 |
| Rosa manet i havet |
Men. Det finns ofta ett men också. Jag har inte många rädslor och jag försöker att inte låta dem hindra mig eller låta dem ta över mitt tänkande och förnuft. Det finns dock en rädsla som jag tror är för mig oövervinnerlig och det är vatten. Vatten som i att bada i något större än ett badkar, bubbelpool eller tunna möjligtvis.
 |
| Min rosa badtunna |
När jag var liten försvann jag under ytan när vi badade i en sjö. Jag gick omkring i vattnet när jag plötsligt trampade ner i en grop och huvudet hamnade under ytan. För mig kändes det som att jag sjönk långt ner. Genast upplevde jag det som att jag höll på att drunkna. Mina armar viftade, tappade givetvis fotfästet och ingen aning om vad som var upp och ner. Obeskrivlig skräck. Då plötsligt lyftes jag upp av min några år äldre kusin Fredrik. Han såg vad som hände.
Inte blev det bättre av alla de gånger man blev nedtryckt i vattnet av större barn i bassängen på badhuset. Nej. Jag håller mig undan det där. Livboj. Livlina. Livslust. Livsglädje. Livserfarenhet. Livsnyfikenhet. Det är Livsnödvändigt.
Ja det här var dagens surr. Jag jobbar imorgon också och förmodligen blir det inget inlägg från mig. Söndagspaus. Därför passar jag på att önska er en härlig söndag! Vi ses på måndag.
Tackohejfrånmig! ♥
9 kommentarer:
Hade en liknande upplevelse som barn och delar obehaget för djupa vatten. Min brors kamrat fick tag i mig när jag tog steget från grunt vatten till tvärdjupt och försvann. Har faktiskt tänkt mycket på det på sistone, han kanske räddade mitt liv.
Kram.
Bara en kram ♥
Det är säkert alldeles väldigt vackert där långt nere i havet, men...jag har också ett men...jag delar din skräck för djupt vatten. En simlärare tyckte inte att jag doppade huvudet tillräckligt djupt så han tryckte ner mig under vattnet istället...och se´n dess har det varit kört. Jag kan än idag se det brunröda vattnet framför ögonen och oförmågan at ta mig upp, vara nertryckt. Det var säkert inte så illa menat, men på ett litet barn var det tillräckligt illa. Sen dess har jag varit badkruka...
Hoppas din jobbsöndag blir en Bra Dag!
//lisamaja
Jag tog dykcert för en massa år sen. Just för det verkade så vackert där nere. Men jag upplevde det bara kallt mörkt och färglöst. Säkert underbart att dyka på sydligare breddgrader men jag har inte dykt sen dess=( Lika bra du låter bli=)kram Marie
Jag har snorklat en massa i många stora vatten. Det är en mäktig känsla, så fantastiskt obeskrivligt vackert..
Men det finns mycket fint att se på torra land också, så misströsta inte.
Universeum i Göteborg har imponerande akvarium om du skulle resa dit någon gång.
Självklart går det att använda andra nötter, säkert minst lika gott..Snickers känsla, mums.
kram
Vad kul att du hittade till min sida. Välkommen igen *ler*.
Har man en gång upplevt ett trauma med vatten och känslan att drunkna, då sitter det nog i sen. Det går ju lika bra att hålla sig till badkar och baljor :-).
Nu ska jag kika vidare här hos dig.
Önskar dig en fin vecka
strömma
Vacker blomma! Må så gott i veckan vännen! Kram Maria
Du är inte ensam om att inte gilla vatten som är för djupt...ja e likadan. Hatar att va under vattenytan. Då känner jag en maktlöshet..vatten har sån oerhörd makt..blä!
Men det är väldigt fint att titta på och svalka sig i en varm sommardag.....badkruka..yes i am!
Hoppas du har haft en fin dag!
Hej! ja man har sina rädslor som man brottas med.. tittar bara in för att önska dig en fin vecka! kramiz jessica
Skicka en kommentar