söndag 6 juli 2014

Om lite olika saker


För några dagar sedan var det precis 30 år sedan min mamma dog. Konstigt vad tiden är svår ibland att greppa. Både lättflyktig och långsam. Vet inte riktig hur jag ska förklara det. Somligt känns som för länge sedan och ändå precis alldeles nyss. När någon nära dör känns det för alltid. Det bara ändrar form men det där guppet eller gropen i sitt livs väg finns kvar. Och kvar i våra hjärtan för evigt. 




Vi fortsätter att ha semester och sommarlov. Och just nu känns det som att jag aldrig vill att det ska ta slut. Jag bakade rabarbermuffins som blev toppengoda och vi äter varje dag till kaffet. Helst ute vid hönsgården. Om det går. Tyvärr är det ett ännu värre år då det gäller mygg, geting och broms. Plus andra kryp. Bakom huset vid stenhällen blommar lupiner i massor. Den enkla lilla bänken där vid grillplatsen ser ut att strax försvinna. Lupiner växer upp runt om. Det ser fint ut tycker jag. 





Idag har vi suttit ute i solen så mycket som möjligt. Det gäller att passa på. Jag har också klippt gräsmattan och nog kändes det för varmt men det blir inget bättre att skjuta upp det. Nu hann jag nästan precis klippa klart innan ohyreinvasionen blev hemsk. Sedan var det dags för några måsten och när vi kom hem for vi till stranden. Ja och nu är det läggdags. Ibland när man summerar en dag verkar den verkligen kort. 

Hoppas ni har haft en bra dag! 

♥



5 kommentarer:

VisaLiza sa...

Tiden är verkligen svår att greppa. Ibland känns det som om jag själv alldeles nyss var tonåring men samtidigt börjar barnen bli stora. Märklig känsla det där med tiden. Kramar Liza

Majken sa...

Förstår att saknaden efter mamma är stor ❤️
Låter som ni har haft en underbar dag :-)
Solsken värme fika o ett besök på stranden... En perfekt semesterdag :-)
Ha en godnatt!
Kram ❤️☀️

Hajan sa...

DET LÅTER SOM EN HÄRLIG DAG, LUGNT
OCH SKÖNT. MEN SÅ FORT DET GÅR MED
ALLT NU FÖR TIDE, DET ÄR NOG DET SOM ÄR TIDENSANDA, SÅ STÅR DET ÖVERALLT. DET SÅG GOTT UT MED RABARBERAMTFFINS.

HA EN SKÖN SEMESTER
KRAM HAJAN

kia sa...

<3<3

Vida sa...

Vad jag tycker om ditt första stycke.. du skriver så vackert, vemodigt och klokt om det som inte tiden fångar men som alltid sätter sina spår.

kramar från Liv