Ibland kan jag verkligen säga att jag tycker om måndagar, att de är helt ok och nästintill perfekt. Min lediga måndag började med te och smörgåsar, Anthon Berg´s mandelägg och ett glas päroncider. Framför datorn för att se flera avsnitt av "Ack Värmland". Helt ensam hemma. Ibland när jag arbetat helg blir jag rastlös på min lediga dag. Även om jag kanske egentligen är väldigt trött. Tur då att en kompis var ledig och ville hänga med mig till granngården där jag skulle köpa några fler fröer. Idag blev det köpt solros, rädisa och majs. Hoppas hoppas på en fin sommar då allt växer och femmeters solrosorna får sträcka sig uppåt ordentligt. Idag var det renflytt också. Det enda jag hann fota var helikoptern.
Nu blir det just inget mer. Bara lite kikande i blomböckerna.
Jag jobbade till klockan fem idag. Skönt med en kväll hemma i lugn och ro. Då sover jag nog bättre inatt. Blir lite si och så med det när jag jobbat på kvällen och kommer hem vid halv tio. Kanske svårt att varva ner, jag vet inte riktigt. Jag är nog en riktig "hemmagris". Svårt att sova bra borta, alltid nåt fel på sängen, kudden, värmen eller lukten. Hemma känns bäst. Det vanliga invanda. På min säng bakom mig just nu sitter dottern och läser en bok. Nyss gäspade hon och log, sa att hon förstår mig nu. Ja jag säger ju det, det är nåt med sängen och sovrummet. Man hinner bara sätta sig där och börja läsa så håller man på att somna.
Snart sitter jag där själv. Det gäller att försöka sova gott för imorgon blir det en ny lång arbetsdag..
Vi "ses"!
Jag fick en extra ledig dag idag då det fanns möjlighet att ta ut flextimmar och morgonen startade härligt. Först gjorde den det, sen blev det bara hemskt. Jag gick en promenad med hundarna och njöt av den friska lite kyliga luften, lätta snöflingor och hur tyst det var. Så väldigt tyst och vackert.
Då mötte vi hundarna som tidigare skrämt en av mina små flertalet gånger och som gjort att han, lille Abbe, hamnar i total panik när vi möts. När han var tolv veckor hände det första gången. Han blir fullkomligt vettskrämd och det är ett under att hans hjärta inte stannar och att han dör på fläcken. Nu mötte vi alltså tre stora jakthundar som skällde. På en smal väg. Då ägaren har sina hundar i långa linor och vi var nära varandra ansåg jag det bäst att skynda mig ta upp Abbe, vilket jag vet att man inte ska men det fanns ingen annan möjlighet. De andra hundarna slet och drog i linorna och eftersom de var så nära och ägaren inte höll på att kunna stoppa dom skyndade jag mig förbi medan min andra hund nästan släpade bakom mig. Abbe hade jag ylande och skrikande av skräck i famnen. Ju mer jag hyschade honom desto än värre blev det. Och det är här det blir ännu värre. Jag blev arg. Så arg på en hysteriskt rädd hund. Jag tappade det. Hela skräcksituationen och mitt dåliga samvete för hundarna blev för mycket. När jag kom hem låste jag in mig på toaletten och grät.
Sen blev dagen bättre då jag hälsade på en vän och fikade gott. Hon har också fyllt år och idag passade jag på att gratulera henne. Mina nya stövlar har kommit och de passade bra. De var bekvämare än vad jag trodde de skulle vara. Har kikat på mina nyinköpta fröpåsar. Längtar tills det blir dags. Ska i år prova en annan sorts ringblommor som inte är gul och orange. I fönstret i köket står några nyplanterade delade blommor på rad. Hoppas de överlever och växer till sig. Ska köpa ytterkrukor någon dag.
Nu ska jag sätta mig i sängen med ryggen mot väggen, hundar i knäet och kika i tidningar och trädgårdsböcker. Känner fortfarande olust för det som hände i morse. Måste finna lite ro nu.
