Det bara kom över mig. Den där längtan efter våren och tidiga sommaren. Våren då det nästan kokar över i skogen av fågelsång. Längtan efter då vi sitter bakom huset med en eld sprakande och jag lägger dit enris och konstaterar att det luktar bränd räv.
Åh jag längtar så efter de små vårkragarna som tittar fram runt stolpen på gräsmattan där nere vid förrådet. Förrådet där hönsen kacklar runt och pratar strunt.
Där står den år efter år rostig och fin. På vintern översnöad. Synlig på våren. Överväxt på sommaren och tillbaka en stund på hösten, innan snön kommer tillbaka och täcker den.
Ja och de kommer tillbaka. Som varje år. Många drar till fjälls och en hel hög blir kvar en stund in på sommaren. Jag både blir trött på dem samtidigt som de faktiskt hör hemma här på ängarna och skogarna runt i kring. När vi lägger oss på kvällarna har de kommit för att slå sig till ro inför natten. På morgonen har de redan börjat sin frukost. Det är ju precis det här som är h ä r. Just precis det här. Min plats i universum.
Myggen kommer alltid tidigt. Alltid i massor. Mygg tycker om små barn. De är extra goda. Tydligen. De sticker överallt och små barn får klia överallt.
Och jag får äntligen ta fram min cementkruka och fylla den med blomman jag tycker om. Lägga min runda mjuka sten framför men först snurra liten tråd med silverkulor runt.
Det är ju precis det här som är Min plats i universum och jag är tacksam för det. Än fast den inte är stor och påkostad med nya fina saker eller snyggt och prydligt. Än fast den kanske inte är just precis allt som man vill. Men ändå och ibland blir man extra påmind. Vi har fina ängar, ren luft, djur i skogen, ogräs, frihet, blommor och kärlek. Mer behövs inte. Även fast det skulle sitta fint att vinna en miljon eller två.