När det blåser och lite om "försvunna" bloggare

Vad kan man göra när det blåser fasligt ute och det känns lite kusligt ändå. Ja jag sparade ett litet äggskal och tänkte att det kan jag nog göra något av. Man har ju inte roligare än man gör sig. Samma sa jag häromdagen när jag dansade indiandans mitt framför tv:n när sambon satt i fåtöljen och skulle se nyheterna. Ni vet, lite framåtböjd, lyfta högt på knäna och så trippar man lite på tårna med korta steg. Jag hade kjol och mina lurviga tofflor på. Jag tyckte att det var hysteriskt roligt men det tyckte inte han. Konstigt. 

Kollade för några dagar sen igenom gamla kommentarer och inlägg. Så många som slutat blogga. Tråkigt. Jag har fler läsare nu men färre som skriver kommentarer för många av de som skrev kommentarer hos mig är borta ur bloggvärlden. En liten världslig iakttagelse kan tyckas. Men jag undrar ibland lite vad de gör och hur de har det. Bra hoppas jag.    

En dag av många olika

Idag blev det att den stora tuppen fick avsluta sitt liv. Inte ett helt lätt beslut. En tupp som attackerar människor, även dom den känner väl, kan vi inte ha kvar än fast den är duktig med sina hönor. Mycket synd men nödvändigt. Så lätt vi kan bestämma över liv och död ibland. Det missbrukas av allt för många. 

Livet är fyllt av kontraster. 

När jag slutat jobbet skyndade jag mig hem för jag skulle få besök. Lite snabbfika - En skiva saffranskaka, äppelbitar stekta med kanel och socker och vaniljsås till. Enkelt och snabbt. 

Jag har strukit min hand över ryggen på en gammal människa som tycker att den gjort sitt i livet. Några timmar senare höll jag en ny liten människa i min famn och förundrades över tandlöst leende.

En vanlig tisdag. Men ändå kanske inte. 

Tack. 

Men det blir bättre

Hjälp var tar tiden vägen?! Jag har fullt upp med att hålla mig varm känns det som. Har frusit mycket de senaste två veckorna. Dagarna blåser iväg bara. Jag jobbar och har inte varit tipp topp så bloggandet får lida för det. Ville bara lämna ett litet livstecken från mig. 

Tack för att ni kikar in här!  

♥

Årsringar

Tänk att träd har årsringar som berättar betydligt mer än vi tror. Inte bara ålder utan mycket mer. Om vi människor hade årsringar. Hur skulle de se ut tro. Förra helgens storm fällde många träd. På hela stora skogsområden ligger skogen avbruten som tändstickor och uppryckta ur marken. 

Jag känner stor olust när jag ser det. Det ser hemskt ut. Sorgligt. Träd som inte gått av helt utan fortfarande sitter ihop men vridet runt ett varv. Precis som att det kämpade emot. Usch. Ljudet då stora jättar brakar ner i backen. Klicka på länken och läs lite om årsringar. 

 http://www.traguiden.se/TGtemplates/popup1spalt.aspx?id=1061

Förutom att ha en alldeles förträfflig lördag så tycker jag att det snart börjar vara dags att fylla upp hela stora skålen med toppengod sallad. Det var ett tag sedan. 

En trevlig lördagskväll till er! 

Det känns mycket ibland

Ibland händer mycket på en och samma gång. Ett par dagar kan innehålla lika många händelser och massor av tankar lika mycket som på ett helt år annars. Känns det som. Nu är det så för mig. Både stort och smått men tillräckligt för att hjärnan ska arbeta för högtryck och känslor rusa. Betydelsefullt och viktigt. Samtidigt en enorm lättnad som inte är lätt att beskriva för den innehåller många delar. Allt hör ihop och går runt i en cirkel där det ena ger det andra. Ett jämnt flöde bör det väl vara men ibland går det inte. Efter idag börjar ett nytt kapitel. Kanske en fortsättning på något som en gång var men mest början på ett nytt oskrivet. 

Igår var jag på biblioteket och lyssnade på en kvinna som arbetar på ett bokförlag. Vi var några stycken där som ställde frågor och lyssnade på varandra. Hos mig startade ännu en gång frågor om min egen förmåga, vilja och tro. Om att inte jämföra sig med andra, inte vara alltför hård mot mig själv och att våga. Vad tänker jag göra. Stanna kvar i samma spår eller inte. 

Nyss smakade vi en liten bit av kladdkakan jag bakat till dotterns klass. Den ska säljas i skolans lilla fik imorgon. Givetvis tog jag tillfället i akt och tog fram en av assietterna jag köpte på second hand i lördags. 

Ha en bra dag!

Ugglan och något hon inte vet

Idag har jag varit på finlunch minsann. Inte fin som i dyrbar och påkostad utan fin som i god, varm och glad. Sedan mumsig äppelkaka med vaniljsås. Ett paket stod där på köksbordet och väntade. Jag fick denna fina ljuslykta. Så glad jag blev! 

En del människor visar sig vara långt mer än man kunde ana. Som den djupaste skogstjärn och den klaraste fjällbäck. Som ljum sommarbris och lätt snöflinga i kalla minus. En karusell på nöjesparken. Som en tur i lustiga huset där man kommer ut med skrattiga röda kinder. En plötslig åskskur och vulkanutbrott. En påse popcorn i micron efter tre minuter. Sommardag. En bok med uråldrig visdom i hyllan högt upp som bara väntar på att berättas. Att hittas. Värme. Styrka. 

Och inget av detta vet hon om. Att hon är. Har.   

Tack för mig. 

Ibland kan det bli lite bättre av att tänka på assietter i glas

Energin har runnit ut genom fötterna på mig. Ute är det mörkt och det har varit en rejäl storm. Jag vill verkligen inte ha sån hemsk storm igen. Det var väldigt obehagligt. Egentligen har jag flera saker att skriva om. Men jag får inte fram rätt ord och formuleringar. Jag är trött och ur form helt enkelt. Jag verkar vara den enda i Sverige som är trött. "Alla" verkar vara fyllda av energi och påhittighet. Nej visst vet jag väl att det inte är så men det bara kändes bra att få "gnälla" lite.

En liten trave assietter i glas från min favorit second hand gör mig glad.  

Tänk så fina de kommer att bli med en bit kladdkaka på. Eller några småkakor. Kanske en liten förrätt. För att inte tala om vad fint att det blommiga mönstret på tallrikarna kommer att synas igenom när jag ställer assietten ovanpå. 

Tur jag är lättroad. Nu är det bara lite sömn som fattas.