Den här bilden tycker jag väldigt mycket om. Vår egenodlade rödlök som jag och dottern skördade den andra september i höstas. Här går vintern sakta mot sitt slut och den har hittills tagit två små liv hönshuset. Även fast hönorna har det bra i sitt hus om vintern tar det på krafterna. Det är för många månader att vara instängd. Damerna behöver sol, ljumma vindar och grönt att äta. Hönslycka.
Vad jag gör annars då? Jo jag firar andras födelsedagar kors och tvärs, jobbar, funderar på en hel del olika saker och har nu köpt frön till vårens sådd i pallkragarna. Att vara hur eller icke hur vara. Kan man också tänka lite på. Som sagt.
Idag har jag målat dörrkarmar igen. Det tar lite tid då man ska måla två varv, många karmar och så jobba också. Plus hinna vila och göra annat trevligt. Men nu är det bara ett varv kvar på sista dörren (på nedervåningen i alla fall) och det känns toppen! Jag gjorde ett verkligt fynd igår på secondhand. Två sjöfåglar i porslin. Som jag letat och väntat!. Det är fina minnen från barndomen och min farmor. Men hon hade tre stycken tror jag. De satt på väggen i kammarn. Nu sitter två på väggen hos mig.
Strax är påsklovet slut. Tycker synd om dottern som varit sjuk hela lovet och vädret har varit stormigt, blött och halkigt. Sonen har varit ut korta stunder men inte har det varit särskilt trevligt väder i veckan. Nej, ett konstigt lov har det varit. Sakta men säkert krymper snön men det är ändå möjligt att åka skidor ännu. Jag fokuserar på att göra bort saker inomhus som jag inte tänker göra när det är vår och sommar. Då hägrar annat. Jag längtar.
Som jag älskar att vara ledig. Måste få tjata lite om det. Det är fantastiskt härligt och om jag inte drabbas att huvudvärk eller sjuklig trötthet snurrar idéerna runt i huvudet. Jag sa till min hårfrisörska för några dagar sedan - "Ibland önskar jag att jag var en sån som inte brydde mig nämnvärt om hur det ser ut hemma eller får idéer om saker man kan göra och förändra. Det hade säkert varit "lättare" att vara en sån person..."
- "Nej, sa hon. Då skulle det inte vara du. Det är omöjligt".
Kanske det. Jag är ju som jag blev.
Jag gillar inte att känna mig negativ. Eller jo, faktiskt ibland är det skönt att få vältra sig en stund i eländet och verkligen få säga hur skitdåligt rent ut sagt det där något faktiskt är. Sen efter en stund känns det oftast bättre. Som idag t.ex när vädret får såna där dåliga känslor att komma. Det blåser hemskt, för vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på. Det stormar så träden ligger ner (inte riktigt), hela huset brakar, jag får ont i huvudet och tänderna värker (ja faktiskt) och så är det den där snödrivan på nästan två meter som är vid förrådet. Allt som rasat från taket ligger kvar och solen når inte dit så att det kan smälta ordentligt. Det gör mig på dåligt humör. Men jag försöker se den drivan genom andra glasögon. Det är ju heller inte första gången, det är lika varje år och varje år kommer till sist våren. Det vet jag ju.
Det är alltså bara att ta sig igenom det och sluta gnälla. Bara lite ibland lär jag nog gnälla. Ändå.
Nog är det lite som att resa. Det här livet. Vi är i rörelse både med kropp och tanke. För mig är det så. Sa till sambon en gång att egentligen är livet som en resa. Jo, sa han. Han är inte den som strör långa meningar omkring sig. Men aldrig säger han att jag har konstiga tankar när jag surrar om det existentiella och att resa. Bara hjärtligt med ett litet leende.
Nu känner jag mig sliten och trött efter fyra långa dagar på jobbet som inte är en dans på rosor. Jag kom hem, åt mat, duschade länge och varmt för att lindra min huvudvärk och den stela nacken. Påsken är över och den kändes evighetslång denna gång. Men nu är den faktiskt gjord. Två lediga dagar väntar. Jag vill sova gott inatt för de sista nätternas sömn har varit dålig. Fast mest behöver jag vila hjärnan. Mitt i allt detta känner jag mig väldigt nöjd med mig själv. Tror att jag kryper i säng redan nu. Tar med mig några tidningar och somnar jag då gör jag det.
