Plock-ihop buketten till fredagsfirandet

Vi for till våra vänner, sonen och jag, för att starta helgen kan man nog säga att det kändes som. Jag plockade snabbt ihop en liten bukett av blommor och blad som finns här hemma. Klart värdinnan ska få blommor när hon ordnar det så trevligt och gott. En riktig kalasfredag blev det. Och jag pratade som vanligt för mycket och för länge. Att jag aldrig lär mig. Jag åt nog rätt så bra av allt gott också. Att jag aldrig lär mig. Fast det kanske är precis det jag har gjort. Lärt mig. 

Nu önskar jag er en riktigt bra helg! 

Trött klev jag upp i tidig morgon stund. Några timmar på arbetet. Sedan blev inte det som var tänkt att bli och jag blev lite dyster till sinnes för ett ögonblick. Men då hade jag inte en aning om att alldeles runt hörnet, mera ett varv till på klockan, väntade något alldeles särskilt trevligt. Vilken tur jag har och ibland blir det extra uppenbart att det är bra att vara lite impulsiv ibland och inte så planerande långt i förväg. Jag känner mig både glad, tacksam och fylld av energi. Varsamma minnen. Det som både skänker kraft och som ändå ska behandlas varsamt och med eftertanke. Något att vara rädd om och önska till andra. Det var min onsdagskväll. 

Min tur kommer

En rabarberstjälk så liten i en röd glasvas köpt på second hand. Står på bordet i vardagsrummet och där i soffan sitter jag. Tänker lite på det ena och det andra. Låter tankarna vandra. Om jag har tur kanske en del av dem blir sanna. 

För mig är det länge kvar till semester och jag skulle behöva det nu. Jag vill vara vaken länge om kvällarna. De ljusa fina sommarkvällarna och de långa ljusa sommarnätterna. Göra som jag vill. Utan att behöva fundera på vilken tid klockan kommer att ringa. 

Men det som är bra är att när de andra kommer tillbaka från sin semester, då säger jag - Hej då, nu har jag semester! 

Ja det går nog bra det här trots allt. Jag får ju semester i alla fall. 

"Panik-krypet"

Det finns djur som jag verkligen funderar på om de behöver finnas. Jag är inte särskilt rädd för kryp men denna går jag ej nära. Därav den suddiga bilden. Allt suddigt förutom ett långt spröt. Varför finns den alls? Förvånar mig inte om den är oätlig också. För fåglarna alltså. När den sitter still är det inte så väldigt farligt men kommer den flygande känns det som att jag nästan hamnar i panik. 

Nu mot sängen. Klockan ringer 05:40. Hur ska jag orka kliva upp funderar jag. 

Ha en bra måndag! 

Solen skiner bakom molnen ändå

Egentligen är flaggan från nationaldagen när min sambo fyllde år. Och egentligen skulle jag vilja fara hem till fjälls imorgon. Men så blir det inte. Troligen kommer tankarna att vara lite ibland där vid korvkiosken och köpa varmkorv, vandra över bron till kyrksidan, sitta i backen på gräset och se rök som stiger upp från hålen i toppen på kåtorna. Midsommar. Tänk att få sitta i uterummet och ha det gott. Kanske äta jordgubbstårta. Och samtidigt blicka ut över fjällen. 

Men vet ni vad?! Jag kommer att sitta vid en sjö imorgon. Länge. Med en brasa tänd. Stirra in i elden, höra barnen prata och skratta och bredvid mig kommer min kamrat i livets alla upp och ner att sitta. Som jag längtat efter det. Eld, rök och gott att äta. Tillsammans. En lång stunds fullständig närvaro och öppet ända till molnen. Solen skiner oavsett om molnen råkar vara i vägen. 

Trevlig midsommar och helg till er alla!

Var sak har sin tid

Även fast kameran kanske inte egentligen är tung får jag ändå ont i mina handleder. Speciellt i höger. Tänk om jag en dag måste sluta fotografera. Att hålla kameran och vinkla den än hit och än dit känns. Arbetet jag har sliter hårt och nu efter ett par år känns det både här och där. Att inte kunna fotografera så mycket jag vill skulle kännas ledsamt. Men i jämförelse med mycket annat som kan hända är det trots allt inte så farligt. Det finns ju det som är mycket värre. 

När jag tänker efter inser jag hur många olika intressen jag fått som jag inte hade bara för några år sedan. När jag tänker efter lite till känner jag att jag nog hade det ändå men de har inte kunnat komma fram och finnas. Livet ser inte lika ut hela tiden och det som måste ta plats just då gör det. Nu har jag större möjligheter att låta mina intressen och idéer komma fram. 

Ibland är det bara så att "Var sak har sin tid". Och det går inte stressa fort fram. Även om jag ibland önskar att det gick. När jag strosar runt ikring med kameran glömmer jag ofta tid och rum. Jag känner ett lugn jag sällan finner någon annanstans och samtidigt fylls jag av energi. 

Tack snälla pappa för att du gav mig kameran! 

♥

Nej, verkligen ingen Ernst..

En ledig måndag. Vi köpte fler sugrör bara för att de har så fina färger. Att vi har massor i lådan redan spelar ingen roll. De är i tråkiga färger och får fortsätta ligga där. Jag och dottern har varit ett riktigt team idag. Sonen har haft en kompis här och den stora sonen (20) i huset är satt i karantän i sitt rum. Han kom hem igår och mådde illa. Förmodad magsjuka. Han har egen toalett och vi ställer mat utanför dörren och ingen andas när vi går upp på övervåningen. Undrar om de hygienföreskrifterna räcker...

Jag och dottern har handlat tillsammans idag och planterat blommor. Vi hämtade tunnare kvistar av sälg som (tyvärr) växt upp överallt (igen). Luktärten har äntligen fått en kruka och stöd att klamra sig fast i. Vi tog det vi hade hemma. En överbliven blå kruka och en stor rulle med snöre. Och sälg har vi ju. Pinnarna flyttade sig för långt in i krukan och att använda små tunna kvistar att fläta upp och runt i tornet misslyckades. Fram med jätterullen och klippa långt snöre och så använde vi det istället. Någon Ernst är vi verkligen inte men det är vårt torn med sin egen stil. Bara luktärten överlever kommer det nog att bli fint. 

En bra dag då saker och ting har hänt. Tycker om den känslan det ger. Barnen har haft en bra och rolig dag. Det känns också väldigt bra.  

I veckan börjar "Sommar med Ernst" (?). Äntligen tycker jag. Många irriterar sig på honom. Inte jag. 

Vi "ses"!