Vilken fin dag den 30 Augusti var. Dottern vandrade som vanligt runt med mobilen och fotade. Satt en stund i skuggan av busken. Ofta tar hon kort som gör mig lite förvånad över val av motiv och att hon såg det. Verkligen såg. Hon tycker om kläder, musik och målar naglarna i alla färger som finns att uppbringa. Ja hon är väl som många andra flickor i hennes ålder. Vi pratar om allt möjligt och skrattar ofta och mycket.
Ibland påminner hon om mig och jag kan fundera över hur jag påverkat henne. Både positivt och negativt. Det är inte lätt att växa upp och att vara vuxen är heller inte alltid lätt. Visst vill jag vara en god förebild men hon får ju även se mina mindre fördelaktiga sidor.
Jag har pratat med henne om livet. Lättförståeligt förstås. Lite om att man behöver lära sig saker och ting för att det kan komma en dag när man verkligen är glad att man visste hur. Jag har pratat med henne om hur det var när min mamma, hennes mormor, blev sjuk i cancer och dog på sommarlovet när jag skulle fylla tretton år. Jag har sagt till henne att jag vill inte skrämmas och göra henne rädd för att jag ska dö men jag vill att hon ska veta.
Hon är tolv år nu och vet att när jag var tolv år var min mamma sjuk. Och hon vet att när jag skulle fylla tretton och börja sjunde klass dog hon. Klart det startar tankar hos henne när hon vet att nästa sommar ska hon också fylla tretton och börja sjunde klass. Men vi måste våga prata om det ändå. Lite lätt så där nån gång. När och om hon vill. Eller om något annat. Där emellan lever vi i sus och dus med klackarna i taket blandat med det vardagliga livet. Precis som de flesta.
8 kommentarer:
Ja, det är stora frågor, men så fint att få prata om. Det svåra finns ju där vare sig man vill eller inte och då är det bättre att våga se. Kraaam!
Huamej! Men tror att det är viktigt att prata om fast det är hur svårt som helst! Förstår att det väcker många tankar även hos dig då din dotter nu är i samma ålder som du var när din mamma gick bort.
Stor kram!
Viktigt att våga prata om det svåra. Blir kanske lite mindre svårt för er båda då.
Kram
Hej! Tänkte också på det du skrev igår, om att du är lika gammal nu som när din mamma dog...Många tankar som far runt förstår jag. Klart att man vill kunna prata om det svåra men inta alltid helt enkelt...Läser hon din blogg? Kram!
Ja om du bara visste hur viktigt det är att prata med sina barn, berätta saker för dem, lyssna på dem, ge dem råd, ge dem sunda värderingar. Vi har alltid pratat mycket jag och dottern, ja även jag & sonen men mest jag & dottern, ibland kanske för mycket. Jag har alltid lyssnat på henne när hon velat prata, jag har tröstat henne när hon varit ledsen, men jag har oxå alltid varit ärlig mot henne & sagt ex där tycker jag du gjorde fel mot din kompis & förklarat varför osv. Idag vet jag hur mycket hon uppskattade att jag var ärlig, att hon kunde bolla med mig & att vi kunde diskutera fram en lösning. Att jag kunde ge henne sunda värderingar... Vi har skrattat ihop, gråtit ihop & vi har bråkat & argumenterat med varandra....
Idag säger hon om ngr av sina andra kompisar, tänk de pratar aldrig med sina föräldrar, föräldrarna verkar inte bry sig... Ngr av vännerna saknar helt sunda värderingar.. Så lätt det varit om deras föräldrar prata med sitt barn redan när de var unga.... Pga våran nära relation har jag alltid kunnat lita på henne. Det är inte alla tonåringar man kan lita på... Jag har vetat mycket mer om min dotter & hennes kompisar än någon annan av kompisarnas föräldrar. men jag har inte "skvallrat" till någon, jag har burit det med mig, det jag fått veta i förtroende... Dottern är idag en 19-årig "vuxen" tjej som tar sina första riktiga steg i arbetslivet, i vuxenvärlden & jag är så stolt över henne för den fina omtänksamma & självgående duktiga kvinna hon blivit :-)
Så fortsätt prata & stöta & blöta :-)
extra viktigt att ni pratar om detta jobbiga att din mamma gick bort.. Det har ju präglat hela ditt liv :-)
*stor kram* ♥
Tänk om alla kunde resonera som du. Ta tiden och sitta ner och prata, prata om sådant som man kanske inte alltid vill prata om, men som ändå är viktigt att man luftar lite då och då. Det klart att hon har påverkats utav dig, och tack vare det kan du vara helt lugn, du är klok som få. Vist kan det komma tider när de bryter sig loss lite extra, men det är som de säger. Man släpper in dem i tonårstunneln, där kan du inte vara med, bland kompisar och annat. Arbetet för att förbereda henne har du redan gjort och sen får man vänta vid tunnelns slut och bara finnas där.
Ooops vilken lång kommentar det blev ;)
Ha en härlig dag!!
Kramen
Det blir lite för mycket känslor för att jag ska få till en kommentar - eller den kommentar jag vill...
Jag är 4 år äldre än min mamma nu. Känns SÅ märkligt!
Kramar till dig! <3
Viktigt att prata med sina barn, jag känner att jag missade det lite med min äldsta dotter som nu är 25, fick henne när jag var 19, sen när hennes lillasyster fanns som var 6 år yngre så tog hon det mesta av uppmärksamheten, så då försvann lite av min kontakt med min äldsta...
Jag tror du har koll på läget, fina du!
Kram Jenny
Skicka en kommentar