När man minst anar och tror. När det är för mörkt för att kunna fota och det blir suddigt. Då kommer de fram. De där gubbarna med en nöt på hatten, underbett och stor haka. Ser ni honom?
Härliga blåbärsris. Blött av regnet och makalöst grönt. Och jag kan bara kliva rakt ut i det. Vilken tur jag har. Tittar igenom mina kort och återkommer till de gröna korten gång på gång. Det är väl en sån dag när jag behöver dem tänker jag.
Och knalligt orange i det gröna behövs också. Ja det är en sån dag verkligen. Visst har jag visat både stövlar och orange blomma tidigare men det är en sån dag och då måste jag visa igen. Ändå.
Det är även en dag när jag tänker lägga mig tidigt och fundera på mer eller mindre stora och små viktigheter. För det behöver jag också. Att fundera för mig själv lite.