lördag 9 juni 2012

Huset ur marken

Hej! Tror det har regnat större delen av dagen här. Det jag hade tänkt göra utomhus blir en annan dag. Men då passade jag på att göra saker inomhus istället. Som att ta itu med ett helt rum belamrat med saker som ska sorteras. Mycket ska kastas. Mycket ska sparas. Och mycket ska sonen ha i sitt rum. Vad är det då som är typiskt mig? På första bilden från sonens rum finns svaret. Jag kan bara försvara mig med att ibland kommer saker emellan och då kan det ta flera år till innan det blir gjort...


En vit låda

Detta är tapeten sonen valde att ha i sitt rum. Jag tycker det var ett bra val. Den sitter på den enda helvägg som finns i hans lilla rum. Resten av rummet är korta väggar med dörr eller fönster. Och ett stort snedtak. Tidigare var det mörkblått överallt inklusive snedtaket. Helt omöjligt att låta lille W ha det som rum utan att först göra det ljust och ombonat. Rummet var otrevligt, ett mörkt hål i vårt hus som ingen ville befatta sig med. Idag har ljus och frid kommit dit. På riktigt.   


Helt plötsligt idag kom en sällsam känsla över mig. Mer som bilder och känsla. Som ord fast de inte hördes. Sonens rum andas gott nu och när jag satt där på hans säng och bara kände in atmosfären, kom det över mig och det är ju så självklart egentligen. Det kändes som att huset av lättnad lyfte sig upp ur marken. Till sin rätta höjd och lite ovanför. Hade det varit en människa hade det kanske varit som att skärpet suttit för hårt runt magen och nu släpptes efter. En stor lättnads suck. Och sedan bara frid. 


Jag kommer att sova gott inatt tror jag. 


Hej då, hoppas att ni också har en bra helg!




15 kommentarer:

mintekopp sa...

Så underbart det låter att du äntligen har fått allt det där fixat, kan verkligen förstå den där känslan som du beskriver, som en lättnadens suck. Njut nu av ditt vackra hem

Kramar

Evelina sa...

En guldtia tar jag för en rädisa.. och ett porto på det.. så 22kr kan jag tro att det bli.. :)
Hör av dig om du är intresserad.

Anonym sa...

Det påminner mig om att jag måste åka med sonen till stan och välja tapet till hans nya rum. Det är lite svårt eftersom hans smak är lite annorlunda :)
Kram

Karin sa...

Hahah - du är ändå värre än jag - och det vill inte säga lite :) Hur länge har lådan varit vit? ;)

Fint har lille W fått på sitt rum i alla fall och så skönt att huset har lyft sig en aning:) Det gör vårt också för varje vägg/tak som ljusas upp. Vårt gästrum som nu är milt grönt var tidigare mellan/mörkblått. Så jag vet...

Projekten avlöser varandra. Nu blir det utefix vid lekstugan efter att taket uppe har blivit vitt över hela. Emma kommer hem och målar en stund i morgon:)

Tack för urgulligt mess idag!
Blir så glad att du vill dela med dig:)
Kram ♥♥♥

Äventyret framtiden sa...

Jag tycker om den vita lådan! Den bryter så fint emot allt det andra, visar på ett livligt sinne och en egen tankevärld. Precis så där som du är och som jag tycker så mycket om.<3
Har haft mycket att göra senaste tiden och har saknat tiden att läsa din blogg, men nu har jag läst fast mig;).
Varm kram
Karin

Linda sa...

Jag fattar exakt vilken känsla du menar! När man har gett ett rum lite extra kärlek och fått in ljus. En underbar känsla!

Lite som nu när jag har målat i dotterns rum, och ännu mer när jag målade lekrummet förra sommaren. Lovely!

Och du - jag gillar faktiskt den där vita lådan! :)

Nu kan du kika in hos mig och se resultatet av målningen... :)

LillaTuss sa...

Sitter bara och suckar av förnöjsamhet av att läsa och läsa det du skriver och beskriver... Kram

Shamrock sa...

Skönt när det är klart. Och en vit låda är väl jättebra. Om någon frågar säger man att det ligger i den vita lådan (lätt att hitta)

Majken sa...

Har byrån kanske fått sällskap av fler vita lådor nu?

Vilken härlig tapet & vilken skön känsla du fick :-)

ha en fin söndag!
Kram

Suz sa...

Så fin känsla i ditt inlägg! Härligt när man får känna att man gjort något bra och blir färdig med saker som legat på vänt länge.

Kram Suz

Anonym sa...

mmm, vad skönt och visst är det härligt att få sådana lättsamma tankar. Ahhh det känns som jag kan andas bättre liksom. kram

Erika sa...

Åh, vi är besjälade du och jag. Den där byrån skulle mycket väl kunnat vara mitt projekt. Jag har fortfarande, efter tre år, inte fått dit några golvlister i vardagsrummet. Herregud, vad är det som gör att vissa saker aldrig händer?

Mörka rum är inte så bra för barn. Inte för nån kanske? Lille W kommer att trivas i det nya rummet, med bra vibbar och mycket kärlek från sin mamma. Kram!

Fröken Kråknäs på vift sa...

Du har befriat ett rum! För det kan man...

Ibland behövs det inte så mycket men man känner nästan hur rummet kvider och man funderar på vad det kan vara. Jag befriade ett rum härom dagen. Hade länge funderat på vad felet var och till slut såg jag att en ful keyboard som ingen använder hade hamnat alldeles fel. Så nu har vi en keyboard till salu ;)

Ha en härlig vecka!
Kram Katarina

Livet och vardagen sa...

fint och lungt i rummet. Man känner så väl om ett hus mår bra eller ej. Ert verkar må toppen. Kram

millandante sa...

Förstår precis känslan:) Härligt!!

Varm kram