Lite kan man nog tycka synd om sig själv ibland. Utan att någon ska säga och tycka att - men varför gnäller du. Jag kan också säga att det är för mycket värdelöst skräp på internet som barn tittar på. Som de inte alls borde och för att man inte kan sitta hela tiden hängande över deras axel och hålla koll. Kanske för att den stunden när man viker tvätt blir en slags egen tid ändå för att man inte har större krav än så ibland. Egentligen är det för mycket skräp med alldeles för mycket. Och en del människor silar mygg och sväljer kameler.
Det är för sorgligt med de storögda barnen med uppsvällda magar och kvinnor som stympas i en konstig tro om att hon är mera värd då. Men ändå inget värd. För att bli kastad sten på av lämplig storlek avsedd att göra långsam stor skada och leda till döden är tydligen också en kvinnas lott. Och värde. Och straff.
Galenskap i världen där oskyldiga barn lider, dör eller dödas. Oskyldiga människor. Krig, svält och tortyr. Och de som blir rika på det.
Hur kunde människan bli så. För det var väl knappast meningen...
Jag som hade tänkt skriva om något roligt jag varit med om eller hur bra det känns att kunna köpa nästan vilken frukt man vill på affären och att jag fick ett presentkort på en fotvårdsbehandling i julklapp. Men istället kom helt andra rader att skrivas. Jag tänker att det var nog en mening med det också. Att det inte blev som jag tänkt från början. Kanske orkar någon läsa det också. Även fast det inte blev ett dugg roligt.
Ann-Louise
6 kommentarer:
Fast ibland måste även det jobbiga sägas eller skrivas. Kanske behöver vi ta in det som är jobbigt för att kunna uppskatta allt det som är gott?! Liza
Nä, allt blir inte som man tänkt från början. Faktiskt så är det nog mycket lite som blir precis som man har tänkt det.
Man kan tex glädjas åt att en snäll, fnissig s-mor ska flytta närmare och se fram emot fikastunder vid köksbordet och glada skratt.
Verkligheten kan bli en helt annan: Byta miljö och vara 80 år - idag ringde hon till 112 och sa att S låg i hennes fåtölj under en pläd och inte andades längre.
Sanningen var en helt annan: Vi satt här hemma och åt middag i lugn och ro.
Nu är det inte lugn och oro ist för ro. Fortsättning följer...
Kram ♥♥♥
Ibland behöver verkligheten också skrivas - och läsas.
Ha en bra dag!
KRAM
Tankar om detta dyker upp med jämna mellanrum. Det är mycket som är så orättvist i vår värld. Denna jul har jag tänkt speciellt mycket på barn som har det svårt, också i vår närhet.
Håller med dig om myggen och kamelerna, det finns alltför mycket sådant, men jag har kommit fram till att empatin är borta hos många.
Stor kram på denna sista fredag detta år!
Jag tycker att det är jätteviktigt att vi behåller medmänsklighet och empati.. för i livet som är mitt så finns sköna stunder men jag får inte glömma bort att alla inte har det så. Jag möter många i arbetet som har det svårt så jag väljer att göra en skillnad framförallt där men visst önskar man ibland att man kunde göra mer..
Kramar från Liv som tycker om att du lyfter det viktiga mitt i julens vackra famn som jag har förlängt litegrann
Tankarna kommer och går. Visst är det hemskt med dessa människor som i någon form av okunskap gör så mycket ont. Visste du att i vissa länder tror man att en icke könsstympad kvinna får utvecklingsstörda barn? 2012! Men okunskapen är stor i världen och mycket ont drar den som sagt med sig.
Kram!
Skicka en kommentar