Min önskesoffa. En grå "Watford" från MIO. 3-sits svängd.
Den på bilden är beige.

Ibland önskar jag att jag var en sån som inte bryr mig om hur det ser ut där jag bor. Att jag kunde ha samma möbler ända tills de faller isär av ålderdom och slitage. Att jag inte brydde mig om det aldrig skulle hända heller eftersom möbler oftast håller enormt länge. Men jag är inte så. Vi har köpt väldigt få nya möbler genom alla år vi varit tillsammans. De senaste åren har jag börjat tycka om möbler i teak från 50-60 talet och det har jag köpt. Jag kan inte strunta i en ful tavla eller att den hänger en aning snett. Det stör mig och är lätt åtgärdat och då gör jag det. Jag gör det som jag kan och har möjlighet till. Är det dessutom ganska tomt under både madrass och i skattkistan, ja då får man vända, vrida, värdera och omvärdera. Det är inte allt man kan påverka eller göra något åt.
Till veckan händer det något som känns väldigt roligt. Nästan overkligt. Vi ska beställa en ny soffa. Och köpa en fåtölj till sambon som han kan sitta bekvämt i. Det är noga med fåtöljen eftersom han har ryggproblem. Jag och barnen har provsuttit soffor extra mycket. Vardagsrummet är dessutom otroligt svårmöblerat. Att köpa en ny soffa är verkligen ingen dans på rosor tycker jag. Mycket att tänka på - Pris, tyg, färg, storlek, praktisk, rymlig och så ska den ju rymmas och passa in i rummet.
Ser att jag skrivit många inlägg om rensande, röjande och att göra om. Det är så det är just nu. Jag väljer vilken väg jag vill gå och försöker underlätta för att kunna göra det.
Trevlig lördagskväll till er!
