1. Vår lilla finurliga 7-årige son med världens minsta sötaste näsa sa igår bara så där helt plötsligt - MAMMA!! VET DU ATT CHOKLAD ÄR BRA FÖR HÄLSAN?!
Han har fattat galoppen liksom, den lille filuren.
 |
| En ruggande Vita IZa |
Vad svarar man på det, medan man kämpar med att inte skratta ihjäl sig. Jag sa ja, förstås.
3. När jag jobbade kväll i förrgår var flera av tanterna inte goa och glada om man säger så. När jag står där och tålmodigt ska hjälpa till vid toalettbesöket, samtidigt som jag måste akta mig för att bli sparkad och slagen med vassa små nävar, får jag höra hur hemsk jag är och att det är mitt fel. Men vad som är mitt fel framkommer inte. Detta är inte något som bekommer mig. Vardagsmat kallas det visst. Då säger tanten upprört- "Å du...du din...du...DIN SURHÖNA!!!" skriker hon.
Jag blev paff och tappade näbben. Jag trodde det skulle komma något riktigt illa. Surhöna. Det är ju gulligt bara. Jag skrattade för mig själv och hade lust att säga - Nää, inte idag men igår. För jag hade ju varit en surhöna dagen innan! :))
4. Dagens allvarsamma; Med ett arbete som är psykiskt tungt får man för sin egen skull försöka se det komiska i vissa händelser och inte ta åt sig personligt av det som sägs, så långt det är möjligt. Detta är mer eller mindre möjligt beroende på typ av arbete och sina egna förutsättningar. Jag arbetar med människor som väldigt ofta inte vet vad de gör eller säger, de är sjuka. Om jag tar åt mig personligt av allt de säger skulle jag inte orka med mitt jobb. Däremot tar jag till mig allt roligt de faktiskt också säger och gör!
Ja. Det var fyra saker att förtälja lite enkelt så där på en onsdag. På återseende. Tjingeling! ♥
10 kommentarer:
:D, kloka tankar som vanligt! Bra att du låter din sjuåring odla mustasch! Du är en reko mamma, absolut:).
Jag tänkte berätta om när min mor hjälpte grannen, som hade ett privat ålderdomshem, en timme en dag då grannen måste till läkare. I tre olika rum låg gamla dementa personer som behövde tillsyn med jämna mellanrum. När min mamma gick in i ett rum med tre gamla damer, tittade de litet förstrött på henne men brydde sig inte särskilt mycket om att hon var där. Just när hon kom till dörröppningen och var på väg ut för att gå till nästa rum, hörde hon hur den ena damen frågade de andra två om de hade sett galeasen som seglade förbi och ut genom dörren? Gissa vem som skrattade hejdlöst åt liknelsen?
Det gjorde vi alla många gånger efteråt. Nu är det många år sedan men jag har aldrig glömt sannhistorien. Det gäller att se på livet med humor, helt riktigt.
Karin
ja nog kan man ta med sig mkt "roliga" kommentarer från jobb med äldre barn o "sjuka"!
Mustasch, why not liksom...måste börja i tid eller va!
ha en fin dag vidare, Klem Anna
Choklad är ju bara såå livsnödvändigt!:)
Jag jobbar ju med barn och där gäller det också emellanåt att komma ihåg alla roliga kommentarer och alla goa kramar när det mesta känns skit jobbigt.
Kram
Det var ett inlägg lite utöver det vanliga, och det vill inte säga lite! Vad gullig du ääär!♥ Klart lille W ska ha en mustasch! Och när jag blir dement ska jag flytta upp till din avdelning så får jag bli omskött av dig! Jag lovar att vara jätterolig;) Kram
Pettas-Karin; Hahahaha den var bra!! Precis så där är det ju. De jag jobbar med har en demenssjukdom, jag menar inte mina arbetskamrater men gamlingarna :)) och de ä ju för roliga!!
Anna; Ja verkligen! Tror jag skulle kunna fylla en hel bok med roliga kommentarer :))
Grodmamman; Ja helt rätt om chokladen. Den är ju superviktig ;) Jag arbetade under 6 års tid på dagis, som det hette då, oj vad mycket roligt barnen sa och gjorde plus att de var ju så snälla och goa också :)
Karin fanclub; Du blir aldrig dement! Tror absolut att du är för envis för det :)) Men skulle det vilja sig så illa ska du absolut få flytta hit. Du vet, då kommer du bara att komma ihåg ditt tidigare liv i norrbotten så du kommer att trivas :)) Har inte det minsta tvivel på att du kommer att vara superrolig!! :)) ♥
Önskar er alla en fortsatt bra vecka!! Kram / Ann-Louise
Angående 4:an... Jag jobbar (på sätt och vis) med barn/ungdomar med funktionshinder. Dom vet inte heller alltid vad dom säger. En del har lågbegåvade föräldrar som är duktiga på att skälla ut mig efter noter för att dom helt enkelt inte förstår. Jag förstår... att dom inte förstår
Tänk så stor lyckan blev när grabben fick tillåtelsen, han kommer att hoppa på moln ett bra tag fram över!
Det var bra att du kunde vända 'surhöna' till något positivt, hon hade kanske tur att du var på gott humör den dagen?! Nä, man måste ju vara proffessionell i alla lägen i vården! Man får ta ut det på en och annan sten på backen istället om det kniper..
Så kul att du gillade mitt inlägg och förstår att jag inte bara har lacknafta bakom pannbenet..he he.
KRAM på dig!
Hej! det var ett roligt inlägg ;) lille sonen är ju bara för härlig ;) o surhöna ja det kan man ju bara le åt! att jobba med människor det tar på krafterna,de små glimtarna väger ofta upp...men man kan känna sig uttömd efter en dag på jobbet (jobbar i Hemtjänsten) nu laddar jag för att jobba Fre,lör söndag! kramiz Jessica
Jag sitter alltid med ett leende på läpparna när jag läser dina inlägg Ann-Louise. Jag tycker om ditt sätt att skriva och se det humoristiska i livet. Ren glädje att läsa! :)
Härligt att er son redan har insett att choklad är rena hälsokuren. Det vet jag också. Det är bara vågen här hemma som behöver övertygas och vara på min sida innan jag ger mig hän fullständigt. ;)
Du får hålla oss informerade om hur det går med den där mustachen. Den kommer helt lart imponera på flickorna i skolan. ;)
Surhöna var riktigt gulligt tycker jag. :) Vissa dagar känner jag mig verkligen som en riktig surhöna. ;)
Det är sådana som du som borde hyllas för det enorma arbete ni utför och jag hoppas att även politiker och arbetsgivare kommer att inse det en dag och visa det i lönekuvertet också.
Stor kram till dig
Fyra så kloka saker! och vilken finfin liten, blir säkert jättesöt i mustach!!! och jag, jag är en arghöna idag, men det kan väl också vara gulligt? hoppas
kramar Lycke
Skicka en kommentar