Jag en superhjälte

Jag är en mögglig pralin ikväll. Eller en gammal gurka i kylen. Skulle även tänka mig att jag är en surost. Lång dag på jobbet. Efter lång dag för barnen med skola och fritids kom vi så hem. Lagade en riktigt dålig middag som aldrig höll på att bli klar. Hysteriskt uttråkade hundar. Då kom huvudvärken.

Läxor med barnen. Disk och smuts i skåpet. Diska, plocka bort samtidigt som jag lyssnar på dotterns engelska läxa. Ut med allt ur sopskåpet och skura med citronsåpan. Tänker att det är ofattbart vilka smutsgrisar det bor här. Snubblar nästan på en snokande hund som gärna skulle bosätta sig i sophinken och vräka i sig av allt. Får ett utbrott och skickar iväg honom. Hunden alltså. Den andra hunden vet när det är bäst att ligga lågt. Huvudvärken är kvar.

Ja just ja. Läxan. Matte nu då. Kompost hinken är full igen. Hur är det möjligt att den är full igen?! Klockan tickar. Hundarna beter sig som att de är utsvultna. Kvällsfika för barnen. Men först få de allt lov att röja bort massor med saker som ligger livsfarligt till i trappan. Sedan fikar de. Småpratar sött vid bordet. Lugnet infinner sig. Tandborstning, tvätta ansiktet och händerna.

Jag står där vid tvättfatet med min huvudvärk. Orkar egentligen inte småprata. Då säger han min lilla kloka 7-åring som alltid vill kramas; 

 - Mamma du är en superhjälte. Du är så duktig på allt. Du är en superhjälte jag tycker det.

Helt plötsligt kom solen fram och min huvudvärk försvann.

♥

De går hand i hand

Det känns. Känns mycket av allt det där. Det alldeles extra och mycket mer än vad som ryms på jorden och i hela universum. Det som kan svämma hela hjärtat över. Som bomull runt hjärtat som bomull runt själen och ändå så sårbart. Nästan öppet tänker jag. Det man utan tvekan skulle offra sitt liv för. Sina barn som kommer från det innersta i hela själen och äger all kärlek mer än vad som ryms på jorden och i hela universum. De jag ger hela min kärlek. De jag vill ge hela alltet. Som jag ändå måste försäkra mig om att de andas där sovande i sin säng. De är större nu och friska, mår gott och är glada. Men jag måste ändå försäkra mig om att de andas där sovande i sin säng. För tänk om de plötsligt ändå inte gör det. Tänk om. Vill inte tänka på det men försäkrar mig ändå om att de andas. Trots att de inga små barn är längre. Tänk att de man älskar mest i hela världen också kan få den största rädslan att gro. Det är nog så med livet. De går hand i hand. Kärleken och rädslan går hand i hand.

♥

Kan ni gissa dieten?

Hej! Jag börjar med att önska nya läsare välkommen till LyckligaPraliner!

Läsare känsliga för svordomar och dialektalt återgiven text kan stanna här och inte läsa vidare.



Svärmor i telefonen;

- Jo ja ha vorte fet. Böxen gå int fo igen. Men harregu sä farli en dann gräddn. Ja höll på å krevera. Jo fette ska man äta. Förbanne jag tro ja dö. Ja starta litte för hårrt. De vart ju som lavelmang. Ja hård diet. Tänkt att nu jävlar äre gocke. Nä nu drick ja bara varm vattn o mjölka på kvälla.

Någon som kan gissa vilken diet kära lilla svärmor provat på?

♥ Ha en bra ny vecka kära ni! ♥

Varför tar jag inte itu med det bara tänker jag

Jag verkligen önskar att jag kunde. Kan kan jag ju. Men att verkligen ta itu med det är svårt. För mig tydligen. Många gör det så bra fast de egentligen inte vill. Inte orkar. De gör det ändå. Kliver upp och tar itu med det bara. Jag tycker om den här utsikten för mycket. Utsikten här från min soffa. Som jag ändå inte sitter särskilt mycket i.

Jag pratar om träning. Motion. Röra på sig. Promenera. Komma i form. Har inga kg som måste bort men jag borde stärka min kropp. Få upp flåset. Det är uppenbart.

Vad ni är duktiga! Ni som tar itu med det och gör det trots att det känns jobbigt. Trots att ni allra helst skulle vilja sitta i er soffa och titta på utsikten. Men ni kliver upp och tar itu med det. Jag rör mig mycket under dagarna men inte som motionsform.

Nej. Det är för bedrövligt alltså. Hur ska jag kunna komma igång. Jag startar ju inte ens. Varför tar jag inte itu med det bara tänker jag.

Och tiden går

♥ Önskar er en fortsatt fin helg ♥

Är väl inget fel med fina kommentarer!

Hejsan! Först vill jag bara tala om att jag uppskattar era kommentarer enormt mycket och läser alla! ♥  Det går fortfarande bra att anmäla sig till utlottningen av PralinHjärtat, för den som vill och inte tidigare gjort det. Läs på tidigare inlägg för några dagar sedan.

