Wiiiiihoooooo båda pepparkakshusen är färdiga! Barnen gjorde det sista på dem igår kväll. Detta är dotterns hus. Hon lägger ner tid och är noggrann. Sonen med sin lilla förkylda näsa har inte lika stort tålamod men det blev väldigt fint det också. Nu vill de göra en liten värld av det hela med bomull som snö och diverse små tomtar och annat.
Knapparna, som sonen säger, är goda och det slank ner ett par stycken i magen på oss medan vi knåpade med husen. När jag tittade bort tror jag visst att det slank ner några till hos två oskyldiga barn. Det liksom knastrade i munnen på dem och glittrade lite extra i ögonen.
Florsocker gör det söta sötare och ett rosa hjärtan med silverkulor känns gott. Både jag och dottern tycker om hjärtan. Aldrig något år tidigare har jag sett till att starta i så pass god tid med det som jag faktiskt önskar få gjort till jul. Men i år har jag gett mig den på att börja i tid för att det inte ska bli ett stressmoment. Visst, det har jag sagt varje år men det har inte blivit av. Detta år blev det verkligen av. Jag är ostressad och det känns kul. Mycket bättre att vi gör saker i tid än i sista stund.
Tidigare år har knäcken kallats "den förbaskade knäcken ska kokas!", nu är den i fina burken i frysen redan. Kokad och klar. Ibland känns det bara för himla gött alltså. Kanske jag slår till på stort och bakar...en...kak...sort...kanske...
Ute faller snön. Ikväll ska jag kika runt hos er. Det är ju såååå kul!
♥ ♥ ♥