En liten tanke bara...

Stjärnfall är vackert och det sägs att man ska skynda sig att önska något om man har tur att se det. En stjärna som slocknar, dör och faller. Nej jag vet att det inte är så. Ska jag önska mig något då? Vi behöver alla stjärnor levande på himlavalvet. Kanske mer än vi vet om.

Foto från www.tbobs.se

Ingen stress...

Pepparkaksrulltårta med saffranscreme

Ett behagligt lugn befinner jag mig i, än så länge bör kanske tilläggas. Stress över det som skall eller borde bakas finns ej. Julklappar det fixar sig. Städa gör jag normalt. Pyssla med det jag vill. Jag tycker om saffran så jag kommer att "saffra" till det absolut. Det är jag säker på. Har ju faktiskt redan gjort saffranspannacotta som jag annars bara brukar göra till jul och oftast då bara en gång. Vi kommer att baka lussekatter, pynta pepparkakshusen och koka knäck. Om barnen vill bakar vi pepparkakor. Jag tänker inte stressa utan gör det jag vill. Jag gör det som känns kul att göra. Det bli jul ändå utan sju sorters kakor.

Foto från www.matklubben.se

Men absolut tänker jag baka pepparkaksrulltårta med saffranscreme gjord av kesella-vanilj och saffran. Det tror jag är riktigt mumsigt. Receptet hittar ni hos www.matklubben.se 

Strax söndag och första advent. Barnen har ställt i ordning ljusstaken som brukligt och jag satte dit de fyra siffrorna jag fått av Karin. Nu ska vi se "Så mycket bättre" men först tända en omgång värmeljus. Det känns varmt och gott inomhus. 

Ann-Louise

Hej!

En liten lördagshälsning till er med önskan om en fin helg och första advent!

♥♥♥

Jag känner mig alldeles tokrolig utan att för den skull vara rolig alls. Det är lördag och jag var på partaj med mina arbetskamrater om fredagskvällen. Vi skrattade, åt god mat och förde ett fasligt oväsen. En toppenkväll helt enkelt. Att kunna (få) ha roligt med sina arbetskamrater är väldigt viktigt och ger bättre sammanhållning. Och jag ska ha den bästa lördagen med min bästa bästa familj tjiihooooo!! 

Kram Ann-Louise

Mina snöhjärtan som faller

Och helt plötsligt faller stora flingor sakta ned från skyn och minusgrader gör kinder friskt röda. Då känns det med ens juligt och lite extra glatt och det känns gott att veta att kanske denna jul, den första på fyra år är sambon hemma alla 3 juldagar. Vi får fira en riktig jul utan avbrott för arbete. Snön lägger sig som ett mjukt täcke där ute och jag lägger mig under mitt mjuka täcke i rosenrummet. Tyst i natten fortsätter snöhjärtan falla. Det känns så. 

Inga bilder kan jag visa ännu men på något vis känns det bra. Jag skriver några rader och den som vill får läsa. Som en slags paus utan bilder bara några ord. Kort och inte långt. Det räcker just nu för mig. 

Ann-Louise

Hej!

Jag tycker inte att det känns roligt när det enda jag kan skriva är att jag inget kan skriva för att jag känner mig totalt dränerad på kraft, huvudvärk, trötthet och för att det känns som att den enda lilla tid som finns tillbringas på jobbet. Inläggen som väntar på att skrivas och bloggar jag vill besöka får tyvärr vänta. Och det är något som verkligen stör mig. Men jag har ju annat viktigare i livet som kommer i första hand. På andra sidan året hoppas jag på under. Jag som inte brukar ägna mig åt nyårslöften överväger att lova mig själv fler stjärnor denna nyår. 

Ha det så bra och tack för att ni ändå kikar in fast inläggen blivit få.

♥

Om att ha hinken full

Om jag kunde, om inte blogger tyckte att jag förbrukat min kvot för bildöverföring, då hade jag visat er hela min hink med koppar och fat. Nästan tio liter både nyare och äldre udda kaffekoppar och några fat. Men var har du fått det ifrån undrar ni spänd av förväntan, för det är ju nästan det mest spännande i hela världen att undra. Ja svarar jag, de skulle kastas efter en rensning på jobbet och det tyckte jag ju var alldeles förskräckligt och proppade därför hinken full. Min sambo som jobbar på samma ställe som mig suckade när han såg mig med fullastad hink lyckligt gående ut från jobbet. Men det förstår säkert ni att det inget annat val fanns. Klart att jag skulle proppa hinken full och ta hem de fina kopparna med rosenmotiv. 

Han är nog ändå ganska tålmodig den där LyckligaPraliners sambo tänkte hon. Hon den där LyckligaPraliner som mest bara har höns i huvudet, inredning, god mat, hjärtan, ord, tankar och ofantligt mycket surr. Vilken tur hon har. Hon måste påminnas om det. Kan tänkas att hon inte riktigt tänkt så mycket på det de senaste dagarna. Jag ska tala om det för henne nästa gång vi ses. Det är lätt att tiden bara går och helt plötsligt har tiden hunnit långt. 

Ann-Louise

Flaggan i topp!

Det är ju egentligen helt fantastiskt vilken värld denna bloggvärld är. Jag hade verkligen ingen aning om allt jag nu vet. Hur skulle jag kunnat veta nåt. Jag som inte ens läste bloggar innan jag började med min egen. En ny värld öppnade sig och innehöll mer än jag trodde. 

Tack till er för alla goda skratt, för alla kloka kluriga kommentarer och tips om både det ena och det andra. 

Tack för att ni delar med er och förgyller allas vår bloggvärld. 

Ja, tack för alla inlägg fyllda av det som gör bloggvärlden värd att besökas om och om igen! En mångfald där det finns något för alla. 

Hejja hejja hejja till er och oss alla! 

Skål och applåder tycker jag!