Idag blev det att den stora tuppen fick avsluta sitt liv. Inte ett helt lätt beslut. En tupp som attackerar människor, även dom den känner väl, kan vi inte ha kvar än fast den är duktig med sina hönor. Mycket synd men nödvändigt. Så lätt vi kan bestämma över liv och död ibland. Det missbrukas av allt för många.
Livet är fyllt av kontraster.
När jag slutat jobbet skyndade jag mig hem för jag skulle få besök. Lite snabbfika - En skiva saffranskaka, äppelbitar stekta med kanel och socker och vaniljsås till. Enkelt och snabbt.
Jag har strukit min hand över ryggen på en gammal människa som tycker att den gjort sitt i livet. Några timmar senare höll jag en ny liten människa i min famn och förundrades över tandlöst leende.
.JPG)
En vanlig tisdag. Men ändå kanske inte.
Tack.
5 kommentarer:
kram till dig min fina bloggböna i norr.kram Sofia
Synd med tuppen... men det ör ju svårt att ha en folkilsk tupp... sökrt rött beslut av er...
Vilka kontraster du upplevt idag... livet är verkligen annorlunda beroende vart man befinner sig i livet...
Vilken gofika :-)
Kram
Oh så skönt det känns när du skriver att Du klappat om en äldre människa. Det är väl så också
att Du får taga med ditt arbete hem med. Man kan väl inte bra lägga allt bakom sig, när arbetsdagen är slut. Så är det med alla jobb om man engagerar sig, det är med hem.
lycka till och hoppas på en bra onsdag
Livet. Så fantastiskt och så svårt att förstå ibland. Ogreppbart. Så fint du ringar in det. Kram till dig!
Helt rätt beslut med tuppen! En sådan vill man inte heller ha i avel, så ha inget dåligt samvete. Äter ni upp han eller hur gör ni?
Skicka en kommentar