Snabbt gick den här dagen och det känns som att jag klev upp och nu ska jag lägga mig igen. Varför tror jag alltid att jag ska hinna massor när jag är ledig. Att jag ska hinna allt. Tidsoptimist eller utan tidsbegrepp. Kanske dålig planering. Något av det. Äsch jag hann det jag hann och jag blev bjuden på kaffe och gofika dessutom. En bra dag. Jag älskar att vara ledig. Bilden är från igår när vi for ut på en liten tur. Jag kommer att jobba imorgon och hela helgen men nästa vecka hoppas jag på att vi har nån kort arbetsdag så att vi kan fara till någon fin plats. Jag vill ta till vara på allt jag hinner.
Ikväll såg jag en groda igen. En liten söt en. I sommar har jag haft tur på grodfronten. Nu avrundar jag. Ska upp tidigt imorgon bitti men ville bara kika in och skriva några rader.
Godnatt och godmorgon till er andra!
Oj oj vilken alldeles för spännande morgon det blev. Klockan 06:10 klev jag ut genom dörren med hundarna. Och vad ser jag? Jo förrymda kor! Min skräck! På vår gård dessutom. Plus att jag skulle ju på jobbet. Och när jag trodde ägaren hade fått fast dom och smög iväg med hundarna åt andra hållet och ägaren for hem men att jag ändå kände att detta stämmer inte. Mycket riktigt. Kor framför mitt på vägen och hundarna skällde som tokiga och korna blev rädda och sprang panikartat (till sist..) tillbaka och ut på ängen med svansarna rakt ut och vilda öron. De blir som spetsiga på något vis menar jag. Sen sprang de hela vägen hem som om de sett spöken. Och kvar stod jag på skakiga ben. Jag är verkligen rädd för lösa kor och vara mitt bland dem ingår inte i mina önskemål. Mina väldigt små hundar är mycket bra att ha ibland.
Detta var för några år sedan en hängkaragan. Min morsdagspresent. Då hade vi också besök av förrymda kor som tydligen tyckte att en hängkaragan var perfekt att klia sig mot. Alla grenar gick av. Till sist växte det upp från marken och det blev en stor buske av den istället. I morse gnuggade sig nån ko mot den och ja, nu är i princip alla grenar av. Nu sågar vi av allt och accepterar att nån karagan kan vi aldrig ha.
Det bästa av allt med den här dagen är att efter jobbet åt vi lite thaimat och sedan tog vi kaffe och gobit med oss och for iväg till ån. Ett litet gulligt dass stod en bit in i skogen.
Dessa ljuvligt vackra svampar som jag har turen att kunna fota. Ibland blir jag nästan överväldigad. Tänk att jag har möjlighet att göra ganska mycket av det jag vill. Som idag. Jobba, äta gott, ut i naturen, fika vid ån i solen och fotografera lite. Och bara känna hur skönt livet kan vara.
Dags att laga middag och sedan föräldramöte.
Ann-Louise
Jag har sagt att det är mandelpotatis i vår pallkrage. Har dock tyckt att den vare sig smakat eller haft samma färg som mandel. Inte alls som mandel. Konstigt verkligen men goda är de. Blev upplyst av en vän att det inte är mandel. Det är ju Amandine. En fransk gourmé potatis! Ja visst stod det så på påsen, det gjorde det. Ja ja så kan det gå. Och gourmé är det verkligen! Men jag vet att det är morötter i den andra pallkragen. Det är jag säker på i alla fall. Nån mästerodlare lär jag aldrig bli. Man lär sig. Nästa år ska jag också sätta potatis. Blir intressant att se vad vi då gräver upp.
Solen kikar fram ibland. Värmer gott. Jag passade på att putsa köksfönstren. Njöt en stund på altanen. Imorgon jobbar jag kortdag och jag hoppas på regnfritt och lite varmt väder. Kanske att vi åker iväg till något fint ställe. Tar med kaffe i termosen. Och kameran förstås.
