I går handlade jag lite innan jag for hem. På andra sidan hyllan hör jag ett äldre par ha en dispyt kring vilken sopborste de ska köpa. "Herren" är spydig och gnällig mot henne. Riktigt otrevlig tycker jag! Hon låter nästan överblid och snäll. Rädd att han ska tycka hon är jobbig. Han är högljudd och verkar liksom tycka att alla absolut ska höra vilken jobbig fru han har. Han står där och klankar ner på henne, klagar och gnäller och tar "på sig skulden" att herregud vad han är dum som inte fattar vad hon menar!!!!! Står där och hånar henne....Hon ser ut att skämmas och bara vill försvinna därifrån...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Jag förstår inte varför en del gör på detta vis. Varför vill de göra sin livspartner ( el någon annan för den delen) illa och få dem att må dåligt och känna sig värdelös. Varför klaga på bagateller och hitta på egna fel som egentligen inte ens finns. Vad får de ut av det?
Mår de så dåligt själva att det känns bättre att få någon annan att må sämre?! Borde inte ålder och livserfarenhet gjort dem lite mer ödmjuk inför livet och hur snabbt det förändras? Livet är föränderligt oavsett vilken ålder vi befinner oss i men med stigande åldern blir det ju än mer osäkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar