Jag skulle ta hundarna på en liten promenad. En räv satt på vägen med nosen vänd mot ängen. Öronen spetsade med den svarta nosen sniffande i luften. Lockande ljud och dofter. Det rör sig i riset och under det ännu tunna snötäcket hörs ett svagt prassel i det torra bruna gräset. Den yviga svansen ligger avslappnat på vägen. Rakt ut från kroppen och över spåret från bildäck. Som en sån där dammvippa man kan köpa på affären men inte alls lika färggrann. Den här svansen är grann på annat vis. Yvig, tjock och frisk. Och den tillhör en frisk räv. Det blir man glad av att se. Kanske satt den och dagdrömde en stund. Eller njöt av utsikten medan den funderade på ett beslut som till sist togs. För plötsligt ställde den sig upp och lommade iväg över ängen med svansen vågrät pekande mot platsen den nyss lämnat. Och vi gick vidare på vår promenad. Små ögonblick i det stora. Tiden är ett ögonblick i förhållande till något vi inte vet säkert.
.JPG)
Vi kan byta batterier och skruva upp fjädern. Ställa rätt och ställa larm. Men ögonblicken i den här tiden kan vi försova oss igenom ändå om vi inte ser dom.
10 kommentarer:
Det är ögonblick som det där som gör livet värt allt leva, inte sant? Helt underbart skrivet, som vanligt. Tack för mysig läsning. Kramis
Åh den sista meningen var bara såå bra!!!
KRam
Vilket underbart inlägg!! Jag hittar inte några ord... Gillar bilden av räven som kommer upp i mitt inre. Såg själv tre rävungar skutta, leka över väg en sen kväll... häftigt.
Ha en fin dag!
KRAM - Tatjanis
Så fint allting...blir glad av alla dina tankar!
Ha en härlig helg vännen,
Kram Lollo♥
Vad vackert och tänkvärt du skriver. Verkligen fina ord. Jag blir avis på att du såg en räv men det är väl sånt man får se när man bor som du. I storstan blir det inte så mycket av den varan.
Ha en fin helg. Kram
Härligt möte..naturen är väll helt underbar iallafall.:)Ha en fin helg.Kram Ulrika
Du är bäst gahhh love your blog! kram Sofia
lilla vän, har Du aldrig funderat på att skriva något större än en blogg. Du skriver underbart, fängslande. Jag har läst det flera gånger, skickar du aldrig in något till tidningar. Det gjorde jag förr, för 100 år sen
fick jag en postanvisning med 75:-
så lycklig jag blev. Det är 62 år
sen. Men det är den enda gången,
ha,ha en novell var det.
kram från Hajan
Du är så unik i ditt sätt att skriva man ser att dina tankebanor är väldigt känsliga och djupgående.
Ja du vet ju vad jag tycker :)))
Kramar!!! ♥♥♥
PS! Soppreceptet? ;)
Oj vad du skriver bra!! Så målande! Man kan riktigt se din upplevelse framför sig!
Och så kloka ord! Visst är det så, att man kan försova sig genom ögonblicken!
Jag tror det är viktigt att vi stannar upp ibland och ser vad som finns mitt ibland oss bara vi ger oss tid att se efter!
Själv njöt jag igår av att se svanarna flyga alldelens ovanför mig på väg till varmare länder. De flög så lågt då de just lyft från sjön så att man hörde de kraftiga vingslagen. Det är så mäktigt! Jag fumlade i fickan för att snabbt få upp kameran för att fota de stora fåglarna men kameran fastnade i det trasiga fodret i fickan så innan jag fått den redo flög de in över trädtopparna i skogen och var utom synhåll. Nu väntar jag bara på att de ska komma tillbaka tills oss nästa år igen!
Skicka en kommentar