fredag 15 juni 2012

Det handlar om både vemod & glädje


Det kan ibland vara väldigt skilda händelser som ger känslan av både vemod och glädje. För någon och för någon annan inte. För mig idag är det lite vemod över ett borttaget petskydd i eluttaget. Men vadå, tänker någon, hur kan det vara vemod. Jag kan tala om att ta bort ett petskydd betyder att inga småbarn längre finns i huset. Att åren har gått och små har blivit stora. Det är lite vemodigt. Samtidigt en glädje över att barnen växt som de ska.


Och en glädje över att jag har köpt ett litet gammalt skrivbord i Teak som nu står i sovrummet där petskyddet satt. Sonen var den förste att inviga det nygamla skrivbordet. En stund vid datorn själv med sovrumsdörren stängd. Med betyg mycket väl godkänd. 



Nya tider stundar i huset. Saker flyttas på, det görs om och inga barn längre som sover i vårt sovrum. Lite vemod det också. Sovrummet kommer troligen i helgen att påbörja sin förvandling. Med små medel som lite färg och nygamla möbler blir det ett nytt rum.  


En väska fann mig idag. Jag fick den av min storasyster. Min storasyster har verkligen många väskor och skulle idag lämna in ca 15 stycken på second hand. Jag tittade på dem och där var den. Både väskan och jag log när vi såg varandra. En båtformad, vinröd och väldigt mysko väska som ville bli min. En konstig blandning av nu och då. Både ful och fin. Och på nåt vis bara så självklart ämnad för mig.




Solen skiner ikväll på köksbordet. Den skiner på en illgrön liten virkad duk som jag fått av min sambo. En gammal tant har virkat den och aldrig i livet trodde väl jag att en illgrön virkad duk skulle ligga på vårt köksbord. Men det gör det. Och den får stanna kvar. 



Önskar er en riktigt bra och fin helg!

12 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Ibland händer sådant som man aldrig i livet trodde att skulle hända. som just en illgrön duk på bordet:) En härlig känsla eller hur?
Du beskriver allt så bra Ann-Louise, hur de små håller på att bli stora..
Ett jättefint skrivbord har du fyndat,helt säkert.

ha en fin helg!
Kramar

Anonym sa...

så kan det vara ibland, att man skriver ett inlägg och sedan ser man att någon annan har skrivet om samma sak, men utifrån en annan vinkel. Det är det som gör det så intressant och berikar.

Tycker väskan är jättesnygg, gillar sådana, speciellt om den talar til mig.. hehehhe

Ha en skön kväll kram

Ninja sa...

Det som är gammalt för någon kan bli nytt för någon annan.....
och gröna virkade dukar blir fina när de funnit sin plats :)

Livet och vardagen sa...

vemod är fint på något sätt, det påminner oss om tiden som gått. Lite av det och lite av förväntan för framtiden är en god blandning tror jag. Och barnen växer upp alldeles för fort...

Anonym sa...

Barnen blir stora och vi gläds samtidigt som vi längtar till när dom var små. Det är så det känns för mig med. Vilken tur att varje ålder har sin charm. Min son är nu hos sin syster i Uppsala och jag längtar så. Det är svårt att vara ifrån sina barn...

Ha en underbar helg! <3

Änglarum sa...

Hej!håller helt med dig!! en liten sak sådär o man upptäcker något helt annat!som just för dig,inga småbarn längre..tiden som går i rasande fart hela livet liksom springer i väg! gäller att ta tillvara på dagen just i dag.Ha en fin helg vännen! kram Jessica

Änglarum sa...

Hej!håller helt med dig!! en liten sak sådär o man upptäcker något helt annat!som just för dig,inga småbarn längre..tiden som går i rasande fart hela livet liksom springer i väg! gäller att ta tillvara på dagen just i dag.Ha en fin helg vännen! kram Jessica

Laila sa...

Apropå vemod.. Igår såg vi en film som var jättebra! Bl.a. var där en man som grät hejdlöst när hans vuxne son hade hälsat på klart och skulle åka. Då grinade vi bägge två! För jag kan redan sakna mina barn ibland. När dom är stora och hittat sina egna vägar. Jag saknar dom som dom var när dom var små. Och blir tokig på dom ibland när dom är som dom är nu :)
Så visst är det vemodigt med icke längre behövda petskydd!!

LillaTuss sa...

Plötsligt börjar bitarna falla på plats även om det medför lite vemod. Underbart skrivbord i helt rätt storlek. Ett möte med en väska som kanske utvecklas till långvarig vänskap och en duk som får leva vidare på ditt bord. Gjord av någons händer. Händer som säkert skulle kunna berätta mycket...

Majken sa...

vilket fint skrivbord :-)
har aldrig känt ngn sorg när petsydden tas bort.. utan ser med glädje fram mot nya skeden i livet o minns de lyckliga stunderna som passerat & njuter av minnena :-)

Ha en fin kväll!
Kram

himlaverket sa...

Har med glädje sett barnen flytta hemifrån för det betyder att de är friska och att moder/ faderskapet får med beröm godkänt . Daglig kontakt med dem gör att hjärtat får sitt för kärlek och längtan. Kram från Ulla

Erika sa...

Vemodet är stort och ryms ibland i ens kropp och ibland måste det ta andra vägar för att man ska orka med. Ibland frå man tränga bort det och tänka på annat. Ibland går det inte.

Jag sitter just nu ensam i min lägenhet om kvällarna, tänker på när jag flyttade in för 24 år sedan, bebis i magen då och nykär. Sedan kom en bebis till och vi hade så mycket kring oss. Nu är jag ensam kvar och det är klart att det känns vemodigt. Samtidigt känns det bra. De där små skrutten har växt upp, blivit så vackra och kloka, så bra på att klara sig i livet. Och när de kommer hem på besök - oj, vad mitt mammahjärta hoppar av glädje.

Jag längtar efter dem hela tiden, men är också så glad att de har egna liv och att de är så rådiga och självständiga. Allt har sin tid. Kram!