Inget "panik-strykande" denna jul

Konstigt är det att här där jag stod bland röran av lådor, påsar, dammsugare, revbensspjäll i ugnen, halvt hysterisk hund, för varmt och fyra barn som skulle bjudas på våfflor, kom på att himlarns vad det går bra i år, jag har verkligen lyckats undvika stressen. Men kameran har jag tydligen totalt glömt bort att den finns. För inga julförberedelsekort finns tagna.

Eller inte, tänkte jag i nästa sekund. Vi har ju inte gjort pepparkakshusen. Förra året var de klara redan i november tror jag. Jag har ju inte ens bakat något. Det gjorde jag förra året. I början på december tror jag visst. När jag ändå stod där och tänkte lite kom jag på flera saker jag faktiskt gjorde förra året men inte i år. Visst har jag prioriterat bort men det var ju inte meningen att det skulle prioriteras bort det jag verkligen vill. 

Fann bildbevis på att husen var klara den 28/11 

Då kom jag på hur det ligger till. Det har gått ganska bra med julklapparna trots allt, duken till julbordet är redo, glasen som sällan används skiner, "julaftonskläderna" är redo och går faktiskt att hitta i garderoben. Flera av de små detaljerna som brukar "glömmas" har jag gjort i tid. Denna julafton behöver jag inte stå och "panik-stryka" julduken eller diska glasen som jag "hoppsan" glömt att vi ska använda. 

Förra året. 

Nu ska vardagsrummet få sig en omgång och bli lite mer juligt. Det är dags för fler tomtar att komma fram, tycker barnen. Det går bra det här trots allt. Nu kör vi!

Ann-Louise

Att bli glad av någon annans hem

Jag läser och kikar in på många olika bloggar. En del människor har ett hem som framkallar både "ha-önskan" och ett sting av lycka. Om lycka kan kännas som ett sting. Jo det tror jag nog. Jag menar hem i bloggvärlden. Även i en del tidningar. Där surfar jag runt och njuter. Läser vad de skrivit och ser fina bilder av deras hem. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad precis det är. Men i det stora hela handlar det om second hand, retro, vitt, färg, värme och glädje i deras inredning. Kika in här. En riktig lycko-blogg som länge gjort mig glad!

Löklådan jag målade vit. Satte upp på väggen och genast tog ner...

Tror det handlar om liv. Det är livfulla varma hem. De har en tanke och känsla med sitt hem som känns tydligt och som tilltalar mig extra. De får mig att känna inspiration till att fortsätta mina egna projekt. Så att jag också kan känna sting av lycka över mitt eget hem. Lite mer glädje, lite mer lycka över att det kanske en dag nästan är som jag vill ha det. Jag skriver nästan, för helt som jag önskar det blir det aldrig. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Att planera, fundera och drömma lite om hur man skulle vilja ha det hemma. 

Tapeten i vårt sovrum. Är fortfarande verkligt glad över den.  Lika glad som  över lilla byrån i teak.

Men utan att behöva tänka efter kan jag säga att bloggvärlden verkligen är full av inspiration och glädje inom de flesta områden och intressen man kan ha. Som jag skrivit förr - Det finns något för alla och envar när och om man önskar. Fy vad jag har missat mycket bara för att jag inte började blogga tidigare ;)

Ann-Louise

Några ögonblick från min mobil

Som t.ex en höstdag när jag satt och väntade på min sambo i en fåtölj på jobbet med väskan fylld av fyra vackra glödlampor.

Och en bild från balkongen på jobbet. En underbar lördagsmorgon någon gång i November. 

Lunchen hos Eva-Maria. Den godaste fisksoppan som värmde min mage hela dagen.

Den roligaste fredagskvällen med mina arbetskamrater och rosa bubblor i glaset. 

En vanlig kväll men ändå inte. Luciakvällen den 13/12 2012. Min utsikt från spisen där jag sitter på en stol med en bra tidning i min händer. Knäck kokande på spisen, kritor och papper på bordet, en hundsäng under bordet och mitt Hemnes-skåp från IKEA med stora bokstäver i betong ovanpå. 

