Ann-Louise
torsdag 19 april 2012
Att vara båt
Om jag vore en båt vilken vore jag då tänkte jag plötsligt på. En liten eka svart av tjära eller en snabb motorbåt med väloljad propeller. Kanske ett stort kryssningsfartyg till främmande länder eller hellre sjörövarskepp som stannar till vid glittriga stränder. Men en liten jolle då. En nästan rund gummibåt. Nej det vore nog alltför svårt. Någon dag känner jag för att guppa runt i en liten stilla vik utan dramatik för att nästa dag fräsa runt på varje våg. Ja det skulle vara fint. En stinkande fiskebåt är nog inte min låt. Nej det här blev verkligen alltför svårt. Kanske det är lättare för dig att veta båt. Din båt.
Ann-Louise
Ann-Louise
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Min båt är lite rädd för vatten och ligger nog i hamn i en liten fiskevik med små båthus i trä. Man kan gå ombord och äta knäckemackor med strömming och öl. Jag är robust och lite sliten men fin ändå.
Kramis
Jag kan nog inte tänka mig som båt, i så fall blir det nog en sådan som ligger som en strandad säl på stranden. Tycker inte om djupt vatten, så jag hade nog också varit en väldigt rädd liten båt.
Tack för fina kommentarer hos mig, de värmer så mycket :)
Kram Suz
Tack för den fina kommentaren på min blogg. Försöker lära mig mer om fotografering och min kamera,men det går sakta. Trevlig helg/ Malin
jag vore nog en segelbåt, en lagom stor. Som tar sig igenom stormar, får tilltufsade segel men styr vidare. Hamnar i stilje ibland men trivs bäst när det blåser friska vindar:-)
Haha, ja det är ju också en tanke! Smäcker och läcker säger jag bara, full fart framåt i solen, på glittrande vågor och häftigt motorljud! Alla andra drar efter andan när man kommer fräsande. Sån skulle jag vilja vara. Meeen - handen på hjärtat så vad man vill vara är ju väldigt sällan vad man egentligen är. Så - en vacker brun träbåt (såna man ser på filmerna om Tjorven) som låter dunkdunkdunk där den tryggt och säkert tar sig fram, det är nog närmare sanningen faktiskt. Och om Gud är god och hängslen håll, så är det många långa år innan man blir en gisten eka som ligger upp och ner på en strand, övervuxen av diverse ris och rat! :)
Jag, som räds djupa vatten, är nog en brygga istället för en båt. En träbrygga som går lagom långt ut i vattnet. En stege att klättra på finns och jag har halkskydd uppepå för den som är lite vinglig och halkig. Man kan sitta på mig och dingla med benen en solig sommarkväll och meta och se på solnedgången över sjön. För jag föredrar en liten stilla sjö. Stormiga vatten får andra fara på. Kram!
jag är nog en kanot som glider ljudlös fram i lugna vatten. Ser det lilla som berikar där jag sakta glider fram och jag har inte bråttom utan njuter av varje paddel tag och lyssnar och blir hänförd av hur ljudet låter när paddeln och jag glider genom vattnet.
ja, jag känner att jag är en kanot. :D Tack för att jag fick tänka dessa tankar. Härliga goa du. kram kram
Vilka bra "båtiga" tankar ni har! ;) Roligt att läsa! Fast jag skrev aldrig att jag är dörädd för lite djupare vatten... Kanske jag är mer som en pråm kanske... :))
Ann-Louise
Jag tänker mig som en stor segelbåt i trä med många mastiga segel. En så där segelbåt från förr i tiden..som inte har motorer utan bara stånkar fram med vindens fart.
Nu ska jag läsa ikapp hos dig.
kram
Ingrid
http://ingridchristina.bloggplatsen.se/
Skicka en kommentar