Både för och nackdelar

Allt detta hundhår överallt. Som att det växer päls. På sängen har vi en fleecefilt som de ligger på. Ja ni ser ju själva hur den ser ut. Och det är en ny vi nyss lagt dit. Vi dammsuger varje dag. Och eftersom de tillåts vara i soffan måste vi ju även dammsuga soffan varje dag. Varje gång jag bakar eller lagar mat är jag rädd att det fallit i nåt hundhår. Det kan ju hända än fast jag är väldigt noga och gör allt för att undvika det. Värst känns det om jag ska bjuda någon. Man får väl skylla sig själv förstås, att man skaffade hundar. Men de är ju för goa och alltid glada. 

Och nu ska jag och dom två hårbollarna vila en stund på sängen innan jag far tillbaka på jobbet. Välbehövligt. 

Med lite andra ord låter det bättre

Ibland känner jag mig lat och som att jag verkligen borde fundera på det här med att effektivisera. Jag är inte förtjust i det tillståndet. Om jag kan kalla det så. Däremot lite lagom avslappnad och överens med mig själv om att göra det en annan dag, gillar jag. Det låter ju inte lika illa. Det till och med ser bättre ut skrivet. Jag jobbar i helgen men kommer att vara ledig både måndag och tisdag. Då har jag tänkt vara både oerhört effektiv och oerhört avslappnad. Jag älskar att vara ledig. Jag längtar till varje ledig dag. Även om jag har saker att göra då. 

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg

&

ha det bra så bra!

Yrsliga hönor och lite tacksamhet

Ni skulle sett de små hönsens förvånade uppsyn när de lika yrsliga och vimsiga som vanligt fladdrade ut ur gluggen i morse när jag öppnade. De stod där förstelnade med gapande näbbar (nej där tog jag i lite). Några minus och backen vit av frost var inte vad de tänkt sig. Och så helt plötsligt gick startskottet igen när de såg att jag hade gott med mig. De är för lustiga de där. Nitton små stollar. 

Sonen och hans kompis i söndags

Men fy bubblan i morse flög det pingviner. Kallt kändes det. Nästan tio minus. Man är ju inte riktigt van ännu. Jag har putsat fönster på insidan idag och jag är glad över det. Nu är det klart. Det vackra ljuset som blir av putsade fönster har jag nu. Annat har känts lite vackrare också. Det har varit den bästa hösten. Eller också har jag blivit bättre på att fokusera på det som är bra. Jag vet inte riktigt. 

Tänker inte fundera så mycket över det. Tror jag. 

Jag är också väldigt glad över att ni läser och kommenterar. Tack! 

Lite My och lite tavla

Vad har jag sysselsatt mig med idag då. Jo, jag har startat tvättmaskinen och lite annat nödvändigt. Men det viktigaste var att mysa med lilla My. Fick inte till ett enda kort där hon syns ordentligt och som inte blev suddigt. Ja och så drack jag kaffe och surrade med hennes mamma förstås. När jag hade tid. Jag hade ju fullt upp med att kramas och förundras över livets mirakel. 

Tavlan är på plats. Troligast. Jag är väldigt glad att jag valde att måla istället för att tapetsera. Jag satte tavlan för lågt. Blev fula märken när jag flyttade den. Bara att spackla och måla lite. Tycker att tavlan var för dyr så jag blev snål och köpte en ram på ica mycket billigare än att beställa. Velade om vilken färg. De vita var slut därför provar jag med en svart. Just nu. 

Och så har jag beställt en soffa idag. På Mio. Ja jösses. Hur ska detta gå. Kommer jag att drömma mardrömmar av ånger eller.

Att prata om det behövs

Vilken fin dag den 30 Augusti var. Dottern vandrade som vanligt runt med mobilen och fotade. Satt en stund i skuggan av busken. Ofta tar hon kort som gör mig lite förvånad över val av motiv och att hon såg det. Verkligen såg. Hon tycker om kläder, musik och målar naglarna i alla färger som finns att uppbringa. Ja hon är väl som många andra flickor i hennes ålder. Vi pratar om allt möjligt och skrattar ofta och mycket. 

Ibland påminner hon om mig och jag kan fundera över hur jag påverkat henne. Både positivt och negativt. Det är inte lätt att växa upp och att vara vuxen är heller inte alltid lätt. Visst vill jag vara en god förebild men hon får ju även se mina mindre fördelaktiga sidor. 

Jag har pratat med henne om livet. Lättförståeligt förstås. Lite om att man behöver lära sig saker och ting för att det kan komma en dag när man verkligen är glad att man visste hur. Jag har pratat med henne om hur det var när min mamma, hennes mormor, blev sjuk i cancer och dog på sommarlovet när jag skulle fylla tretton år. Jag har sagt till henne att jag vill inte skrämmas och göra henne rädd för att jag ska dö men jag vill att hon ska veta. 

Hon är tolv år nu och vet att när jag var tolv år var min mamma sjuk. Och hon vet att när jag skulle fylla tretton och börja sjunde klass dog hon. Klart det startar tankar hos henne när hon vet att nästa sommar ska hon också fylla tretton och börja sjunde klass. Men vi måste våga prata om det ändå. Lite lätt så där nån gång. När och om hon vill. Eller om något annat. Där emellan lever vi i sus och dus med klackarna i taket blandat med det vardagliga livet. Precis som de flesta. 

Tavlan och lite om en tanke ibland

Idag kom den med posten. Tavlan jag kände är den rätta i vardagsrummet. Den heter "Alla är hemma". Är 30x40 cm och bara ramen fattas. Hade tänkt visa den när den hänger på väggen men nej då, kunde inte hålla mig. Visar en dålig mobilbild istället. 

Den kändes precis rätt och precis tvärtom vad jag tidigare tänkt. Jag kände att den där färggranna explosionsartade tavlan jag tidigare kikat på inte hör hemma i vardagsrummet. Just nu i varje fall. 

Vet ni, igår putsade jag husets alla 16 fönster på utsidan. Och nära hälften även på insidan. Glad att det inte var emellan också. Det rör sig många tankar i livet. Ibland mer och lite mindre. Stora och små. Stora som i att jag nu är i samma ålder som min mamma var när cancern härjade i hennes kropp. Den som till sist tog hennes liv när hon var mitt i det. 

Ska bli skönt att få lägga sig ikväll. 

Då när vi flyttade till drömhuset

När vi flyttade till vårt hus var jag höggravid med bara en månad kvar till förlossning. Vi flyttade från en hyreslägenhet där jag aldrig riktigt kom att trivas. Ett område med flera stora hus på rad där man från sina egna fönster kunde se vilken middagsmat grannen stoppade in i munnen. Det luktade och lät för mycket. Vi kikade på många hus innan det blev detta vi nu bor i. Huset som kändes som en räddning och som den eviga lyckan. Det är många känslor kring att köpa hus och till sist hitta det rätta. 

Jag satt här med magen i vädret och var lycklig. Ett så efterlängtat barn i magen och ett fint hus. Jag brukade sitta vid kortsidan av köksbordet om dagarna när jag var själv hemma. För då såg jag äng, kor och skog. Åt min lunch med världens vackraste utsikt. En bit från bordet för magen var så stor. 

Jag brukar ännu sitta där ibland. Och se det fina. Idag när vi fikade lite gott, gjorde jag det. Jag njöt av sällskap, av att jag putsat fönster idag och lite tankar om ljus som brinner ner. 

Det är gott nog.