövde. Livet ser inte lika ut hela tiden. Det är också föränderligt. Och just nu ser det ut så här. Vem vet, nästa vecka kanske jag känner att jag inte är ett dugg intresserad av att odla nåt alls. Nu tror jag inte att det svänger så plötsligt men ändå. Jag är fri att välja själv vad jag vill och inte. 

När barnen var små var de sjuka mest hela tiden och sov väldigt dåligt och lite. Det höll på i flera år. Man blir trött av att bara få ca fyra timmars avbruten sömn varje natt och nästintill ingen möjlighet att kunna vila dagtid heller. Det är då näsblod, kräkningar, yrsel och gråt kommer. Då tänker man inget. Försöker bara överleva och få livet att ändå fungera. Det nödvändigaste. Nu är det inte så längre. De är stora och sover bra. För mig innebar det att börja kunna leva, inte bara överleva. Men de första åren efter det innebar att försöka ändra dåliga sömnvanor som man ofrivilligt fått. Kroppen ställer in sig på att sova ytligt och bli väckt varje timme. Plus att få ett liv överhuvudtaget. Kanske låter drastiskt men det var verkligen ingen dans på rosor. 

Det är bland annat det jag menar med att livet inte ser lika ut hela tiden. Olika perioder i livet erbjuder olika möjligheter. Olika svårigheter beroende på vad det handlar om. Erfarenheter på gott och ont tillför nyanser, skiftningar och andra dimensioner. Det är ju det som är livet. Som person har jag nog förändrat mig en hel del de senaste åren. Eller också har jag alltid varit den jag är nu men bitvis har det inte funnits möjlighet för mig att vara. Nu har jag bättre möjlighet till det. 

Men mest tror jag att det beror på att jag blivit bättre på att lyssna på mig själv helt enkelt. Att jag blivit bättre på att göra det jag vill, ta itu och få det gjort. Uppskatta livet. Känna tacksamhet. Bättre på att se det stora i det lilla. Låter som en kliché må hända. Då får det göra det. Det bryr jag mig inte om. 

Ann-Louise