Knäcken kokade i tre timmar och massor blev det. Imorgon ska familjen få smaka. Jag håller mig undan knäckätandet. Vill behålla min svaga tand hel över julen.

Ann-Louise

Om att "Feng shuia" tänderna

Jag brukar försöka tänka att det är lika bra att få saker och ting bortgjorda. Då menar jag sådant som man av någon anledning känner olust eller stress över, att man vet att man måste men skjuter upp det framför sig. Men det finns en sak som jag inte tar itu med. Och det är gå till tandläkaren. Jag behöver verkligen det och har en tand som måste opereras bort, den går inte laga igen. Tanden är väldigt skör och det har lossnat bitar. Nog är det väl ändå ganska dumt att skjuta upp en sån sak. Om jag väntar blir problemet ännu värre och till sist blir det akut. Säkert på en mycket olämplig tidpunkt också. Idag bestämde jag mig för att nästa år ska jag ta itu med det. Jag vill inte ha ett problem hängande över mig.  För jag vet ju att det är bara en kort tidsfråga innan det blir ett stort smärtsamt problem. Men var hittar jag modet som behövs?

Det känns som att jag förbrukar för mycket goda energier genom att utsätta mig för att ha något trasigt som jag inte åtgärdar. Ungefär som Feng Shui men för kroppen. Min kropp är mitt hus. Borde nog "Feng shuia" mina tänder. 

Gammal bild. Jippiii bildöverföringen fungerar nu!

Dessa tomtar...

Det kan inte hjälpas och ursäkta mig alla tomteälskare men jag håller redan på att bli trött på tomtarna. Fast det har jag inte sagt till barnen. De håller ju på att starta upp sin tomtefrossa och kommer att fullkomligt vräka fram alla tomtar de kan finna. Och de brukar få göra det. Men snälla låt mig få ta bort alla tomtar till nyår, säger jag varje år. Och varje år svarar både barn och sambo att det får jag inte alls det. Så jag låter tomtarna vara kvar. Men om jag fått bestämma och ingen hade haft något emot det så hade varenda liten prydnadstomte fått hoppa tillbaka ner i lådorna till nyår.

God natt, vi ses imorgon!

Trädälskaren

Jag tänkte på träd som jag ofta gör och tittade på mina trädfoton jag tagit. Även om jag inte blundar kan jag precis känna hur den sträva stammen känns mot mina fingertoppar. Jag vet hur det känns att stå vid trädet och höra vinden i kronan högt där ovan. Skimrande grönt ner genom bladverket. Liv och kraft. Jag visste inte att det finns en film som denna. Jag ska se den. 

Har någon av er sett "TRÄDÄLSKAREN"?  En film av Jonas Selberg Augustén. 

Lite om måndagen

Måndagsmorgon och ledig. Tror minsann måndagar är vackrast när man jobbat helg. Även luften kändes som den renaste och snön den fluffigaste. Två små hundar skrattade med hela kroppen. De tyckte nog också att måndagsmorgonen var fin och att snön var den mjukaste. De är så söta de där två små filurerna. 

Och i hönshuset blev jag kvar. Två tuppar gal i högan sky fast i hönshuset under tak. En liten höna trillade ut ur redet för där var redan upptaget. Med henne trillade ett ägg samtidigt ut.

Mest sitter jag nu här och bara är, efter en helg med ett arbete där sinnen och tålamod sätts på prov. Jag är trött. Vet att den här dagen kommer att fortsätta i en dimlik tillvaro medan världen runt om fortsätter snurra i samma tempo. Nästa dag blir nog bättre. 

Idag gör jag det jag kan och har ork till. Jag ska tända ljus och dricka kaffe ur fina rosenkoppar med min sambo när han kommit hem. Jag ska komma ihåg att dricka tillräckligt med vatten, slappna av i kroppen och andas med magen. Plus att jag hoppas brevbäraren kommer med något roligt som jag väntat på. 

Gott nog. Ses snart igen!