Dimmornas räv

Hej! Måndag i dimma. Den kom i tidig morgon krypande, rullande fram över liten sten och tuva. Mjukt utan att välta det ostadiga. Jag har haft mina fötter stadigt på marken och mina tankar svävande högt och fritt. Fria är de alltid. Jag behöver inte ha dem låsta. De har inte kedjor eller bojor tunga mot marken. Dimman på ängen fick ett besök av mig i stövlar. Mina stövlar tog mig runt i dimman på ängen en vanlig måndag eftermiddag. Hade passat med en dimmig dans med klara tankar.

Kvällen kom och dimman förblev. Kalla mörkret. Stjärnglitter. Räven springer skugglikt över ängen, sitter vid skogens kant, skäller olycksbådande och som i mardrömmen. Minns när jag var liten och räven skrämde mig på kvällen när jag var ute i mörkret. Var inte rädd för mörker då. Nu ljuder bara rävens skall som olycka. Jag som är hemma i stjärnglitter och månens runda drar igen dörren, låser den och kryper ner bland mjuka täcken. Jag vågar inte gå ut men jag är modig likväl.

En arbetsdag är slut. Ingen magsjuka ännu. Bara en av fem.
God natt ni fina. I morgon är en ny dag. Tackohejfrånmig! ♥