Idag kläcks det men ingen kyckling

Idag är en spännande dag men också lite orolig. Har en vän som just nu är på BB. En lång arbetsam och många gånger jobbig graviditet håller på att nå sitt mål. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att allt gå bra och att de strax får hålla en frisk liten bebis i sina armar. Tänk så magiskt livet kan vara. 

Ha en bra dag!

Ett öppet sinne

"Men mamma ska du fota en purjolök?! Och på det fula bordet?! Det är ju fläckar på det!". Så sa dottern. 

Jag förklarade att det är ett bord i teak och fläckarna gör det bara mera verkligt och bara SÅ underbart snyggt!! Perfekt för vilka kort som helst. I mitt tycke. 

Det är något med teak. Möbler i teak. Saker i teak. Det framhäver det vackraste i föremålet. Se bara. Även en purjolök blir vacker. Om jag rymdes skulle jag själv lägga mig på bordet. Tyvärr tror jag inte att resultatet blir vidare upplyftande. 

Dottern följde ändå intresserat min fotosession med purjolöken. Hon är van med det mesta efter att under flera år, speciellt de sista, sett mig med kameran fotande både det ena och det andra. Hon är själv fotointresserad och jag tror att hon genom att se mig och höra mina tankar får inspiration och ett öppet sinne. Att världen är full av intressanta objekt att fotografera. Som att en purjolök inte bara är något att äta upp. 

Ett öppet sinne. För mig blir världen intressantare och mer färggrann. Mer att välja på och en mångfald. Jag känner mig rikare och får glädje. 

Precis vad jag behöver

Har tänkt mycket på blåbär idag. Vill äta stora mängder känns det som. Blåbär är väldigt hälsosamma och jag är väldigt förkyld. Min virusfyllda kropp kanske försöker tala om vad jag behöver. 

Så underbart gott!!

Om tid och Herr Pärluggla

Vad tiden går. Var tar den vägen. Minns hur vi väntade på sambons operation, hur den äntligen blev av och hur gruvsamt det kändes för mig. Han var långt från oss och snön bara vräkte ner. Jag skottade snö, jobbade och tog hand om hemmet. Kvällen kom tidigt. Han kom hem som en slagen hjälte men vid gott mod. Sedan har veckorna gått både upp och ner. Idag fotade jag hundarna när de låg på sängen. Sambons säng är två decimeter högre än min. Den står på cementstenar. Annars hade han inte kunnat ta sig upp och ner i den eftersom det är ryggen han har opererat. Snart kan jag nog ta bort dom. Tiden går och nu är det vårvinter. 

Igår var första gången han kunde gå lite längre. Inte långt men längre än innan operationen. Det blev ca femhundra meter fram och tillbaka. Ett stort framsteg. Solen skiner och reflekteras i snön. Vi behöver ljus nu. Vintern har varit lång. Både upp och ner. 

Ljuset har kommit tillbaka och om kvällarna hörs Pärlugglan i granskogen. Där sitter han Herr Pärluggla och ropar högt att det är hans skog.  

Det bästa. 

Tulpaner och choklad till mig

En förkyld febrig dag. Kunde varit bättre. Sambon haltade in på affären och kom hem med gula tulpaner och mintchoklad till mig. Som lite uppmuntran. 

Känner för att dricka hälsodrink. En färggrann en. Inte så söt utan lite syrlig och bubblig. En sån som gör en pigg av blotta åsynen. Finns det tro. 

Och precis här tog orken slut. Nu blir det filt och soffa. 

Trevlig kväll!

Sköra blad och gubbars förkylning

Boken är beställd. En bok för nybörjare som mig. Tänkte att det är väl ingen konst. I med lite jord och så dit med några frön och på med väv eftersom vi har kallt. Sedan växer det ordentligt och jag tar bort väven, vattnar och pratar, solen skiner och sedan är det dags att skörda det ätbara och njuta av blommorna. Tänkte jag. 

Men nej. Jag har beställt boken från Adlibris. Lika bra. Odling och blommor är inte min starka sida. Även väldigt förenklat. Så för 99 kr kommer jag att fixa världens odling. I någon pallkrage. Den som lever får se. 

Blåbärsriset jag tog in tidigare har äntligen börjat få små blad. Ljuvt hoppfulla lite sköra. 

Jag har jobbat i helgen och blivit en aning förkyld. Smittad av små gubbar med förkylning. De är farliga på att smittas de där.

Nu har jag lite att göra. Hönorna vill ha mer hönsfoder och jag vill ha allergimedicin från apoteket. Sedan orkar jag inget mer. Små gubbars förkylning tar på krafterna. 

Vi "ses"!

Och flera dagar gick

Jag finns kvar bara mera kvar i det vanliga livet. Som i det nödvändiga som måste skötas, göras och arbetas. Och sova förstås. Inte mycket tid till det roliga och mera guldkantiga. Inte lika som det lite oftare brukar vara. Men visst har jag haft pratstunder att minnas och bli glad av. Att tänka vidare på. Träffat de som jag är oerhört tacksam över att ha i mitt liv. Så visst har väl de här dagarna som gått ändå varit guldkantiga.  

Idag dansade solen över soffan och fönstren är verkligen smutsiga nu. Tänk att längta efter att putsa dem riktigt skinande. Bara snön försvinner. Drivan som går ända upp under fönstret. Det är snålt med sol på den sidan. Våren och solen behöver lång tid på sig. Ja någon putsning blir det inte på väldigt länge. 

Tack snälla ni! Jag ser att många kikat in. Trots att jag inget skrivit. 

♥