Är det värre?

Nej fy vad jag blir less på mig själv och ringbloms fröna är inte där de borde vara. Inget är där det borde vara. Det är bara smuts och grus på golven. Det är en död blomma i fönstret. När dog den. Hur hann den med det. Jag hinner ju inte ens fila fötterna i nån ordning. Tänker att det är dålig energi med både död blomma och ofilade fötter.

Jag kikar ut mellan persiennerna för jag hör nåt buller och säger för mig själv att så där gör man bara om man är bonnläpp. Ja då får det väl vara så då säger jag. Har börjat prata för mig själv också. Typiskt. 

Skulle duscha. Sa till min sambo medan jag gick förbi med trulig mun att om jag har tur försvinner jag ner i avloppet. Är det illa tro, att tycka att det skulle vara tur att sugas ner i avloppet. Eller är det värre att sambons svar var - "Neeej, sån tur har vi nog inte". 

Men annars har jag haft en himla bra dag faktiskt! 

En blomma till mina fina läsare! 

Som Olyckskorpar

Vi är är alltid noga med att låsa ytterdörren varje natt och när vi lämnar huset. Ingen av de fyra barnen har lämnats själva hemma längre stunder. De två mindre är ännu i den ålder när vi fortfarande lämnar dem korta stunder bara och har nyss börjat med det. Den minste som är sju år är aldrig själv hemma, bara en kort stund om storasyster 10 år är hemma. Storasyster skulle idag åka hem med skolbussen och vara själv hemma i två timmar. Hon kan ringa till oss på jobbet om det är något hon vill. 


Vi bor lite ensligt till men periodvis kan det ofta komma försäljare, bärplockare och andra som vi inte känner. Det känns otryggt att ha barnen själva hemma. Därför blir det väldigt sällan det händer. Samtidigt behöver de få det förtroendet och erfarenheten. 


Beroende på var man bor är det mer eller mindre tryggt och säkert för barn och vuxna. Men även fast jag vet att vi bor på ett tryggare ställe har vi alltid haft koll på barnen. De har blivit uppfostrade och lärda till att de ska stanna vid vår sida. De har inte fått springa runt i affären när vi handlar. Bara för att vi bor på ett mindre ställe innebär det inte att vi kan lita på alla eller att ingen gör något ont. Men risken att det ska hända är lägre. 


Vi vill inte vara olyckskorpar som kraxar men nog känns det som så när man pratar om faror med internet, inte kliva in i främlingars bilar, typer som vill prata, konstiga piller det kan bjudas på, folk som påstår sig känna mamma och pappa, andra som utger för att vara något de inte är, inte starta spisen eller vistas på olämpliga områden och massor massor med annat. Ni kanske förstår vad jag menar. Det gäller att ha lagom balans på information och förmaningar. 


Men hädanefter ska dottern låsa dörren när hon kommer hem och ingen annan är hemma. Har jag bestämt. Jag har sett en okänd man cykla omkring här. Ingen aning om vad han gör här en mil från samhället. Det finns inget här. Han ser ovårdad ut och har påsar hängande från cykeln. När jag kom hem från arbetet berättar dottern att det hade ringt på dörren. Hon öppnade och det var han. Hon förstod inte vad han sa. Han for igen och inget hände. Men jag har bestämt att hon ska låsa dörren och inte öppna för någon hon inte känner. Så är det bara. 

Livet med en äng

Vi har en äng. Inte att vi äger den men den är alldeles framför huset vi bor i. Vi är glada att den är där. På våren får vi se den grönska mer och mer varje dag men först kommer tranor och renar. 

Sommaren kommer och ängen översållas av blommor och gräs. Vi nyser och snorar av allergi men ack så vacker utsikt vi har. 

Sommarkvällarna är magiska och vore det inte för all mygg hade jag bosatt mig ute. 

Sensommaren kommer alltför snabbt och grannen "neri" byn kommer med lilla röda traktorn.

Efter det kommer korna. Ofta sover de ute hela natten. 

De underbara fina sensommar kvällarna. 

Hösten kommer med vackra färger och kylig morgon. Luften blir hög och klar. Den fina hösten som jag tycker om. 

Höst och dimma. Magiska slöjor över ängen. Då kliver jag med stövlarna på rakt ut i hemligheten och försvinner in bland dimmorna. Underbart stärkande för kropp och själ. 

Om ni bara visste vad kusligt härligt det är ute på ängen. Rysligt härligt. 

Vinter. Bäddar in allt som i bomull. Världens ljud dämpas och allt faller i vila. 

Sedan börjar våren om igen. Det går runt runt. Och jag med. Det är väl som det är med livet och att ha en äng. 


Ann-Louise

Lördagstankarna

Eld är verkligen avslappnande, åtminstone för mig. Vi hade det härligt jag och barnen på lördagen. Vi eldade, fikade varm oboy och smörgås. Fadern i huset jobbar i helgen därför missade han det den här gången. Tur det kommer många fler gånger. Jag tänker så bra när jag sitter vid en eld i lugn och ro. Inte ens röken stör mig mycket. Det är bara att knipa ihop ögonen och andas lite senare. Trots röken tänker jag väldigt klart måste jag säga. Barnen ville kramas där vi satt och jag sa för mig själv att tack gode gud jag fick dem. Någon borde tackas för det. 


