Om att ha hinken full

Om jag kunde, om inte blogger tyckte att jag förbrukat min kvot för bildöverföring, då hade jag visat er hela min hink med koppar och fat. Nästan tio liter både nyare och äldre udda kaffekoppar och några fat. Men var har du fått det ifrån undrar ni spänd av förväntan, för det är ju nästan det mest spännande i hela världen att undra. Ja svarar jag, de skulle kastas efter en rensning på jobbet och det tyckte jag ju var alldeles förskräckligt och proppade därför hinken full. Min sambo som jobbar på samma ställe som mig suckade när han såg mig med fullastad hink lyckligt gående ut från jobbet. Men det förstår säkert ni att det inget annat val fanns. Klart att jag skulle proppa hinken full och ta hem de fina kopparna med rosenmotiv. 

Han är nog ändå ganska tålmodig den där LyckligaPraliners sambo tänkte hon. Hon den där LyckligaPraliner som mest bara har höns i huvudet, inredning, god mat, hjärtan, ord, tankar och ofantligt mycket surr. Vilken tur hon har. Hon måste påminnas om det. Kan tänkas att hon inte riktigt tänkt så mycket på det de senaste dagarna. Jag ska tala om det för henne nästa gång vi ses. Det är lätt att tiden bara går och helt plötsligt har tiden hunnit långt. 

Ann-Louise