Ann-Louise
Första arbetsdagen efter sjukveckan avklarad. Första skoldagen för barnen. Jag känner att det är alltför länge sedan jag bakade bullar. Mina två böcker jag beställde har kommit och det ser lovande ut. En av hundarna har pipit olyckligt hela dagen tydligen, enligt den ende som var hemma. Inte lätt att ha alla nära och kära hemma en hel sommar och plötsligt far dom (vi). Förresten ska jag nog baka något annat också. Nån dag. Skrattade åt något dumt idag så jag fick huvudvärk och jag ska sträcka mig duktigt efter det jag vill ha. Precis som dottern gjorde för att få tag på ett näckrosblad hon länge önskat.
Buonasera!
Jag låg i soffan och tittade på bilder i mobilen. Helt plötsligt föll den stora vinterångesten som en sten rakt ner i bröstkorgen på mig där jag låg. Eller mer som ett ton snö rakt ner på mig. Det var när jag såg bilden av näckrosorna i vattnet med skogen långt där bakom som det slog till. Verkligheten om att det är på gång. Kommer närmare och närmare. Vintern är vacker och innehåller mycket fint, det tycker jag verkligen. Men den är för lång och mörkret stannar för länge. Kanske är det solens frånvaro och regnet som gjorde att det plötsligt dök på mig. Jag vet inte. Vintern är inte bara vit. Den innehåller snöskottning, is och kyla, snöstorm och en bil kall med fyrkantiga däck på väg till jobbet. Och massor mer.
Jag är väl mer en vår till höstmänniska. Helt enkelt. Eller också är det åldern.
Jag kände att men herregud vad ska jag fota då? Vad ska göra? Jag som tycker om att fota utomhus allra mest. Ja men jag gör som jag alltid gjort de flesta andra vintrar - Jag fotar det som är möjligt utomhus och resten av tiden fotar jag inomhus. Enkelt. Ingen anledning till att bli uppjagad. Men jag kommer att längta. Som vanligt.
Idag gick jag ut till pallkragarna. Tog upp potatis, morötter och rödlök att ha till middan. Vilken rikedom. Jag stekte morötter och lök i smör, pepprade och saltade lite. Mandelpotatisarna var stora och fina. Laxen lagom salt. Mums vilken lyxig måltid.
Vi "ses"!
Vi har missat ett dop idag. Hugos dop. Bara för att vi är mer eller mindre sjuka här i huset. Det känns inte så kul. Vi har suttit länge i sängen med ryggen mot väggen och datorn på benen. Jag tittar på trädgårdsprogram och annat på svt play. Dottern ligger bredvid. Vi har det rätt så gott. Det är vi, hundar, filtar, godis och rabarberpaj med vaniljsås. Så kurerar vi oss idag.
Men jag längtar ut i skog och mark. Sjö och strand. Strosa runt med kameran och fika gott där vi finner en fin plats.
Hoppas ni har en god lördag!
De små blomskotten och barnen växer. Allt har växt mycket den här fina sommaren. Jag känner mig laddad att ta tag i det här med höst nu. Natten var den första på flera dagar utan feber. Kanske det ger sig nu. Fast jag har istället smittat min familj och skolan börjar på måndag. Igår beställde jag varmare jackor åt oss. Än fast det "bara" är augusti. Men som dottern sa - "Det är lika bra för helt plötsligt blir det kallt och så finns inga jackor att få tag på". Japp. Det stämmer.
När sonen fyllde år i tisdags fick han en burk med drömmar av gulliga Gullan. Kan väl nästan inte finnas något finare namn på kakor. Hör bara - D R Ö M M A R...
Och den fina tomma burken tar jag hand om. Drömmar har jag gott om.
Mitt nya objektiv till kameran kom redan efter en dag och jag fick nästan en chock när jag provade. Jag kan stå på vår gård och zooma in i skogen på andra sidan ängen. Precis det jag var ute efter. Eller som jag skrev på instagram, att jag kan zooma ända in i näsan på grannen. Inte riktigt kanske men jag vill verkligen inte göra det heller. Visst finns det bättre objektiv än det jag köpte men för mitt behov och plånbok räcker det.
Nu är det fredag. Popcorn och choklad kanske fungerar att kurera sjuklingar med. Trevlig kväll alla!
Ann-Louise