Jag tänkte på väskor också. Att jag måste hitta en väska som passar mig. Eller som jag sa till sambon - En väska måste hitta mig. Jag har väldigt länge varit utan men det känns som att jag måste bli med väska igen. Jag vill kunna ta med min lilla kamera hela tiden, något att kunna skriva i och flera andra saker. Men det måste vara rätt väska. Jag väntar tills rätt väska dyker upp. Till dess klarar jag mig utan. 


När jag var ute med hundarna, gick i solen efter vår leriga väg fick jag en riktig lyckokänsla. Bitvis efter vägen är det torrare och leran blivit hård och platt. Kom att tänka på när man var liten och sprang barfota på vägar utan asfalt. När backen var hård, platt och ibland lite kyligare trots att solen sken på den. När det var sommarlov och man cyklade det snabbaste man kunde. Den känslan fick jag och log där jag gick för mig själv. Att växa upp i en fjällby var verkligen inte illa. 


Kanske var det en riktig "tänkaredag" igår. Kännadag. Ibland kommer de dagarna när det bara känns extra och tankarna tar vidare svängar. Tänkte både på roliga och mindre roliga saker. Tog några beslut och kände mig nöjd över det.


Att försöka vara nöjd och tillfreds över sina möjligheter ska inte falla i skugga och förlora utrymme, trängas åt sidan av tankar om det som inte är möjligt. Då förminskas det möjliga. Att träna på det kan vara en livsuppgift som ständigt behöver påminnelse. Funderar jag. 


Jag får besök idag och säkert kommer möjligheter, utrymmen och påminnelser att dryftas vid bordet. Samtidigt fikar vi gott och skrattar massor tror jag. 


Trevlig söndag kära ni!

Stirra vid en brasa idag

Hejsan! Här är det lugna gatan. Vi har ätit blodpudding till lunch och som tröst för det äter vi lördagsgodis. Jag äter godis som jag bestämt att jag inte alls skulle göra och spanar samtidigt ut genom fönstret efter grannen som gick efter vägen med hunden. Vi "kan" inte gå ut fören jag ser att de gått in. En av mina småhundar blev som valp nästan skrämd till döds vid första träffen med hundarna i byn.

Abbe

Det var första träffen med annan hund överhuvudtaget och han fick  flera dåliga erfarenheter efter varandra. Efter det är allt som syns och rörs efter vår väg mer än livsfarligt och Abbe hamnar ofta i panik. En liten hund blev förstörd för livet bara för att folk inte kan uppfostra sina hundar. Har pratat med hundtränare och de säger att tyvärr är det väldigt svårt att göra något åt. Jag får bara försöka fortsätta som jag redan gör. Det enda som är bra är att jag vet att jag gör rätt för honom när vi är ute och råkar möta några farligheter. Det är viktigt att inte ge rädslan bränsle. 

Augusti 2011

På tal om bränsle så ska vi gå ut i det härliga vädret och göra en brasa invid skogskanten bakom vårt hus. Vad jag längtar efter en härlig brasa som doftar gott. Där ska jag sitta och stirra en lång stund idag. Bästa stunden. 


Hoppas att ni har en bra helg ni också!

Troligen det mest udda jag önskat

Ja det ska ni strax få se. Men först ska jag berätta att jag otroligt nog surfat runt på slott. Jag har alltså kollat på slott och herrgårdar och dess inredning. Hamnade på www.countrysidehotels.se och försvann i drömmar om fina weekendpaket. Vad det hade varit fint om vi kunnat fara någonstans. Men billigare än deras priser. 

Bild från www.wohnzimmer.se 

Vilken stol. Vilken färg. Så blank. En sån vill jag ha men det finns säkert billigare varianter. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Kallas den "Ägget" tro. Från 70-talet? Fast detta är väl en annan modern skapelse. Hennes ben och skor kan jag också ta. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Och här kommer mina troligen mest udda önskade ting. Svart sammet. Vill ha. För dyra. En annan tid på en annan planet. Inte i ett hus på landet med smutsiga hundar och trasiga tapeter. Soffa 12995 Kronor. Fåtölj 8795 kronor, höjd 188 cm, bredd 80 cm, djup 80 cm.

Bild från www.wohnzimmer.se

Nu ska jag ut med hundarna två. Ingen Drutten flyttar hit och det var nog lika så bra. Hoppas att ni har en avslappnad fredagkväll. Jag har stressat ner med slottsdrömmar och sammetsmöbler. Det blir nog en fin helg. 


Tackohejfrånmig!

Bästa druvan

Nej men vad i fridens dagar är detta?! Att jobba hela dagar snöper min kreativa ådra. Verkligen. Jag är på jobbet hela dagen och alla mina rader som vill ut blir kvar och har ingen möjlighet att blir fri. Alla mina idéer orkar inte förverkligas. Hinner inte skriva det jag vill för innan jag får tid att sätta mig ner och släppa loss tankarna, ja då är det nästan dags att lägga sig. Och jag tror jag torkar ihop bara. Blir till ett rynkigt russin. Spelar ingen roll hur goda russin är för jag vill ändå inte vara ett. Jag dricker inte vin heller. 

Men kommer tid kommer råd. Fredagen är på ingående och sedan kommer en ledig helg. Åh rackarn vilken druva jag kommer att bli. Jag ska bli söt, saftig och med perfekt tuggmotstånd. Bästa druvan tänkte jag. 


Tackohejfrånmig!