Jag håller inte med om det som en del säger att det bara är inbördes beundran och ryggkliande eller att det är en låtsas värld av vänner. Det finns de som man vet troligen skulle bli fina vänner i det verkliga livet. Och vad är det för fel i att ge fina kommentarer, uppmuntran och tala om att någon gör det bra?! I det verkligen livet som det kallas är det ju inte en vanlig företeelse. Jag menar, hur många gånger får du höra att du gör det bra, att du är toppen och någon tycker om dig? De gånger det händer spar man de orden och den känslan att kunna plocka fram när det inte alls känns så himla toppen. Tänk på det. Ett litet snällt ord och uppmuntran gör mycket. Det lilla gör stort. En liten nick till svar om samförstånd kan vara det som räddar den dagen. För någon. En hjälpande hand fast det egentligen inte behövdes men bara för att, bara för att det känns bra.

Blåbärssmoothie på en fredag. Toppengod skulle den varit om jag inte blandat i riven ingefära enligt recept. Vi kunde inte dricka upp den. Det var hemskt. Nästa gång blir det absolut utan ingefära. Frukosten - den med frallor, pepparsalami, sallad, tomater och brie var delikat och skålades ner med päroncider. En riktig glamour-fredag. Givetvis tända ljus ;)

Sallad till middag på en fredag. Använde det som fanns i kylen. En salig blandning av salladsärtor, majs, fetaost, körsbärstomater, olika salladsblad, paprika, kassler, räkor, zucchini, solroskärnor och en god dressing med b.l.a olivolja och vitlök.

En mycket bra fredag. Ännu bättre hade det varit om snön slutade vräka ner. Jag är trött på att sambon måste vara ute och skotta hela tiden, köra med den där bullriga snöslungan när han istället hade kunnat vara inne och ta hand om mig. Tänkte jag.

Önskar er en riktigt bra fredagkväll och en ännu bättre helg! ♥Tackohejfrånmig ♥

Plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra

Mitt liv är bara alldeles vanligt. Ni vet som vanligt i att vara undersköterska och jobba på ett "demensboende". Köra skruttiga bilar, ha två hundar och lite barn. Färga håret hos en frisörska och ha torra hälar. Armbågar som är för vassa och önska bort kulmagen. Varit en 40-åring i snart 3 månader och köper nya kläder alltför sällan. Nej det låter ju inte särskilt spännande.

Men jag har frysta blåbär i min gamla skål köpt för 10 kronor eller så. Blåbär som ska användas till en god smoothie när fredagsmorgon kommer. Till mig och han som inte kan hitta mig i kohagen. Han som jag berättade om igår.

Och i kylen ligger en päroncider köpt på ica, pepparsalami och brieost som ska ätas på goda frallor tillsammans med sallad och tomater, när fredagsförmiddagen kommer. Jag och han.

Dessutom har jag ett skafferi med eget liv. Där brödfatet håller på att ramla av den gamla kakburken för att kakfatet jag fick av Gulliga Gullan blivit flyttat dit upp. Av någon. Fruktansvärt dålig köpt ischoklad kvar sen jul som ska kastas när fredagsdag kommer. En teburk med rostad lök. En tom låda med en kaka kvar. Det skafferiet kommer att bli fint där på en fredagsdag.

Svensk honung som ska vara i den blåbärssmoothie vi ska njuta av. Han och jag. För på köksbordet i plasten väntar tulpanerna på att fredagsmorgon ska komma. De står där och väntar i en rödbetsburk, väntar på att plasten skall tas bort och att de istället får en fin burk. Symaskinen syr PralinHjärtan som ska resa ut i Sverige inom kort.

Det blir en fin fredag och inte alls en vanlig dag. Det är faktiskt en ovanlig fredag för både han och jag är lediga. Det blir riktigt bra. Och helt plötsligt blev en vanlig dag alldeles särskilt ovanligt bra.

 ♥ Tackohejfrånmig ♥

Tillsammans till månen

Hejsan Hoppsan! Har beslutat mig för att lotta ut tre PralinHjärtan istället för bara ett. Ni blev fler än jag trodde och jag vill ge fler chansen att vinna. Alltså har jag knåpat ihop några hjärtan till. Efter mitt halkande i trappen igår känns det som att jag har blivit överkörd och backad över igen. Axlarna har börjat värka mer och nacken är på gång även den. Inte konstigt med tanke på det plötsliga rycket som blev.

Min sambo brukar säga att om jag ramlade ner i kohagen skulle han inte veta vem han skulle ta med sig hem, inte se vem som är jag då... Ja jag vet. Jag är för snäll med den buffeln. Han håller på att bli flintis och hans ögon är de finaste i hela världen. Tillsammans till månen och tillbaka om och om igen.

♥ God natt kära ni ♥