Nu är klockan för mycket igen, ännu en gång. Att det ska vara stört omöjligt att lägga sig i tid. Men det är ju så vackert ute. Det hjälps inte. Tänk om ni kunde se vad vackert det är ute nu, här hos oss. Långt där borta på andra sidan ån. Många mil. Olika nyanser av lila, rosa och grå. Ser ut som berg men där finns inga. Påminner om ett naturprogram jag såg. Tidig morgon på savannen. Då var det liknade färg och form på molnen. Men här finns inga morgontrötta giraffer eller svansviftande zebror. Bara ängen. En vanlig svensk kortsnaggad äng. Fast kanske inte så bara.
Visst tycker jag om våren och det börjar ljusna. Vi har det mörkt många månader. Och visst tycker jag om ljusa fina sommaren. Men jag älskar fullmåne, norrsken och en himmel fullproppad med stjärnor likt utspillt strösocker. Stjärnor överallt. Tätt tätt tillsammans. Månsken över skog och äng. Den annars mörka och lite skrämmande skogen lyser upp och skuggor kastas mellan stammarna. Magiskt. Underbart. Jag som annars är rädd för mörker. Rädd för det som göms i mörker. Står där på en liten väg i skogen. Bara jag. Jag fylls av magiskt ljus och tar fullmånen med mig hem.
Det magiska finns i alla årstider om än i olika form. Men det finns där. Om man verkligen ser. Inte bara tittar utan verkligen ser. Som mycket annat i livet. Jag såg barnen hoppa i studsmattan. Jag såg deras livsglädje och hur de fullkomligt var alldeles vilda men jag såg också vilka de är. Var de kommer från. Från oss. En blandning av oss. En blandning av de vi kommer från. Livet går i cirklar. Vi förlorar människor men de kommer tillbaka igen. Tillbaka och blandade till egna individer.
Tiden är kort och samtidigt lång. Beroende på varför. Vad. Ett människoliv kan vara kort. Kort för oss men långt i annan tanke. Dagen blev kort och natten kom fort. Nu sitter jag här igen. De få raderna jag skulle skriva visade sig bli väldigt många. Alla sover. Huset vilar. Även jag ska det. Läser vad jag skrivit när dagen är tillbaka. Läser och kanske tänker - Men vad hon surrade strunt i natt.... God natt.
5 kommentarer:
Oj så vackert du skriver och beskriver omgivningen. Det låter otroligt vackert hos er och norrsken är något jag alltid har velat se. Kram
Vad fint du skriver och beskriver! Inte är det strunt du skriver när du är uppe utan det är värdefulla ord som kommer ner. Fortsätt med det tycker jag, jag gillar att läsa det!!
Stor kram /Ann-Louise
Jo tack, nog är de ju fina... kaffekopparna alltså. Men jag är ingen prylsamlare egentligen, det är inte så viktigt att allt ska vara så enhetligt och perfekt. Nåja, vi får se hur det utvecklas, kanske blir det en fjärde kopp till jul :)
Inte surrar du onödigt i alla fall! Så fina, djupa tankar. Du kan verkligen konsten att uttrycka dig med ord!
kram
Du ser lite längre och tänker lite djupare än de flesta. Och du kan sätta så fina ord på dina tankar:) Tycker att du ska börja skriva dikter! (om du inte redan gör det?)
Kram, kram!
Nog vänder man gärna på dygnet om sommaren, allra helst när det varit varmt hela dagen och det börjar svalna framåt nattkröken. Norrsken kan vi tyvärr inte njuta av här nere i Skåne, men nätterna är härliga ändå!
Må så gott!
/Anna-Karin
Skicka en kommentar