På tisdag för en vecka sedan opererades min sambo. En stor ryggoperation. Han flög till Stockholm på söndagen för att ta tåget vidare till Strängnäs/Löt. Provtagning och samtal på måndag. Operation på tisdag. Jag har varit orolig och stressad hela veckan. Lite bättre kändes det två dagar efter hans operation då det började gå åt rätt håll. Jag har varit orolig och stressad.
Man hinner verkligen tänka och känna mycket. Katastroftankarna nära. Vetskapen att jag och barnen aldrig skulle kunna komma till honom om något hände. Om det skulle bli komplikationer. Om han skulle dö. Vi skulle aldrig kunnat åka de sjuttio milen till honom. För så långt bort var han. Sjuttio mil enkel resa. Vi hade aldrig hunnit fram innan det var för sent. Det var jobbigt att veta.
I söndags kom han hem. Jag trodde inte att han skulle kunna göra det med tanke på smärtorna och hur stor operationen var. Att han skulle åka de sjuttio milen hem. När jag såg honom i taxin som parkerade här utanför tänkte jag - Hur ska det här gå?...Hur ska han kunna komma ur bilen och upp för trappan in i huset?..
Äntligen var han hemma.
13 kommentarer:
Så fint att allt gick vägen. Livet är verkligen ingenting man kan ta för givet, aldrig nånsin. Jag brukar lyssna på Ronan Keatings IF tomorrow never comes, och min sambo häcklar mig för att det är en smörig låt. Det struntar jag i, för det är något att tänka på - har jag verkligen sagt allt jag vill ha sagt till de jag älskar? Om något händer. Men vi vet ju att så kan man inte leva; så som om varje dag vore den sista. Men visst tänker man mycket.
Jag är glad att han kom hem, att ni har varandra och att du är min vän. Varm kram!
Vad skönt att han är hemma hos dig igen. Känslan av maktlöshet är vidrig. Hoppas rehabiliteringen går bra. Kram
Förstår dig så väl. Jag låg också på operationsbordet i förra veckan. För 4:e gången på 15 månader, fast bara 12 mil hemifrån... Många känslor och tankar far omkring. Nu börjar det släppa... Känner tacksamhet över livet och alla duktiga människor som tagit hand om mig!
Kram
Jag tror att jag förstår dig! Oron. Katastroftankarna. Rädslan. Ångesten. Maktlösheten. Det overkliga i det verkliga.
Och jag gläds med er över att operationen gick bra. Att han är hemma nu!!! Och jag hoppas att du kan slappna av nu. Må väl. Andas lugnt. Se framåt!!!
Otroligt vackra bilder. Älskar färgerna. Skärpan och blommorna!!!
Ta hand om er!!!
Stor kram♥ till dig!
Maria
Jag förstår också de där katastroftankarna. Har också väntat på en operation som skulle bli klar.. den tog över 12 timmar.. det var lång väntan. Man hinner tänka mycket.
Är så glad att allt gått bra, hoppas det läker snabbt.
Varmaste kramen från Liv
åhhh skönt att han är hemma. Tid för återhämtning och att läka stor kram Sofia
Så skönt att han är hemma (och att han tog sig in i huset). Förstår att du inget hellre ville än att få hem honom, men även att det följer med en osäkerhetskänsla över hur det ska gå när han är 70 mil från "sina" läkare om något skulle tillstöta. Jag hoppas att han fort blir starkare och att det onda ger med sig. Så jobbig tid ni har haft, skönt att det äntligen är över!
Kramar till er alla! ♥♥♥
Lilla gumman, förstår din oro. Tänk jag kommer ihåg att Du berättat om hans ryggbesvär förut.
Så skönt att operationen är gjord nu. Nu måste han väl taga det lugnt ett tag. Nu önskar jag din vän ett stort lycka till.
Allt tager sin tid-
kram
Naturliga tankar. Livet är skört och givetvis dyker de upp i sådana här situationer.
Jag är glad för er allas skull att operationen gick bra och att du har din kära hemma hos er igen.
Varma kramar
Karin
oj jag förstår vekligen din oro! Min man bröt nacken för snart 12 år sedan men var efter tre månader helt återställd?! Otroligt vilka skickliga läkare vi har. men jag minns känslan, mest alla OM-tankar och en hemsk oro. Nu har ni det värsta gjort och mycket att se fram emot. Lycka till med allt och stor kram/Marie
Men nu äntligen är det gjort och nu börjar något annat. Håller tummar och tår för att rehabiliteringen går jättebra. Skönt att han är hemma igen.
Usch vad jobbigt, men så skönt att han är hemma. Hoppas att allt går bra för er nu och att mannen får må bättre så snart som möjligt!
Kram Elin
Men du, detta inlägg har jag helt missat! Fya vad jobbigt att sitta så långt bort och inte kunna göra något. Du kunde ju lika gärna varit på månen, det var så jag kände vid olyckan. Hopplöshet och oro, skönt att de känslorna har bytts ut mot glädje och omsorg! Hoppas att han kryar på sig snart!
Var rädda om varandra!
Kramar
Skicka en kommentar