Detta om prestationsångest. Att prestera. Något som man tycker mycket om att göra, som känns intressant, kul och som man vill lära sig mer om. Frivilligt. Kan mycket konstigt helt plötsligt bli till smått prestationsångest bara för att det ändrar karaktär eller för att någon fler blir inblandad men ändå inte styr något. Hur kommer man ifrån det tänket och den känslan? Hjärnan vet att det fortfarande är frivilligt, roligt och helt kravlöst. Men då sitter det där och gnager lite, det där att "Nu måste jag prestera lite mer och perfekt på en gång" än fast det helt uppenbart inte finns någon sanning i det.
Kort sagt - Jag har något kul som jag har chans att få göra. Något jag länge funderat på. Kravlöst och helt på mina villkor. Bara för min skull.
Då helt plötsligt, trots att jag vet allt detta, börjar tankarna lite smått sticka iväg åt "hjälp jag måste få till det jättebra"- hållet. Knäppa jag. Lägg av Ann-Louise, säger jag åt mig själv. Och jag vet ju. Det gör jag.
Igår hade jag en lunchgäst och det blev omelett med en god sallad till bestående av bl.a mungbönor, pesto, soltorkade tomater och gul paprika. Vi åt det till middag ikväll. Mums!
 |
| "ALADDIN" Uppsala-Ekeby |
Jag och dottern var på secondhand idag. Hittade några assietter som passar perfekt till några andra jag fått efter min farmor. Inte samma mönster men lite av samma färger. Kommer bli fina att blanda tillsammans.
Trevlig lördagskväll!
Ann-Louise
8 kommentarer:
Åhh nu skriver du ett sådant där inlägg som jag känner igen mig i så himla mycket. Och jag skulle vilja ha massor av tid så att jag kunde skriva allt det jag tänker... men nu blir det bara några korta rader och jag hoppas att vi kan återkomma till det här. För det är så mycket vi skulle kunna diskutera.
Och innan jag slutar så vill jag bara säga att jag tycker att du ska NJUTA av "det här"! Hänge dig och ha kul!!! Lyssna till ditt inre jag som tror och vet att du kan!!! För du vet ju, både det och massor av annat!!!
Och din omelett den vill jag äta... nu! Undrar just om inte jag ska göra en sådan imorgon!
Fin kväll till dig! Och heja heja dig!!!
Stor kram♥ Maria
Det är det som jag sagt förut. Att Du kan formulera dig så bra.
Du har den förmågan, det är inte
allom givet.
Här regnar det som tusan, fy vad trött man bliver på detta.
Hu så lätt det är att komma in i prestationsångesttankar (långt ord det där). För mig kommer det när jag börjar jämföra mig med andra. "Alla andra" gör godare mat, reser mer , presterar bättre, springer snabbare, tar finare bilder osv. Då måste jag nästan hålla ett förmaningstal till mig själv att så länge jag själv mår bra av det jag gör så kvittar det vad alla andra gör.
Förresten... om jag tittar förbi någon gång så skulle jag gärna ta den där omeletten med sallad. Den ser så god ut.
Kram Katarina
Prestationsångest tycker jag finns nästa jämt hos mej, men ibland känns det som man gjort något riktigt bra och man är riktigt nöjd. Ibland måste man bara koppla av! Nu har jag svenska väninnor här och vi bara njuter av livets goda i Wales. Ha en fortsatt fin helg!
Jag har så svårt för de där. Jag jämför mig alltid med andra. Alla måsten och borden i livet och som jag själv hittat på. Jag måste vara bättre. Alltid. Jag tränar dagligen på de. att jag är bra oavsett vad jag presterar. Att jag är värd nått även om jag gör fel. att jag ska göra av lust och glädje. Inte för att prestera eller få beröm. Till och med i bloggen måste jag stoppa mig, fundera och göra om. För att jag ofta skriver inlägg som jag tror att folk vill läsa. Men så kommer jag på att jag ska skriva för mig själv. För att jag vill och behöver de. Kram
Känner igen mig, väldigt mycket! Varför i hela fridens namn ska det vara sådär??? Nu struntar vi i de där känslorna och slänger all prestationsångest åt sidan!
Så roligt och spännande det låter - satsa för fullt. Kör på, njut och ta in allt vad du kan. Såna där stunder ger så mycket energi och så kan man leva på det hur länge som helst! Hoppas vi får höra mera, jag blir ju hur nyfiken som helst:)
Den där omeletten skulle du lätt kunna få bjuda mig på och salladen ser helt ljuvlig ut! Tänk om jag hade vägarna förbi, men många mil är det ju ...
Ha en fin söndagskväll!
Kram
Suz
Visst är det märkligt hur vi plötsligt kan få för oss att det är förenat med krav när vi gör något för vår egen skull. Hjärnan är en bra knepig manick ibland.
Underbara bilder, och du den där ommisen skulle jag gärna smakat på ;)
Sköt om dig!
Kramen
att blanda mönster och olika strukturer är det bästa tycker jag.. fick 12 härliga vita sopp tallrikar av mor, nu letar jag bara efter snygga tallrikar att ha under vid servering..
har du loppis tips ?
mvh
Skicka en kommentar