Lite socker vill jag nog ändå ha

Nej helt sluta med socker vill jag inte. Äta kladdkakemuffins och lite socker i teet vill jag ha. Nån chokladbit på fredagskvällen och kanske lite då och då. Paj med vaniljsås. Sura godisar. Bullar och sockerkaka nån gång. Kladdkaka är gott. Vet att jag inte är någon högkonsument. Jag mår dåligt av för mycket socker. Illamående, huvudvärk och darrig. Lagom är bäst även fast det kanske låter tråkigt. 

Bakade igår de bästa kladdkakemuffins jag någonsin fått till. Serverades på mitt fina blåblommiga fat från secondhand. 

♥

Ljus och värme så att man klarar sig

Vi vandrar genom löven vid grusvägens kant. Solen skiner genom den isande kalla vinden och jag fryser. Tänker för mig själv att nu kommer tiden när jag måste skapa mitt eget ljus. Det långa mörka varandet tågar in med stora steg. I oktober förra året kom de första snöflingorna. Verkligen måste jag ha en strategi. Min plan för att vara beredd. Ljus och värme då har man så att man klarar sig. 

Sonen kommer in i rummet och hör mig läsa högt för mig själv vad jag skrivit. 
- "Din plan mamma? Ska vi rymmaaa?", säger han och ler medan han stryker mig på armen. Sedan börjar han hälla upp yoghurt i skålen och redan har hans tankar vandrat iväg till helt andra saker. 

Idag startade vi värmen i huset efter sommaruppehållet och jag har köpt fler ljus och värmeljus. En bit på väg mot mera ljus och värme. 

Instagram

Har precis börjat med Instagram. Jag gör ett försök för att se om det är något jag gillar. Kanske dumt att berätta det redan nu då jag bara hunnit "känna" lite på det. Om någon vill följa mig så sök på annloouisek 

Kanske är det flera av er som jag brukar läsa och kommentera hos som har instagram också? Skriv gärna en kommentar så jag hittar er. Om ni vill alltså :) 

Trevlig helg alla!

Ett halvt träd och noter som kommer att glömmas

Såg ett sorgligt träd. Ett halvt.

Lika eländigt är övergivna hus med trasiga fönster och dörrar.

Eller en saknad nalle som ett barn tappat. 

Och faktiskt tyckte jag synd om fyra ensamma kor på ängen i mörkret en regnig kall kväll som denna. 

Men värst var att se ryggtavlan på en åldrig sjuk människa vid ett piano och veta hur lycklig den gamla blir av att spela och samtidigt veta att det bara är en tidsfråga innan noterna är glömda...

Livet som det också är

Försiktiga förhoppningar

Ibland måste man åka 140 mil för att kanske få hjälp. Och det gjorde vi. Nu känns det hoppfullt. I livet som varit pausat på många vis finns hopp om att kunna trycka Start igen. Efter för många stressade och nonchalanta läkare i det landsting vi är hänvisade till möttes han, min sambo, av en professionell, kunnig och medmänsklig läkare på Strängnäs/Löt ryggkirurgiska klinik. Tror inte att det bara handlar om att det är en privatklinik. Den läkaren såg och vet. 

Efter många år av smärta och begränsningar som hela tiden ökat kommer min sambo, barnens pappa, att kunna börja leva igen. Ett bättre liv. Med allt vad det innebär både för sin egen skull men även för hela vår familj. Nya och gamla saknade vägar öppnas. Nya och gamla möjligheter som aldrig blev. Kan bli. Om allt går vägen nu. 
 

Som jag hoppas 

Lite sött och lite annat

Nästan lite för sött. Jo det är det nog. För sött. Köpte en liten odlingsklocka för halva priset hos Granngården. Det blev bara 35 kr för den och rosenfatet tog jag från min samling i skåpet. Vet inte var jag ska ställa den eller vad som ska vara däri. Om jag ens kommer att ställa den någonstans. Jag tycker verkligen att det är fint. Men det blir för sött än fast jag knappt inget sött har. Förutom barnen då.. Ja hundarna och hönorna förstås...Sambon? Njaa jag vet inte de ja ;)

De höga ljusstakarna av glas köpte jag på min favorit second hand för några veckor sedan. De står på köksbordet och det blev bra. 

Nu ska jag och barnen ut. Vi ska hämta enris att stoppa ner i krukorna och skotta hönsdynga. Misstänker att jag blir rätt så ensam om skottandet.  

Tidigt imorgon (söndag) kör jag och sambon mot Strängnäs. På måndag har han tid hos ryggkirurgiskakliniken. Det innebär en hotellövernattning och det känns kul. Men de 140 mil tur och retur som blir känns väl inte lika kul. Sist jag sov på hotell var för fem år sedan med en nyopererad hund som kräktes hela natten. 

Nu mot enris och hönsdynga. Glamoröst. 

Ljus och dimma

Husets alla fönster är ännu oputsade. Det syns tydligt när solen skiner. Någon dag när det passar tar jag itu med det. Känslan när det är gjort lyfter en hel dag. Ja flera dagar egentligen. Hela huset känns renare och det vackra ljuset som blir och känns, är mer än välkommet. Det är då jag blir sittandes nöjd och belåten. Precis som att nu är vi redo. Som att huset är redo. För vad kan man lite undra. 

Oktober 2011

Ljus och dimma. Ett särskilt ljus. Lite frost. Hoppas att jag är hemma den dagen i höst när dimman ligger tät över ängen. Om det händer. Då tar jag på mig stövlarna och vandrar iväg. 

Oktober 2011

Ja. Lite så. Bara.